Tack kiitos thank you danke merci obrigada

Visst är det så man brukar skriva på Facebook dagen efter man fyllt år och man vill A) tacka alla B) på ett nonchalant sätt visa att man har vänner över hela världen, i alla fall på Facebook, även om den enda som kanske inte fattar svenska av dina vänner är det där strandragget från Mallorca 04 och din tremänning i Salt Lake City som du aldrig pratat med.

Hur som helst, shit vilken dag jag haft och egentligen borde jag redan sova för väckarklockan ringer 06:15 imorgon, men vill bara säga ett tack till typ alla. Alla kommentarer, alla likes, alla delningar, alla mejl, alla instagramhälsningar, alla meddelanden, alla hejarop och peppande emojin jag fått under dagen. Det gör mig så otroligt rörd och glad. Jag vet att jag svarat ett copypasteat tack på det mesta, men det är för att jag inte hunnit. Min telefon har plingat hela. jävla. dagen. Jag var inte beredd på den lavin av lööv som började trilla in vid åtta (Elin, du var först!). Det gör mig nästan lite obehaglig till mods, för jag vet ärligt talat inte hur jag ska tackla det. Jag har mest stått och dumflinat/stirrat in i en vägg idag.

Eller nej, det har jag ju inte. Jag har jobbat, panikhandlat en tunika på H&M inför bröllopet på lördag, impulshandlat ett mycket snyggt nagellack från samma ställe (jag har tilltro att det här lite lätt mögelgröna lacket kommer binda ihop min något ihopkrafsade outfit på lördan), hängt med Nana hela eftermiddagen, hängt med Rosie, Steffo & Sylvester, packat inför Gotland, försökt svara på alla dessa hejarop, ätit tofu, hängt med Sonia och det bästa av allt: 

Vi har skrivit på kontrakt och fått nyckel till vårt nya hem! Jag är så pepp på det här, ska berätta mera och kanske allt sen, men tror i alla fall ni kan vänta er Blejk, fejt & fab - Interior Edition hela sommarn och hösten fram över. Det blir väl intressant? Men tills dess -

Tack.

PS Har gått om Arja Saijonmaa i lyssningar. Inte för att jag räknar, men.

Sommarprat!!!! Imorgon!!!

Foto: Nikko

Ja, nu först börjar jag bli lite spänd för imorn när mitt lella sômmarprat ska sändas. Jag har som inte tänkt så mycket på det måste jag säga förr. Men nu är det ju plötsligt verkligt på ett annat sätt. Ni ska väl lyssna? Snälla gör det! För att förenkla det för er kan jag berätta att fr o m sju imorgon på morgon kan man hitta sommarpratet på Yle Arenan -> HÄR <- och sen sänds det ju så klart i radio både klockan tio och klockan sex. Okej, orsaker till att du ska lyssna på mitt sommarprat:

1. Du är uppenbart intresserad av mig, eftersom du läser det här. Antagligen gillar du det jag gör och tycker att en dos Ellen förhöjer vardagen. Eller så gillar du inte mig alls, men kan inte låta bli att klicka dig in hit då och då för att tja, det är lite kul att sitta och störa sig på folk som tror dom är nåt. Jag tror definitivt jag är nåt. Oavsett varför du är här inne nu på bloggen (igen...), så är mitt sommarprat som ett lite längre, kanske lite personligare inlägg. Uppläst av yours truly. Du kommer älska/älska att hata det.

2. Malenamis sommarprat förra året spräckte ju typ alla rekord och blev sommarens mest lyssnade sommarprat osv osv osv i all evinnerlighet. Nu tror jag ju inte jag besitter den slags star quality som Malena gör och jag tror knappast att mitt prat kommer upp i samma nivåer men vore det inte lite härligt om årets blogg-sommarprat i alla fall inte föll platt? Höll upp bloggfanan lite i alla fall? Är inte det här en sak ni kan tänka er att kämpa lite för?

3. Jag är också väldigt nervös att ingen ska lyssna på det alls och att Yles ledning ska sitta på sina möten och HIMLA MED ÖGONEN och kanske skrynkla ihop nåt papper till en boll och slänga i ett hörn. Så säger nån "ja då vet vi ju att vi aldrig ska involvera henne igen" och nån annan säger "ja, men ibland måste man ju ta lite risker" för att muntra upp stämningen.

4. Jag pratar bl a om när jag träffade Pär för första gången, hur tricky det kan va med kärlek - både till sig själv och till andra och det här med kroppspositivitet. Lite feminism så klart, lite nästintill pubertal ilska över samhället i stort och så en liten dos Jeppis-löööv. Allt det här FÅR ni, gratis. Eller ja, det är ju skattefinansierat, men det känns ju ändå inte av, så vi säger gratis. Public service, min bästa service <3.

