Hej från Pargas!

Ligger i ett kolmörkt och tyst hotellrum, det enda sällskapet jag har är bordsfläkten som susar bredvid mig.

Ikväll debuterade jag som programpunkt, jag deltog i ett samtal om bloggande på Pargas bibliotek. Är himla glad att jag blev bjuden hit, har aldrig varit i Pargas förr. Det är mest en gata med några gatukök, en R-kiosk och en Andelsbank, men längs med gatan rinner en fin liten å. Påminner lite om Nykarleby - eller så är det bara för att marketen här bredvid hotellet inte är K eller S, utan M.

Samtalet ikväll gick bra, det var jag och Lungan i stormen-Pernilla. Eller jag tror det gick bra, det är svårt att utvärdera sin egen insats såna där gånger. Jag känner mig alltid så socialt inkompetent i nya situationer och jag är hela tiden rädd att jag låter å ena sidan för stöddig och å andra sidan för mjäkig. Å ena sidan babblar för mycket och andra sidan inte får nåt sagt. Jag skulle så väldigt gärna va en sån där behaglig och självklar människa som folk blir lugna och glada av, men jag tvivlar på att jag är det. Jag är för fladdrig.

Det var på sätt och vis skönt att det var noll bekanta ansikten i publiken, men mitt i nån harang om hur mitt bloggande har påverkat min självkänsla såg jag käraste Antin - min gamla handledare från LittSkap - kika fram i publiken och då var det ändå skönare. Blev väldigt glad att se henne även om jag säkert inte uttryckte det speciellt väl. Ibland är jag rädd folk ska tro jag går på kokain, jag kan bli så stirrig och ofokuserad i sociala situationer som inte är hundra procent vardagliga för mig.

Ibland undrar jag vem jag hade varit om jag varit mindre neurotisk. Allt det här jag intalat mig att jag inte tycker om - resor och stora städer och folk - är det bara rädslor och fobier?

I slutet av kvällen fick jag en sydväst. Pär sa att han tror det är för att jag är i sydvästra Finland, men jag tror bara att det är underskattad sorts hatt. Känner mig som Malin i Saltkråkan med den.

Så fort kvällen var slut gick jag hemåt - mot hotellet - längs med ån. Skulle inte förvåna mig om jag är enda gästen på hotellet i natt. Kommer antagligen somna tidigare än vad jag gjort på flera veckor ikväll. Det ser jag fram emot. Imorgon bitti åker jag in till Åbo och sen hem på eftermiddan. Behöver inte byta tåg en enda gång.

Men här inne är det höst

Man vet att det är höst när: för mig är det när jag märker att jag hellre ordnar filmkvällar än parkhäng med kompisarna. Och när jag blir huslig och kreativ igen.

[embed width=650 height=365 class=left thumbnail=https://i.ytimg.com/vi/rejizpNR20A/hqdefault.jpg?r=91511]http://www.youtube.com/watch?v=rejizpNR20A[/embed]

Låt som ger mig höstkänslor: Spontant skulle jag säga nåt sorgligt och piano:igt, typ Billie Holiday. På jobbet har jag gjort en playlist som heter Höstmörker Upgrade (fanns en orginal Höstmörker innan) som jag alltid brukar lägga på när eftermiddagarna börjar bli mörka igen. Den hittar ni HÄR.

bild härifrån

I höst vill jag klä mig så här: såg Persona ikväll med Bergmanklubben och är nu besatt av att hitta den perfekta svarta polon och spara ut håret till den här slags perfekta hästsvansen. Och så skulle jag vilja ha en riktigt röd tröja och svarta mjuka kostymbrallerna, helst lite för korta.

Hösten doftar: eld och syre. Älskar att stiga ut och känna hur hög himlen är och hur lätt det är att andas.

Det bästa med hösten: allt! Vädret, mörkret, pånyttbörjandet, att vardagen börjar igen, kläderna, färgerna, böckerna, maten, min födelsedag, myset, ALLT! Jag lever verkligen upp till hösten, är ingen sommarmänniska alls. Tycker om att hösten är inrutad och inbonad, sommaren är så gränslös på nåt sätt.

Det sämsta med hösten: att den är så kort.

Mat som jag förknippar jag med hösten: rotsaker, svamp, bär och "mustiga" grytor som jag alltid föreställer mig ska stå och puttra i min gjutjärnsgryta. Och bortsj-soppa, denna fantastiska maträtt som jag äter alldeles för sällan.

En höstkväll spenderas: till exempel på bio eller teater eller nåt annat slags kulturevenemang. Eller kanske en spontant middag med soppa och hembakat bröd? Shit, det låter bra, det ska jag se till att göra nästa vecka!