5. Jag är ingen Athena Farrokhzad, hur gärna jag än skulle velat. Jag är ju ett stort fan av hennes sommarprat från några år tillbaka och mitt sommarprat innehåller en liten blinkning till henne. HÄR hittar ni hennes sommarprat som ni verkligen borde lyssna på.

6. Jag fick äran att ha med en av mina kompisar Costa & Tom Alfons låtar i pratet. Det är faktiskt premiär för låten just imorgon, i mitt sommarprat!!! Hur coolt är inte det!?! Imorgon släpps också videon till Every day som låten heter. Dom plus en massa annan bra lokal hiphop uppträder för övrigt 20:e juli här i Jeppis under nåt som heter Jeppis Summer Jam. Hett tips för er som gillar bra musik.

Nu kommer jag inte på fler orsaker men LYSSNA snälla okej? Ni får gärna höra av er med feedback (om den inte är alltför dålig då för vad fan ska jag med det till) också. Bekräftelse är mitt favoritberoende :-))))) Tack å hej!

Midsommarhelgen

I torsdags om natten var jag och Pär ute och körde. Mycket grusvägar och många skogsvyer och Bruce Springsteen i bilhögtalarna. Jungleland utanför och innanför fönstren. Det var magiskt fint.

Midsommarafton började med att vi handlade och städade. På Prisma träffade vi av en slump Grimppiboy2016 och det var ju trevligt. Han cruisade runt med chips och läsk i vagnen. Sen skurade jag toaletten och tog en midsommarselfie, helt utan krans eller blomster. Ändå är det ju en midsommarselfie. Tänk så lustigt.

Sen var vi bjudna på midsommarfest i Nätihamne hos syskonen Nyman. De hade gjort en massa mat och dukat och fixat så jävla fint. Dessutom är det så otroligt vackert där att jag är tveksam till om jag har firat nån midsomrigare midsommar förr.

Jag lekte barbeque dad och grillade med mycket självförtroende vår majskolvar och Astrid & Aporna-chorizo. När vi satte oss till bords fick Pär en vän för livet när han gav en smakbit åt Amalia.

Efter maten och efterrätten och kaffet och alla gick ner till vattnet och såg på solnedgången. Det var kallt men vackert. Så där som den finländska sommaren är som oftast.

Amalia visade att hon kunde high fivea till allas förtjusning. Det är ett bra partytrick annars - ha med en snäll hund eller två. Alla blir glada, förutom kanske eventuella allergiska typer.

Pär var där och var snygg som vanligt.

Jag vet sist och slutligen inte riktigt vad vi gjorde där hela kvällen och stora delar av natten, men klockan gick. Det är ju ofta så på fest, att man bara sorlar och stimmar runt utan direkta aktivitetskonturer. Men när det blev alldeles för kallt gick vi in och lekte en marathonlång runda Galenpanna.

Klockan två körde vi hemåt, träffade de här två och kände ända långt ner i tårna att det hade varit en 10+ midsommar.

I lördags, alltså igår, kom Pärs kompis Nana hit. Hon bor vanligtvis i Bukarest, men ska på samma bröllop som oss på Gotland nästa helg, så då passade hon på att hälsa på oss först. Igår turistade vi lite, körde runt till olika mer eller mindre viktiga ställen. Simstränder och så.

Vi fick presenter också. Rumänskt vin och små lavendelkuddar som är ljuvliga för jag älskar lavendeldoft. Kanske mina topp tre bästa dofter ever. Jag fick även ett mycket märkligt läppstift. Det här var tydligen av den sort läppstift som först kom till Rumänien efter kommunismen. Det ser grönt ut men blir rosarött på läpparna!

Så här ser det ut på läpparna helt just nu när jag sitter här vid köksbordet och bloggar. Mycket rolig produkt. Det sitter dessutom som berget och ser inte målat ut, utan mer som om man har ätit bär eller så.

Jag hade tänkt blogga nåt mer djupt och berätta mer, men Pär och Nana pratar så in i helvete mycket (sagt med all kärlek) att jag inte orkar koncentrera mig på nåt annat. Det är som att det flygit in två måsar här i lägenheten. Kulturkrock faktiskt: sydsvenskar pratar så satans mycket mer än österbottningar. Pärs mommo är ju också den enda människan som någonsin kallat mig "tystlåten". Håhåjaja.

En bukett midsommarmän

Behöver du (som gillar män) lite inspiration till midsommardrömmarna? Plocka sju sorters blommor får du göra själv, men här är några jag alltid drömmer om, oavsett årstid. Du får gärna låna dem. Det här är väl också ett försök att svara på frågan "säg en kändis du tycker är snygg".

Adrien Brody

Stor näsa, melankoliskt utseende - mmm.

Bill Skarsgård

Gillar även A. Skarsgård men Bill har nåt speciellt. Tror det är de insjunkna ögonen <3

Zlatan

Alla som pratat längre än två minuter med mig vet att jag älskar Zlatan.