En sak jag ser fram emot i höst: jag har dragit igång en bokcirkel! Vi ska träffas första gången nu i helgen och jag är orimligt exhalterad över det!

Saker jag screenshottat del 2

Ska vi ta en titt på vad jag screenshottat på senast? Ta en vuxen hårt i handen så börjar vi den här magiska resan.

En dag när jag var två procent flytande i portugisiska enligt Duolingo.

Drömryggsäcken.

En fin gammal bild på Dolly Parton som hon postade en dag på Facebook.

Frank Ocean at his best. Trro att den här tröjan kommer va en av de stora trenderna AW17.

Känslan varje gång jag tittar in på Finlandssvenska feminister på Facebook.

Ett pajrecept som killmaterskan postade på sin story på Insta. Innehåller två av mina godaste saker: körsbär och amaretto.

"I hate your big dumb combat boots/ And the way you read my mind/ I hate you so much that it makes me sick/ It even makes me rhyme" <- den som fattar fattar.

En riktigt bra look av Lady Di. Följ @princess.diana.forever för mer bra looks dagligen, ett av mina favoritkonton.

En inte fullt så bra look av mig, captured och snapchattat av Nikko, så klart.

Min nya bakgrundsbild. Mycket nöjd med den.

Två testresultat - vem jag är i Grease och vilken diktator jag är - som kanske säger något om mig, jag vet inte. Tycker i regel om test på nätet, det är kul.

Meeeen här är lite Facebook-reklam om ett test jag inte orkade ta. Skulle ju iofs ha varit intressant och veta vilken av dessa hela fyra kvinnotyper jag hade blivit. Den fria själen med barnasinnet i behåll, Den blyga violen, Businesskvinnan eller Den Rödhåriga.

Inom kategorin "roligt" hittar vi en här ↑...

.. den här jätteroliga...

... och den här som är så on point att jag inte sett nåt on pointigare.

Nikko skickade den här åt mig och sa att det var vi som gamla. Det ÄR vi.

En bok Eleonora rekommenderade men jag läser inte finska så nu ger jag vidare rekommendationen.

Ricky Gervais som ung. Varför har inte unga män mer kajal?!

Två "PREACH IT"-moments.

Dagen efter mitt sommarprat sändes och Yles sommarprat var på andra plats i Podcaster :-)))))

Jaha, en till bra look av Lady Di.

Ett bra resultat jag fick i en Hogwarts-inspirerad styling challenge i Covet fashion jag ville förevisa åt Ronja. Vi har ett fashion house förresten ni kan joina om ni också mot förmodan spelar Covet. Det heter Jeppis Pride, hehe.

Till sist.

Tack kroppen!

Faktum ett: Jag är tacksam för min kropp.

Faktum två: Jag tycker om min kropp.

Faktum tre: Min kropp har många fördelar ingen nånsin pratar om.

Man pratar mer än gärna om nackdelarna med att va tjock och tro mig - jag känner till dem!!!! No need att påpeka de förhöjda sjukdomsriskerna och allt det. Jag orkar knappt skriva just det en gång till, men JAG VET. Spill er energi på nåt annat kommentarsfält en liten stund. För idag vill jag skriva om vad jag är tacksam för med min kropp. Vad jag tycker om med min kropp.

Jag vill skriva om fördelarna med min stora, tjocka kropp. Och jag vill göra det, utan parenteser om hur medveten jag är om allt det onda som kommer med det goda. Eller utan att påminna om att jag inte har nåt emot några som helst andra kroppstyper eller försöker få folk fetare. Det här inlägget är skrivet av Ellen Strömberg, personlig bloggare, inte Ellen Strömberg, Ordförande i Hemliga sällskapet för Förfettningen av Finlands folk. Nu blev det en jävla parentes i alla fall. Ibland känns det bara som att gå i tjära den här kampen.

Min kropp är en stark kropp. Jag har en naturlig styrka i min kroppshydda som inte bara hjälper mig i praktiska sammanhang, utan också ger mig en auktoritet och en pondus det är svårt att komma förbi. Mina ben är till exempel skitstarka. Nikko brukar säga att en bra bondmora ska inte få gummistövlarna över vaderna och det brukar jag tänka ibland; att jag skulle bli en bra bondmora bara för benens skull. Mina ben bär min kropp varje dag och är det starkaste jag har.

Min kropp är en rolig kropp, det är stor humor att till exempel slå sig själv på låret under vatten och känna vågorna i fläsket. Kroppar är oftast ganska roliga, om man bara orkar ha en tillräckligt avslappnad inställning till dem.

Min kropp är en mysig kropp. Det är lite extra skönt att sitta i famnen på mig föreställer jag mig. Min bror sa härom dagen, när min ettåriga brorsson satt i min famn att "han har det säkert bra där. Du är ju som en sån där, vad heter det... saccosäck". Det kan ju nästan gå under "rolig kropp"-grejen också. Pär säger också att det han tycker bäst om med min kropp är min mjukhet, att jag är skön att vara nära.

Sen är det såna feta grejer som att jag sällan fryser, vill jag skaffa fler tatueringar finns det gott om outnyttjad hud på mig, jag ligger sällan obekvämt, när jag var yngre trodde folk ofta jag var äldre och idag tror folk ofta jag är yngre än vad jag är, jag riskerar aldrig att komma klädd i samma sak som mina smala vänner och folk ofta lägger märke till mig. På gott och ont så klart.

Men det bästa min tjocka, stora kropp har gett mig är inte styrka, mysighet eller ens endless hours of fun. Det bästa med att vara tjock är utanförskapet.

För det första kommer folk alltid att underskatta mig eftersom jag är tjock, vilket gör det möjligt för mig att slå ur underläge, nästan hela tiden. Det är alltid roligare att slå ur underläge. Jag har alltid behövt anstränga mig lite mer än mina smala vänner för att få samma cred, vilket har gjort mig starkare och mer kreativ. Jag är jävligt resourceful när jag behöver vara det.

Med utanförskapet kommer också en gemenskap. Det finns nätverk att tjocka människor på instagram, som inte gör annat än peppar och stödjer och tipsar varann, dagarna i ända. Vi utbyter recept, vi tipsar om snygga plus size kläder, vi säjer second hand, vi lämnar små peppande kommentarer under varandras selfies och vi pratar om sånt vi är rädda för. Det är en fet liten falang av internetsysterskapet jag älskar.

Men det allra, allra bästa med min tjocka, feta, fucking massiva kropp är den har gjort mig till en så mycket mer ödmjuk människa. Hade jag inte varit tjock och ständigt blivit påmind om vilken andra klassens människa jag är VARJE DAG hade jag knappast varit lika förstående eller ens mottaglig att ta in alla andra slags förtryck och strukturer, förtryck och strukturer som många gånger är mer dehuminserande än fettföraktet.

Tack kroppen att jag ständigt påminns om andras kamp genom min egen.

Även när det känns som att gå i tjära.

5 x tips

1.

Eva-Maria Koskinens kortfilm Vårfesten som finns på Yle Arenan HÄR. Det finns ett gäng andra kortfilmer på Arenan för tillfället, men jag tycker speciellt Vårfesten är värd att se. Det handlar liksom om 14 minuter så du kan se det nästa gång du lackar naglarna eller kokar potatis.

2.

Apolivas ekologiska rengöringsmousse för ansiktet. Finns på vissa svenska apotek (dom som heter Apoteket, fucking privatiseringsrally alltså, gör allt så invecklat) för ungefär 100 kr flaskan och är drygt som katten. Tar bort allt smink utan att lämna nån greasy eller torr känsla alls, bara en lätt rosendoft. Brukar bunkra upp med ett par flaskor varje gång jag åker till Sverige.

3.

Spellistan "instrumentella skrivgärilistan" på Spotify, HÄR finns den. Om ni hänger på de mer feministinriktade delarna av svenska internet så har ni knappast undgått alla gäri-grupper på Facebook, d v s icke-mansseparatisktiska forum där man kan disktuera sina intresseområden i en trygg och peppig miljö. Jag är t ex med i Skrivgäris, Litteraturgäris, Växtgäris och Inredningsgäris tror jag. Nej vänta, växtgäris är på instagram tror jag. Hur som helst. I Skrivgäris-gruppen hittade jag den här listan med instrumentell musik. Tanken är väl att det ska va bra att skriva till, men jag skriver helst till hiphop, men det är ju individuellt. Jag använder hur som helst listan att läsa till! Kan ej lyssna på musik med text när jag läser. Skitbra!

4.

Gift dig med nån som du ser cool ut på bild med. Man skulle ju kunna tro att vi har startat ett The Knife-liknande band här va? I verkligheten skulle vi till Forsby danslava på 30-årsfest. Jackan har jag för övrigt fått av styvmorsan, hon hade fyndat den på loppis och den är perfekt vaniljkrämigt gul.

5.

Nästa vecka på onsdag ska jag och Lungan i stormen-Pernilla prata bloggande på Pargas bibliotek klockan 17:00. Eventinformation hittar ni HÄR. Ni kan väl komma och lyssna? Och - känner jag nån i Pargas? Nån som vill typ dricka en öl efteråt eller så? Känner inte till Pargas alls, så om nån känner för att träffas och berätta om stadens historia från 1600-talet och framåt får den gärna göra det. Eller så hänger vi bara och pratar normala saker. Let me know!