Asap Rocky

Såg nu när jag googlade honom att han är fucking ett år yngre än mig. Trodde han var äldre. Men jaja, snygg är han.

Fares Fares

Ja, vad kan jag säga? Jag gillar män med stora näsor.

Schmidt i New girl

Vet inte vad han heter egentligen men who cares? Tycker han är såååå charmig och han är enda orsaken jag orkar se New girl överhuvudtaget.

Simon J Berger

Stor näsa, trötta ögon, ni börjar förstå kanske vad jag gillar.

Aziz Ansari

Kunde lika gärna nämna Andy, eller Ron eller varför inte Ben från Parks & Rec, men det är nåt med douches med hjärta som Tom Haverford på TV. Samma sak med Schmidt inser jag nu!OMG psykoanalys-material right there.

Leo DiCaprio

Helst i ungt Titanic-format, men tycker ändå han har åldrats med en vis charm. Trots allt kommer han alltid vara Jack Dawson först och främst i mina ögon. Herregud så den filmen FORMAT mig.

Andre 3000

Det är alltid enklare att tycka nån är snygg när man gillar det dom gör. Outkast är ett av mina favoritband genom tiderna plus att mmm, the fashion sense in this one.

D'angelo

Baserar hela D'angelos varande på denna lista på How does it feel-videon. En (manlig, straight) bekant till mig har kallat den musikvideon till ett "sexuellt uppvaknande för mig". Ja, se videon själv så fattar ni.

Jeff Goldblum

Skulle riskera livet på Jurassic Park med Jeff a-n-y d-a-y.

Ja, det här var dom jag tänker på på rak arm när jag hör nån prata om snygga manliga kändisar. Jag tycker det med åren har blivit svårare att säga nån man tycker är snyggsnygg på det där sättet. Inte för att jag skulle tycka folk är mindre snygga idag än för 10-15 år sen, eller... kanske det är just det jag gör? Eller så är jag bara mindre intresserad av "kändisar" idag än då när jag var ung. Det spelar inte längre så stor roll om nån eller snygg eller inte hur som helst. Men det är ju ändå lite kul att flukta lite. Men den jag faktiskt fluktar mest över these days är jag redan gift med, så honom behåller jag för mig själv. Plus att han inte är kändis (än!!!) så han kvalificierar sig ändå inte in på listan.

Hoppas ni får en skön midsommar, även om ni inte drömmer om nån överhuvudtaget.

Midsom - nej, MUSIKlistan

Jag ligger lite efter när det gäller Sevendays listor, men här är förra veckans musiklista. För att sammanfatta midsommarlistan kort: har inga säkra planer, tycker det är en ganska lame högtid förutom att nattljuset känns magiskt och har inga traditioner och inga måsten. Förra året åt vi middag här och körde ut till havet. Nåt år har jag suttit och frusit röven av mig på nån villa och sen sovit fjorton pers på fyra kvadrat. Ett år satt jag och brorsan i min lägenhet med neddragna persienner och kollade på Sunes sommar och åt skräpmat. Nåt år har jag legat hemma och petat mig i näsan. Allt har varit fint på sitt sätt.

Okej - musiklistan då!

♠♥♠

Musik för mig är: underhållning, avslappning, en konstform och en identitetsbyggkloss.

♠♥♠

Jag lyssnar helst på: rap, soul, RnB, pop, en del klassiskt, lite house, lite annan elektronisk musik, lite punk och lite indie. Är inte jättebra på att genrebestämma och egentligen tycker jag väl att genrer inte så spelar så stor roll idag för allt är ändå ett jäkla misch masch. Av naturliga skäl blir det mest på engelska och svenska. Lite finskt ibland, ännu mindre tyskt och ibland på nåt språk jag inte alls kan, men då är det ofta en speciell känsla jag är ute efter som jag tror att ett visst språk ska kunna ge mig.  

♠♥♠

[embed width=600 height=449 class=left thumbnail=https://i.ytimg.com/vi/UbxUSsFXYo4/hqdefault.jpg?r=48340]http://www.youtube.com/watch?v=UbxUSsFXYo4[/embed]

Den bästa låten att starta morgonen med:9 to 5 med Dolly Parton.

♠♥♠

Ett instrument jag vill kunna spela: nåt bleckblåsinstrument hade varit coolt, typ trumpet. Hade också gärna varit en dragspelsvirtous, men hade nöjt mig att kunna mera gitarrackord än de stappliga tre jag idag kan.