Nu måste jag ögonblickligen lägga mig ner och dricka te eller nåt, är jättetrött efter igår trots att jag inte drack en droppe. Är också så där raspig i halsen som man blir när man försöker hålla upp en konversation över dansgolvsmusik.

Kulturkonsumenten vecka 34

På sistone har jag

LÄST

... finlandssvensk, ung poesi! Väldigt trevligt. Före ni skiter i de här två tipsen för att ni tror att ni inte kan läsa poesi eller inte fattar eller whatever folk brukar ha som orsak, så let me tell you: Trixet är att läsa poesi ungefär som man läser en tweet. Det är nån som försöker och i bästa fall lyckas uttrycka nåt allmänmänskligt och dujpt personligt i korta rader. Det är inte svårare.

Sinead Obreys Fågeltanken är en gotisk och tonårssvulstig liten bok, fylld med känslor och kroppar som gör ont. Det är desperat och dödsromantiskt och förbannat och äckligt och många gånger snyggt forumlerat.

Adrian Pereras White monkey golvade mig ganska hårt. Om Fågeltanken är svulstig är White monkey nästan sakligt berättad. Det handlar om klass och om rasism och det är bra och viktiga ämnen, men det som högg till mest är den ilskna och nästan motvilliga kärleksförklaringen till en mamma. Det är så precist skrivet, vet inte riktigt vad jag mer ska skriva. Det är _bra_.

TITTAT PÅ

bild från svt.se

Kortfimen Nattbarn som visades på SVT för ett par veckor sen hade jag tänkt skriva om eftersom det är det finaste jag sett på TV since Colin Firth friar på portugisiska i Love Actually. Tyvärr kan man inte se den på SVT play här insåg jag och eftersom jag inte vill uppmuntra nån att göra nåt olagligt (men jag heller inte bryr mig om ni gör det obvi) så tänkte jag tipsa om nåt man kan se lite mer lagligt, så länge man väntar på att snåljåpzrna på SVT öppnar upp Play för sina finlandssvenska neighbourinos.

Glow! Första säsongen finns på Netflix nu och jag har sett nästan hela. Tycker det är riktigt roligt och bra och päminner en del om Orange is the New Black, kanske för att Jenji Kohan finns med som executive producer (vad nu än sån gör). I handling påminner det inte alls om OITNB, Glow handlar om kvinnliga wrestlers på 80-talet, men stämningen är ganska likadan. Många intressanta kvinnokaraktärer och en lovable men svinig manlig chef. Plus för kul soundtrack och fantastiska åttiotalskläder <3333

LYSSNAT PÅ

Okej ska jag vara ärlig så har jag typ ENDAST lyssnat på den här skivan, klassisk musik från Ingmar Bergmans filmer. Vet inte vad det säger om mitt sinnestillstånd men det kanske bara sån jag är nu för tiden. Klassisk musik och poesi och snart går jag väl på opera och gråter som Julia Roberts i Pretty Woman. MEN OKEJ, för att ni inte ska helt förpassa mig till stofilskåpet så har jag gjort en playlist. För er. Jag har gjort en playlist åt er!

Tanken är att ni ska lyssna på DEN HÄR när ni cyklar genom stan till jobbet (förstår du inte namnet så får du fråga nån österbottning du känner). Och har du inte megalångt till jobbet räcker den till hemvägen också. Jag vill att du ska få känslan av att du är huvudrollen i en film och att du just fått ett bra besked och du nu är i scenen som ska symbolisera att du känner dig oövervinnerlig och energifylld som aldrig förr. Och vem vet, kanske du tar en extra runda runt stan på cykeln bara för att det är så jävla kul att cykla när det är lagom svalt och man har bra musik i lurarna. För det är det. Älskar allt med den här tiden på året. ALLT!

Hej höstterminen!

------- Inlägget är ett kommersiellt samarbete med Jakobstads Arbis -------

Jag skrev i måndags om hösten som en nystart. Att jag alltid tänker jag ska börja nåt slags nytt liv inför varje skolstart, även om det börjar bli ganska många år sen jag faktiskt gick i nån skola. Ändå är känslan kvar. Kanske är det det att så mycket som varit stillastående eller out of office drar i gång igen. Alla bra tv-serier kommer tillbaka. Nätterna blir mörka och svala igen. Man kan klä sig i snygga kläder utan att svettas ihjäl. Och Arbis-kurserna börjar!

Jag har alltid gått på Jakobstads Arbis-kurser, ända sen jag var liten. Jag har spelat innebandy, målat tavlor, dansat pardans, sett på film och nån gång på nittiotalet gjort arrangemang av torkade blommor. Varje år har det varit en högtidsstund när Arbis-katalogen dimpt ner i postlådan och varje år har jag suttit med bläckpennan och ringat in allt som verkat intressant.

Jag tycker om det Arbis står för, att det ska va enkelt, tillgängligt och billigt med rekreationella hobbyer. Du vet väl att du som arbetslös till exempel kan delta gratis i två kurser per termin? Jag tycker om att människorna som jobbar med Arbis i Jeppis känns som eldsjälar som jobbar stenhårt för att ge oss ett nytänkande och varierande kursutbud. Jag tycker också om känslan av att bläddra i en Arbis-katalog och läsa kursbeskrivningarna och känna att nu, nu börjar det där nya livet igen. Nu ska jag bli en bättre människa!

Därför blev jag extra glad när jag fick årets katalog. Den har fått ett nytt, modernt utseende och en ny slogan; där drömmar blir sanna. Det gav mig en ännu pirrigare känsla av pånyttfödelse. Kanske är det i år jag faktiskt blir den där bättre människan?

Tyvärr är det så att jag med mitt jobb och mina rutiner sällan har möjlighet att anmäla mig till en kurs som går samma tid, samma dag varje vecka. Därför är jag extraextra glad att Jakobstads Arbis i höst erbjuder så många events. En kväll eller en dag i månaden kan man ju nästan alltid komma loss.

Vi startar hösten med Mer tid, mer pengar och mer energi med Charlie Söderberg den 20:e september. Det här är jag så sjukt pepp på! Jag älskar ju Lyxfällan och är dessutom asdålig på privatekonomi och pengar, så jag har enormt stora förväntningar på Charlie. En annan kul sak som sker i september är Finlands första yoga marathon! Arbis har nämligen en ny yogasal i sina lokaler och den ska ju så klart nyttjas till fullo. Den 16:e september ordnas sex olika pass på raken med sex olika instruktörer. Man kan delta hela dagen om man vill eeeeeller om man som jag fortfarande är nybörjare hoppa in ett eller två pass.

I oktober tycker jag ni ska gå på Function is fun - Framtidens träning, en heldag med träning designad att både stärka kroppen och sinnet. Det konceptet gillar jag, man tränar ju för att må bra och en stor del av må bra:andet är ju faktiskt psykiskt. Och när vi ändå är inne på ämnet, den 25:e samma månad ska i alla fall jag gå på Good enough - självkänsla och självförtroende med Maria Sundblom-Lindberg. Jag som jobbar med ungdomar ser dagligen bevis på att den psykiska ohälsan ökar bland unga och att det håller på att bli ett av våra största problem idag. Eftersom jag själv också har lätt för att falla in i destruktiva tankemönster tror jag den här föreläsningen kommer ge mig mycket matnyttigt, både i mitt jobb och privat.

Har man inte fått nog av yoga efter Yogamarathonet, så är det ju tur att yogaproffset Monika Björn kommer till stan 19:e november! Hon föreläser och drar pass under rubriken The Modern Yogi och eventet är en riktig heldag. Och till sist, som en liten marispanros på eventtårtan kan man lagom till jul gå på Mickes söta jul med den gulligaste ålänningen i modern tid, Mikael Björklund.

Låter som ganska bra höstplaner tycker jag. Och med det här utbudet i höst är jag riktigt spänd över att se vad som händer nästa termin! Själv hoppas jag ju på en skrivarkurs eller workshop, hehe. 

Det är dessutom enklare än nånsin att anmäla sig till events på Arbis hemsida. När du hittat eventet du vill anmäla dig till, tryck bara på "snabbanmälan" så behöver du inte registrera dig. Annars går det lika bra att anmäla sig som alltid - via telefon eller som registrerad användare på Arbis sidor.

Arbis hittar du också på Facebook och Instagram. Vi ses i höst!

------- Inlägget är ett kommersiellt samarbete med Jakobstads Arbis -------

Ris & lins & jordnötsbiffar

Nu har jag inte längre semester, så nu är det okej med alla "det är nog höst nu"-sayings. Hade min första jobbdag idag, gick ändå ganska bra. Sov bara tre timmar på soffan efter att jag kommit hem hehehe. Men sen har jag varit aktiv minsann! Jag har lagat mat och städat köket och dammsugit och inte minst gjort en "ingen reklam"-skylt till vår dörr. Det är vardag helt enkelt och vad är egentligen skönare än det? Känner alltid en inspirationsboost den här tiden på året och let's face it - vad är ett nyår jämfört med en skolstart? Inget. Börjar alltid ett nytt liv så här års. Vad mitt nya liv i år ska innehålla har jag inte riktigt bestämt än, men jag kanske återkommer i ämnet den här veckan. Idag ville jag mest bara bjuda på ett recept.