♠♥♠

En musikstil jag inte förstår mig på: aaah, basha musikstilar - my favourite. Jag hatar acappella, det är det vidrigaste som finns. Den här gruppen med välgroomade ungdomar som sjunger Hallelujah som snurrat på åtminstone mitt Face-feed i vinter har fått mig att kaskadspy inombords. Tycker inte heller om metal i nån form, men speciellt inte om det är kombinerat med nån form av opera. Tycker ganska ofta rock som sån är tråkigt, förstår mig t ex inte på varför Foo Fighters är så stora, jag blir bara uttråkad. Och sen tycker jag det borde va olagligt med sån där white washing eller vad jag ska kalla det, när man gör en "känslosam", "mogen", "äkta" ofta gitarrbaserad version av nån bra poplåt. Det är så onödigt. Om man inte fattar känslorna i en uptempo-låt utan att nån talanglös youtubesångare gör sin dämpade version av det så borde man kanske gå nån slags autist-utredning. Fireworks och feelings är INTE motsatser.

♠♥♠

Det här blir årets sommarplåga: tror hårt på den här Wild thoughts med Riri och DJ Khaled där dom samplat Santana. Hur snygg är för övrigt inte Ri i videon? Flämt! som Kalle Anka skulle sagt. Men för egen del tror jag det blir nån låt från Lorentz nya. Glad för mig kanske.

♠♥♠

En låt jag kopplar till ett minne: Jag har massa såna låtar. Många av mina musikminnen är förknippade med människor. Andra med en känsla.

Mamma som spelade Mariah Careys Music box på kassett på den stora stereon på mornarna. Without you på repeat och hon måste spola tillbaka bandet varje gång.

Emmi som ringer minuten efter att hon kommit hem från skolan och sett att senaste Mr Music-skivan kommit. "Hör du vad det är?" skriker hon allt vad hon orkar i luren och du trycker örat mot din lur och hör att det är... Dr Bombay!!!! Med låten S.O.S. som bara RÅKAR vara vår spionklubbs nationallåt. Jubel utbryter - ni kan äntligen lyssna när vi vill på den!

Fammo som ljust och eventuellt med lite fel melodi sjunger Den spanska räven rev en annan räv när hon diskar.

Julia som när hon var liten tyckte om att uppträda som Nordman och lånade pappas stickade jaktmössa och stod och gungande och mimade till Vandraren. Hon försökte få till ett likadant ärr vid ögat som han hade med en nagelsax, men det gjorde väl för ont och det blev inget ärr.

Att dansa så man svettas till Independent woman på Sursik disco och ha nån slags glittertopp som skavar i armhålorna och håret är stelt av gele - också det med glitter. Du skulle också vilja ha tubtopp som de där brudarna som är snyggast har, men du har redan insett att dina bröst behöver axelband.

Du som sitter på mitt mörkblåa tonårsrum vid skrivbordet med uppfällbar spegel och ritar korsfästade clowner (...) och lyssnar på Thåströms Ingen neråtsång jättehögt trots att ni har gäster hemma. Besvikelsen när ingen ens kom och sa till om volymen.

Pappa som sitter och visslar och spelar gitarr till Don Henley i köket sena kvällar, uppkrupen på högpalla.

Sista kvällen Luddes har öppet och John och Jonne kör dig hem och precis när ni kör förbi Schaumans där lamporna ser lite magiska ut i den blå höstkvällen spelar First we take Manhattan på radion och du tänker att nåt ändrar nu.

Att vara på hemmafest och va full för kanske inte första gången, men nästan och swoona över nån som spelar Fake plastic trees på gitarr och du bestämmer sig där och då att Radiohead är ditt favoritband och du är så kär så du tror jag ska dö.

Let it die på en madrass i en lägenhet där det fortfarande röks inomhus. Lyssna noga på texten, säger han och du låtsas inte förstå att han vill göra slut. Sen skickar han en låten via MSN och säger att du verkligen borde lyssna på den och ni har faktiskt inte setts sen dess.

Blott en dag på faffas begravning.

Pär och du som skrålar med i ...vi är förlorare, vi två, sen vi va sjutton ååå-åå-ååår i bilen de där heta augustidagarna ni först träffades. Och det känns i hela bilen att nåt nytt är på gång fast det är en gammal låt.

♠♥♠

Spellistan som ger mig energi: Har en playlist som heter gö nu ba na satan, som är meningen att ge mig just energi. Har iofs inte lyssnat nästan alls på den lately. MEN! Min playlist PWR städa - en lista gjord för att skura olika ytor samtidigt som man ylar med i powerballader - den slår aldrig fel! Förutsett att du gillar Celine Dion. 

♠♥♠

Min mest spelade låt någonsin: ingen aning, säkert I will come to you med Hanson. Men enligt Spotty är det här min topp sju mest spelade låtar 2017.

TACK & HEJ, TARTEXPASTEJ!

Snabbrepris av min senaste vecka

Hej peeps! Jag har varit frånvarande här den senaste veckan och det har sina förklaringar, men ni kommer inte få ta del av dem. Kan bara säga att jag har haft en ganska rough vecka och mått kraftigt PISS men nu är jag tillbaka och mår helt okej. Det är väl också typ runt nu som bloggarna går in i semestermode så veckolånga tystnader är helt vardagsmat kanske, idk.