Så här år det ofta till när jag ska laga mat:

1. Jag inventerar under dagen vad vi har i kylskåpet.

2. Sen försöker jag hitta på nåt av det som finns, speciellt om det finns rester eller sånt som borde ätas upp före det blir för gammalt. Man ska nämligen inte slänga mat har jag hört. Idag till exempel hade vi en burk ris från igår i kylskåpet.

3. Sen googlar jag på de ingredienser som finns, om jag inte automatiskt kommer på nåt kul att göra med dem. Läser lite olika recept, kollar om det finns nåt jag kan göra på det vi har hemma, gör nåt liknande om jag inte riktigt har allt. Idag googlade jag risbiffar.

Och risbiffar blev det! Fast ganska mycket lins- och jordnötsbiffar är det också. De blev asgoda hur som helst - och totally veganska.

Du behöver (ungefär): en näve jordnötter, en morot, en och en halv näve kokt ris, två rågade matskedar jordnötssmör och ett paket förkokta röda linser. Mixa sönder nötterna först, sen river du ner moroten och sköljer av linserna. Mixa ner linser, ris och morot och när allt ser ganska smått och slätt ut (men inte för slätt, du vill ju ändå ha lite textur) så försöker du med våld få jordnötssmöret du grävt upp ur burken att lossna från skeden. Du kan fortsätta mixa om du har en bra matberedare, men annars är det enklast att jobba ihop smeten med händerna. När du har en deg som håller ihop och känns bra är det bara att forma små biffeliffar av skiten och steka i olja.

Ät med nåt grönt och t ex överbliven ugnspotatis. Nån slags sås, t ex en gurkraita hade inte varit helt fel, men det gick bra med sojasås också.

Nu ska jag bestämma mig för om det är för studentikost att hänga upp affischer utan ram (tankar på det?) och sen ska jag agera utefter det beslutet. Klockan 22 ska jag se GWs mord på TV4. Vardag <333

Boklistan

* Böcker för mig är: mitt största intresse. Att läsa dom och skriva dom och bara omge mig av böcker är det bästa jag vet.

* Just nu läser jag:Själarnas Ö av Johanna Holmström. En riktigt bra bok, nyutgiven och finlandssvensk. Igår läste jag Alternativet av Karolina Bång, en serieroman som var helt okej, men inte så bra som jag hade hoppats/förväntat mig. Sen lyssnade jag just klart Sanning och skvaller av Curtis Sittenfeld som ljudis. Det är en slags modern version av Stolthet och fördom. Den var inte så bra, men det jag slukar ju allt med Mr Darcy så.

* En perfekt läsplats är: läser oftast i sängen. Annars tycker jag om att läsa på tåg eller på café eller så klart utomhus på en filt sommartid.

* En bok alla borde läsa: så otroligt svår fråga, man skulle ju vilja namedroppa nån bok som fo sho skulle göra folk snällare men idk. Svårt att säga EN som skulle funka universellt. Tycker Liv Strömqvist serier är informativa och lätta att ta till sig, så kanske dom då. Huvudsaken är väl att man läser över huvudtaget. Jag tror man blir en snällare och goare människa ju mer man läser. Alltså är jag som storläsare RIKTI snäll och go förstås.

* Pappersbok eller e-bok: Pappersbok, men också ljudbok. Prenumererar på Nextory, tycker det har helt ok utbud. Hittills har jag inte känt mig utan att lyssna på.

* En bok jag kan läsa flera gånger om: har läst Vilhelm Mobergs Utvandrarna-svit fler gånger än jag minns. Brukar också läsa om rätt mycket ungdoms- och barnböcker när jag är sjuk/bakis/ångestriden. Tröstläsning kallar jag det.

* Min favoritförfattare: eeeeeh så jävla svår fråga, har ingen topplista på det sättet. Har ju så klart såna jag gillar mer, men ugh får lite panik av att nämna namn för tänk om jag glömmer nån viktig. Gillar så många och av så olika anledningar. För att nämna några nutida så: Sara Stridsberg, Kerstin Thorvall, Chimamanda Ngozi Adichie, Zadie Smith, James Frey, Jonas Hassen Khemiri, Nicole Krauss, Junot Diaz osv osv osv

* Det här skrivs det alltför lite böcker om: skulle tycka det var phett med en riktig arbetarlitteratur-revival, men det är väl kanske på gång redan? Annars skulle jag gärna se mer översatt litteratur från icke-engelskspråkiga ställen. Det har varit en stor och nyttig aha-upplevelse de gånger jag läst t ex Chinua Achebe (på tal om berörande böcker i nästa fråga, läs Allt går sönder) eller Yoko Ogawa och på nåt sätt fattar vilka rasistiska fördomar som ändå ligger nedärvda och djupt inlärda i mig. Som att jag inte fattat före jag läste Allt går sönder eller The housekeeper and the professor att det är EXAKT samma känslor under alla hudar, oavsett kontinent. Ni kanske tycker det är självklart, men grejen är att det tycker/tyckte jag också! Men förståelse är ju ingenting vi blir fullärda i, hur många mänskorättsorganisationer vi än gillar på Facebook.

* Den bok som berört mig mest är:I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv av Tom Malmquist grät jag jetemycket till. Också Änklingen av Ray Kluun är en sån riktig tearjerker om man är ute efter sånt som är vackert och tragiskt. Båda två är skrivna av män som sörjer sina fruar, hmmmmm. Mig äger ingen av Åsa Lindeborg är ju också en classic i berörssammanhang. Och jag skulle va en hycklare om jag inte erkände att jag grät mig rödfläckig till The fault in our stars hehehehehe.

* I höst ser jag fram emot att läsa: mycket! Men det kommer jag knappast göra pga intensiv jobbhöst. Försöker hänga med i vad som ges ut, läser gärna recensioner och annat bokrelaterat. Men kommer så klart inte på en enda bok nu. Vet att Marian Keyes har ny på G och att Mats Jonssons nya serieroman kommer ut imorgon (Pär frågade efter den på bokhandeln idag). Och Helena Dahlgrens Orkidépojken! På hemmafronten tycker jag det kommer så sjukt mycket intressant i höst! Adrian Pereras White monkey, KuggesVad heter ångest på spanska?, Eva Frantz' Blå villan, Kjell Westös nya, Blaue Fraus Någon hatar oss igen, Martina Moliis-Mellbergs 7... SÅ MYCKET!!! What a fine time to be alive.

Blekinge

Hej från Ronneby - min makes hemort. Här har vi nu vart i snart en vecka och vi har har det gudagott. Egentligen ska ju jag inte blogga speciellt mycket under semestern, men om inte för annat så kan det ju va fint för mig att läsa det här inlägget sen i mörkaste vintern när sommarn känns som blott en myt.

Ronneby ligger i Sveriges minsta län Blekinge, som i sin tur ligger i södraste Sverige, granne med Skåne. Ronneby är inte känt för nånting alls, förutom att här finns en brunn som sociteten vallfärdade till förr i tiden. Det är ungefär lika stort som Jeppis och det är rätt så trevligt, i alla fall när det är som nu, grannt väder. Slut på föredrag.

I tisdags var första dagen vi vaknade här. Vi sov länge pga utmattande tågfärd kvällen före och på eftermiddagen gick vi i Brunnsparken och lallade en bra stund. Satt och tittade ut över ankor och läste tidningar.

På kvällen åkte vi och badade med Pärs syster Sara, och sen körde vi på en liten rundtur. Det är väldigt fin natur här, speciellt för en österbottning som är van med nåt som påminner men ändå skiljer sig. Mycket klättervänliga ekar och sånt som vi inte är direkt bortskämda med hemma.

I onsdags hängde vi hos Pärs mommo på dagen. Det här är inte hon, utan Pär som liten, söt <3333

Vi hann även med ett besök på Björketorp, en ekologisk gård som säljer bl a sin egengjorda glass. Let me tell you, det är den godaste romrussinglassen och således den godaste glassen jag ätit. Dessutom fick vi träffa kalvar. Jag tror inte det finns nåt djur eller nån människa som kan inbringa sådant lugn i mig som en ko gör.

Sen deltog vi i quiz på Bistro Bakgården. Förra sommaren gjorde jag och Pär ett likadant gästspel i Sara och Annas lag och då vann vi. Vilket vi SÅ KLART gjorde i år också. "Quizlegenderna" kallar dom oss inte häromkring, men dom borde kanske göra det.

I torsdags kom mamma, Thomas och Nortti på besök. Det är bara typ två timmar mellan Klippan och R:by, så det kändes motiverat med ett besök här. Ingen av dem hade varit i Blekinge förut, förutom Thomas som var på fotbollsläger i Karlskrona som femtonåring. Vi visade dem stan. Eller rättare sagt; Pär och hans mamma Karin visade stan, jag är ju nästan lika mycket turist jag.