Ska vi i alla fall se vad jag pysslat med, förutom piss-måendet den här veckan?

SÖNDAG

För ganska precis en vecka sen låg jag och Viola och tittade på film mitt på blanka förmiddagen. Pär och Pix sov ännu, så vi hade en skön morgon för oss själva. Vi åt brakfrukost och jäste framför To kill a mockingbird. Bra film, men det är ju en lågoddsare.

MÅNDAG

Nikko fotade mig (och en gammaldags telefon?!) till en grej och vi passade även på att ta några typ pressbilder också. Det låter som att jag skulle behöva pressbilder ofta, men det gör jag inte. Men när jag behöver det så har jag aldrig nån bra bild, förutom nån riktigt grovkornig selfie som känns lite lame.

TISDAG

Jutta hälsade på mån-tis och på tisdan åt vi plättar och skvallrade om gamla skolkamrater. Körbärssylt istället för hallonsylt på plättar är en liten sån där detalj som gör din vardag 100% lyxigare.

ONSDAG

Efter att jag med stor framgång suttit sönder en trädgårdsstol hos min kusin Emma (det är min mardröm att sitta sönder skraltiga trädgrådsmöbler och nu har det hänt) drack jag en cider med några vänner på uteservering. Bl a Moa var där, men snygg flätfrisyr.

TORSDAG

I torsdags hängde jag med Leo och Eva. Vi åt glass, pratade om livet och promenerade i ett solgassigt Jeppis.

FREDAG

I fredags kände jag mig okej och det (plus lite annat) firade jag genom att storslaget gå ut. Den här bilden av Ronja tog jag i nån slags attack av konstnärlig ambition när vi segade oss hem vid fyra-tiden med en pizza i famnen.

LÖRDAG

Igår alltså, försökte jag tänka på allt annat än att jag pratar så himla mycket skit när jag blir full. Så jag lagade mat, böt lakan, vattnade blommor, hörde på femton poddavsnitt, kollade konstant på Netflix, låg och stirrade i taket och lyssande på Lorentz nya skiva - allt för att bedöva den kemiska ångesten som uppstår dagen efter du har druckit. Till slut byggde jag - med Ronjas hjälp - en nätskärm till balkongdörren för att kunna vädra här utan att katterna smiter ut. Det är ett tips: bygg nånting när du tvivlar på ditt eget existensberättigande. Det är skönt att såga och spika när man lider av t ex bakfylla.

Nätskärmen lyckades katterna så klart redan ha sönder idag. Nätskärmen 17.6.17 - 18.6.17 RIP.

Det var min vecka det.

....

JUST DET, en liten grej som jag gjorde i veckan också.

Jag skrev på ett sånt här. Min roman är nämligen antagen så om inte alldeles för lång tid kommer ni kunna köpa/låna hem/nominera till århundradets den, hurra!

The mom tag

Igen härmar jag Daniela rakt av bara. Jag tycker faktiskt att ni nästa år får så lov och rösta på henne som Årets blogg, för det är ju hon som gör allt jobb och jag bara siiter här och copy pastear. Hon förtjänar det. Hur som helst läste jag hennes mom tag och tänkte "här har jag ett enkelt sätt att få innehåll till bloggen" för min mor är sällan o-sugen på lite uppmärksamhet här och jag är ganska ofta sugen på att lata mig, så ka-ching!

The Mom tag är enkelt förklarat: min mamma har svarat på frågor om mig.

1. Hurudan var Ellen som liten?

Lillgammal och väldigt snäll. Tidig med att lära sig saker som alfabetet, att läsa och att gå.

2. Hurudan var Ellen i tonåren?

Skör. Saknade lite konsekvenstänk. Jätteglad eller jätteledsen. Kastade sej in i saker och lät känslorna helt styra. Men fortfarande snäll. Fortfarande lillgammal på nåt sätt.

3. Hurudan var Ellen i skolan?

Duktig utan ansträngning, lat...

4. Om hon inte hade fått namnet Ellen, vad skulle hon heta då?

Fanns inget annat namn. Bara Ellen. Är man en Ellen så är man.

5. Berätta om ett fint minne med Ellen:

När hon blev storasyster första gången. Så stolt och så kärleksfull mot sin lillasyster Julia direkt. Väntade på att svartsjukan över att ha släpat hem denna syster skulle komma, men den uteblev. Och Håkan Hellström konserten på Sofiero. Fint och fint, men förstod när mascaran rann i svarta floder nerför tonårskinderna att denna människor besitter stora känslor.

6. Påminner du och Ellen om varandra?

Ja.

7. Vilka likheter har ni?

Vi är båda fejt och fab. Vi är båda kreativa. Vi kan gå i gång på orättvisor (om än olika upplevda orättvisor) till den gräns att vi blir själva orättvisa och helt saknar objektivitet. Det kan gälla en glömd lånebok, ett krig eller en ogenomtänkt, korkad oraldiarre av någon nära eller ej så nära vän.