Vi gick på loppis. Jag köpte de här tre sakerna och mamma köpte en stol och en lampa. Jag är mest njöd med den sorgsne, märkligt målade Musse Pigg-figuren. 10 kronor gav jag för den, den kommer passa in perfekt på min kitsch-hylla. I Ronneby finns två året runt-loppisar, Kupan och Lindra. Sommarhalvåret arrangeras också loppis i brunnshallarna varje söndag. Tyvärr inte den här söndagen, för då är det hundutställning - LOL. Men det gör inget, för vi ska gå på loppis i Möljeryd istället. Jaja, back to vad vi gjorde.

Sen fikade vi på Café Mandeltårtan. Vilket ställe! Beläget bredvid brunnsparken och i en sekelskiftesvilla med sammetssoffor och kungaporträtt på väggarna. Jag åt den här maffiga saken; det va lemoncurd och vanilj och cheesecake och maräng och jag vet inte allt. Mycket gott och dessutom billigt. Mandeltårtan är nog det närmaste ett måste man kommer i den här stan.

Igår åkte vi till Karlskrona, grannstan. En otroligt vacker stad, uppbyggd på öar. Stan är med på världsarvslistan, om det nu imponerar på nån. Men så här ser deras simhall ut!!!!! Dog nästan lite, jag är ju väldigt förtjust i både jugendarkitektur och simhallar. Hela stadskärnan är väldigt mysig. Vi köpte några trisslotter, tittade på torget (som är Norra Europas största eller nåt sånt) och dreglade över möbler på Movement, en fin second hand affär för möbler. Mycket teak och designlampor och sånt. Köpte tyvärr inget, men nån dag!!!! Tog inga foton heller, var för mezmerised av allt snyggt. Kunde ha köpt i princip allt där inne.

Eftersom det var cirka två mijloner grader varmt bestämde vi oss för att åka ut med båt. Jag tycker ju oavsett väder att man ska ta chansen om man blir erbjuden en båttur men det är ju extra trevligt när man svettas. Vi åkte ut med Gåsefjärden, en guidad tur som tar två timmar och man får se allt viktigt, typ Kungsholms fort och sånt. Karlskrona har ju en ganska speciell historia (gammal örlogsstad som once upon a time var påtänkt som huvudstad) och är man intresserad av typiskt gubbiga saker som militärhistoria och sjöfart så borde man nästan hälsa på i Karlskrona nån gång i livet.

Efter turen åt vi Blekingebuffé på Marinmuséet (ska tydligen va skitbra om man är lagd åt det hållet, det är inte jag så vi sket i allt utom maten). Stekt strömming, raggmunk och lingon. Väldigt gott och ovanligt fräscht för å va buffé, brukar undvika bufféer om jag kan. Stod för ett ögonblick och övervägde att ta en kroppkaka också, men det vågade jag mig inte på. Vi skrattade rätt länge åt att alla våra vänner åkte på Flow eller WoW igår och här satt vi och åt sill och potäter efter en guidad båttur. Pensionärslife for life så att säga.

Till sist hittade vi rester av ett Jeppisband på kulturhuset Oden. Den där affischen var väl ungefär lika gammal som jag skulle jag tro. Sen åkte vi hem och var ganska nöjda med dagen.

Idag har vi vart på Kulturcentrum och sett på en utställning som en bekant till Pärs familj har. Den var fin, hon hade bl a tryckt på tyg och sytt klänningar av tyget.

Sen besökte vi Minta, en jättestor inredningsaffär med en massa olika grejs. Mycket dyrt, typ Berså-porslin och linnelakan och sånt, men också mycket prisvärt. Definitivt värt ett besök om man bara är lite inredningsintresserad. Köpte vi nåt undrar du förstås?

Ja, vad sägs om två meter av ett av mina favoritmönster från Marimekko, Kulkue? Dom hade slutförsäljning på tyger och det här kostade allt som allt 312 kronor. Det tycker jag är ett sant fynd!  Fast nu var det inte vi som köpte det, utan Pärs mamma som köpte det åt oss. Tack! Det ska bli en tavla till gästrummet av det här tyget har jag tänkt.

Sen har vi inte gjort så mycket mer. Vi lever ju som kungar här hos Pärs mamma, känner mig bortskämd på ett dekadent sätt. Inte helt otrevligt. Imorgon ska vi då på loppis till Möljeryd och på måndag åker vi vidare till mammas i Klippan. På det hela är det ganska kul med semesterresor, även när de inte går längre än hit till grannlandet.

Jag har fullkomligt STRÖSSLAT det här inlägget med länkar till olika ställen häromkring, för jag tycker det är så synd att det här vackra lilla länet är så i skymundan. Jag visste ju knappt att Blekinge fanns innan jag träffade Pär. Jag hoppas liksom inspirera nån att ta vägarna förbi. Jag är väl lite jävig, men va fan. Det får man väl va ibland.