8. Vilka olikheter har ni?

Ellen är blejk, int jag. Ellen tycker om att laga mat och jag gör allt för att slippa. Ellen kan vara cool över tider att passa såsom tåg, flyg och tandläkare. Jag är ett nervrak, kommer i för god tid och kollar biljetten någon gång per minut. Jag dammsuger nästan dagligen och plockar soffkuddar och får små nervösa ryckningar om inte tvättkorgen är tom. Men mina kökskåp, städskåp och lådor är kaos. Ellens bokhyllor och skåp är nogsamt ordnade medan dammsugaren knappast kommer bli överhettad. (OBS! Det här stämmer inte riktigt, jag tycker om att dammsuga och göra det ofta, det är bara det att jag inte är sjuklig med det som mamma.)

9. Bråkar ni ofta?

Ja. Men aldrig allvarligt, mest irritation.

10. Vad är det dummaste Ellen gjort?

Sånt berättar man inte för sin mor. Även om det finns vissa relationer och situationer som kommit till ens vetskap där man undrat om hon helt förlorat kompassen. Men så länge man lär sej något av dumheterna och varken djur eller människa kommit till skada är det ju ingen dumhet, utan en lärdom så här i backspegeln.

11. Vilka tycker du är Ellens bästa egenskaper?

Hennes hjärna. Hennes förmåga att kunna uttrycka sej i skrift och tal så målande och roligt och på sitt alldeles egna sätt. Humorn.

12. Har Ellen någon konstig vana?

Neeej. I så fall är den så konstig att hon endast lever ut den i det fördolda. Hon samlar på Lotta böcker. Det är ju smått konstigt. Varför Lotta?

13. Finns det något Ellen gör som du retar dig på?

Ja. Läser när vi pratar i telefon bl a.... (Jag tycker inte om att tala i telefon och då man dessutom ringer två gånger om dan utan annat ärende än "har e hänt na sen sist?" så tillåter jag mig göra annat under tiden).

14. Skulle du göra något annorlunda om du fick uppfostra Ellen på nytt?

Nej.

15. När har du varit som stoltast över Ellen?

När hon förstod sin gåva och att ta vara på den. Behövs inga priser och tv-framträdanden och radioprat (väldigt stolt då också förstås) för att göra mej stolt. Som stoltast när hon fattar vad hon måste göra för att må bra och vara lycklig. När hon fattar att hon är genial och jantelagen kan ta sej i röven. De stunderna är guld.

16. Beskriv hurudan den perfekta partnern för Ellen är:

Pär. Ett ord räcker. Han är underfundig och rolig och smart. Kan också trolla med ord.

17. Finns det något Ellen lärt dig?

O ja. Inte döma hunden efter håren bl a.

18. Vad brukar du och Ellen göra när ni umgås?

Prata. Gå på loppisar. Prata. Skratta.

19. Var skulle du vilja se Ellen om 10 år?

Där hon själv vill vara. Men givetvis som en del av oss. Lycklig. Det är det viktigaste, man kan inte alltid vara sprudlande lycklig men finna harmoni. Vad som tar henne dit vet hon bara själv. Om det så är bästsäljaren som förändrar hela världen eller att virka mormorsrutor för att sy ihop till kattäcken till de hemlösa frassarna i Uralbergen. Spelar ingen roll bara det får henne att brinna och le. (Förövrigt kan hon ju glömma arvet om hon glömmer att nämna mej i tacktalet när hon vinner Nobels litteraturpris).

20. Och sist, men inte minst: Vad tycker du om att Ellen bloggar?

Bra. Varit förlösande för hennes skrivande tror jag. Hon har fattat att folk vill läsa det hon skriver.

Jag ska sommarprata!

Har suttit och pantat på det här inlägget ganska länge nu, men idag kan jag äntligen trycka på publicera, för nu är det out there.

I vintras satt jag en ovanligt kulen torsdag i skrivarlyan med Malin och försökte pressa ur mig nåt som kunde med lite välvillighet kunde liknas vid romanstoff. Jag tror inte torsdagen egentligen var särdeles kulen, jag är inte ens hundra på vad kulen betyder, men jag minns att jag var sur på Pär efter nåt aldrig så litet gnabb och jag kände mig lågmäld på grund av det. Vi kan väl låtsas att vinden ven kring Strengbergs klocktorn, där skrivarlyan ligger för visst är det mer dramaturgiskt effektivt att föreställa sig hur solen bryter fram och vinden stillar sig när jag läste mejlet med förfrågan om jag ville sommarprata.

Det är inte (bara...) det att jag slänger mig på alla möjligheter att synas och höras utan det faktum att jag i många år fantiserat om mitt eget sommarprat. Jag har lyssnat med förtjusning på andras sommarprat men alltid med den lilla tanken om att det här kunde jag göra, om aldrig bättre så åtminstone lika bra. Jag satte det på nån outtalad bucket list: innan jag dör ska ajg sommarprata. Jag är överlag ganska säkert förvissad om att radio är mitt medium, bara jag skulle få chansen. Nåväl, här var chansen - och jag tog den.

Naiv som jag var hade jag nån slags föreställning om att sommarprat, det är nåt man i det närmsta improviserar fram. Kanske man sitter i en gemytlig fåtölj, kanske man sitter runt ett bord med några vänner och stärkt av en whiskey eller två. Hah! En stor del av vårvintern har jag jobbat på det här, skrivit och redigerat och provläst, strukit och bittert knölat ihop nyss utprintade papper till tussar och kastat i hörn. Jag har med en kirurgs noggrannhet valt låtar och en stor slags humor utformade sig när jag insåg det roliga i att säga "Jag heter Ellen Strömberg och jag sommarpratar idag", i samma veva som man tonar upp nån i Radio Vega-sammanhanget absurd låt, typ Runke ball med Eddie Meduza. Ni kan försöka själv. Just Eddie Meduza didn't make the cut, men mina låtval spänner från Ebba Grön via Selena Gomez till Gunnar Wiklund. Nåt för alla kunde va en slogan. Inte riktigt för alla kunde också funka. 

Inspelningen tog sex timmar och ganska många re-takes. Jag spelade in strax efter jag hade haft magafari, vilket jag inte tror påverkade det, men jag minns ändå hela dagen som lite svajig. Och att jag nån gång under femte timmen blev skitsur eftersom mitt blodsocker och vätskenivå låg på minus två miljoner.

Jag hoppas slutresultatet ändå låter som att jag sitter i en gemytlig fåtölj. Eller att du sitter med mig runt ett kladdigt barbord och utbyter skrönor. Jag hoppas i alla fall du ger mig en chans och lyssnar. 27:e juni, dagen efter Arja Saijonmaa, sänds jag och mina 56 minuter of fame. Tycker du om min blogg tycker du om mitt sommarprat. Tycker du inte om min blogg kan du roa dig med att jag lyckas med konststycket  låta både nasal och lite lätt drogad samtidigt när jag pratar IRL.

27:e juni. Men du behöver inte komma ihåg det, jag lär nog påminna dig.

Och som om det inte vore nog med jag-relaterade nyheter och skryt så citeras yours truly i en mycket bra krönika av Nana Håkansson i Expressen. Min bror har alldeles rätt när han som svar på att jag figurerar i svensk kvällstidning skickade en gif med Pitbull och texten Mr Worldwide. Det är ju ett stensäkert sätt annars att få respekt av dina österbottniska peers - bli omnämnd i ett aldrig så obskyrt rikssvenskt sammanhang. Sverige-dyrkan häromkring ass, den är inte att leka med.

Jag minns alla mina kokböcker och hur dom brukade ta på mig

(tack till Pär, och för all del Kerstin Thorvall för rubriken)

Eftersom mitt nördiga inlägg om anteckningböcker blev en mycket oväntad succé, vägar jag nu öppna upp om andra små nischade passioner jag har. Idag vill jag presentera - alla mina kokböcker!

Jag älskar kokböcker! Kom mitt sug efter kokböcker eller marknadens utbud av kokböcker först? Svårt att säga men det är i alla fall en fine time to be alive om man är kokboksälskare som jag. Använder jag mina kokböcker? Både jag och nej. Mycket sällan följer jag ett recept till punkt och pricka, men jag läser recept, lagrar i hjärnbalken och gör nåt liknande, utgående från vad vi har i skåpen. Det är väl lite som att bläddra i modetidningar. Man köper ju inte allt och följer alal trendner, men det är fint med inspis. Man ska kanske inte använda mat som tröst och ångestdämpare MEN jag tycker det är mer än okej att använda matrecept som sådant. När jag är som mest lamslagen av ågren brukar jag ligga och scrolla såna där snabbspolade matlagningsvideor på insta, typ Buzzfeed Tasty. Funkar varje gång. Men okej - mina kökböks:

Tio lektioner i matlagning av min husgud och ledstjärna i livet, Lotta Lundgren är kanske enda boken av alla de här jag faktiskt tycker du måste ha om du som jag, är intresserad men inte särskilt kunnig. Det är inte så mycket en kokbok som en introduktionsbok till mat eller vad jag ska säga. Otroligt lärorik och rolig och med ett jävla smart register i slutet, med olika råvaror som passar bra i kombo. Såg häromdagen att den finns som ljudbok på åtminstone Nextory med Lotta själv som uppläsare så gissa vad jag ska somna till ikväll?

På tal om Lotta Lundgren så har jag så klart hennes regelrätta kokbok Om jag var din hemmafru också. Matporrens matporr. Förresten, hur länge tror vi det tar innan Historieätarna kommer som kokbok? "Ät dig genom historien med de bästa och knäppaste recepten från tv-succén!", jag ser det framför mig. Jag ger det ett år, max två.

Min andra kvinna i livet, som också råkar vara matkändis och mörkhårig och så där sensuell som man blir när man står och smeker rotfrukter, är ju så klart Nigella. Själva boken är ganska mycket 90-tal och jag vet inte riktigt hur den står sig idag, meeen det är Nigella så vem bryr sig. Hon är min all time favorit-tvkock. Vid sidan av Gordon Ramsey som jag älskar eftersom han är så bra på att vara elak.

Denna mastodont till kokbok är väl kanske den som kostat mest och som jag läst minst i. Köpte den enbart för att jag ÄLSKAR filmen Julie & Julia, med Meryl Streep i rollen som Julia Child. Och lite för att svenska nyutgåvan som kom för ett par år sen har förord av... Ja, just det, Lotta Lundgren. I den här kokboken ges inget rum för improvisation och på de vå miljoner tunna bibelsidorna finns inga andra bilder än illustrationer som de här. Men man får i alla fall veta i vilken vinkel man ska hålla stekpannan när man gör omelett! 

Två kokböcker jag använt desto mer än Mera vego och Ännu mera vego. Kanske de mest användningsbara kokböckerna known to vegetarian mankind. Fullproppade med enkla och goda vardagsrecept. Bäst, bäst, bäst!

Den här däremot köpte jag på bokrean förra året och nja. Den är lite för mycket Kinfolk om ni vet va jag menar. Den är typ assnygg och har en del bra lite lyxigare vegorecept, men det känns som att don som skrivit boken inte riktigt delar vardag med mig.

Mina två great loves i livet 1. Harry Potter och 2. mat kombinerat i ett. Fick den här kokboken av Eva och den är supergullig <333 Mest klassiska brittiska recept, typ Shepards Pie med med en Harry Potter-twist. Väldigt, väldigt nördigt.

Tre typiska nittiotalare till kokböcker. Mest utfyllnad i hyllan, har inga djupare känslor för nån av dem.

Har en liten förkärlek till kokböcker från mitten av förra seklet, där matfoto inte var en konstform som det är idag. Min speciella gryta t ex, presenterad på bild. Ser inte så smakligt ut när man ser det med dagens ögon. Men roliga att läsa och bläddra i.

Två kokböcker på temat Veggivore. Tycker det är märkligt att man svängt så mellan de grafiska profilerna, trots att det är samma författare till båda böckerna. Känns onödigt förvirrande och dåligt ur rent marknadsföringssyfte men okej. Veggivore är alltså nån som inte heeelt cuttar ut köttet ur maten, men som ser kött mer som ett supplement än huvudmaten. En del bra recept, även om jag tycker det är lite half-ass att måste hitta ett eget namn för folk som äter typ förnuftigt?! Kött ska inte spela huvudrollen på tallriken.

Ett stekt ägg är också middag av Siri Barje, a k a @olivehummer på Instagram. Älskar hennes instagram och tycker om hennes filosofi. Ett stekt ägg är ju faktiskt också middag. Mycket bra inspis.

Mitt senaste kokboksinköp är en annan instakärlek till mig, @killmaterskan , som nu finns som bok. Den här handlar väldigt mycket om långkok och sånt som jag kanske inte riktigt har tålamod med MEN hon är så jävla rolig och har en sån avslappnad attityd till det att jag blir sugen på att göra oxsvansbolognese som ska puttra i tolv timmar eller vad fan det är.

Och till sist, två riktigt old school grundkokböcker. Enligt vissa kockar jag jobbar med så är kokböcker där det inte finns en författare inget att ha men idgaf för ända sen jag bläddrade i Mildas kokbok i mitt bandomskök (lol, inte alls så pastellnostalgiskt som det låter) har jag älskat det tydlgia i såna här grundliga böcker. Tycker det är bra att som ryggrad.

Tror det var alla. Vilka är era bästa kokböcker? Vet ju i alla fall en som borde ha nåt tips, hehe. Både jag och Viola säger som Håkan Hellström; I love cock-books.

[embed width=459 height=344 class=left thumbnail=https://i.ytimg.com/vi/YSVcSBWF0sA/hqdefault.jpg?r=71437]http://www.youtube.com/watch?v=YSVcSBWF0sA[/embed]

New face who dis

Jag hade ett litet experiment på gång på bloggen den här veckan, nåt i stil med hur mycket orkar jag blogga på en vecka? Hur mycket innehåll kan jag få till? Det gick riktigt bra, med två inlägg om dagen. Fram till nu i helgen när jag egentligen skulle ha mycket mer tid att blogga men så såg hela The Handmaid's Tale istället. HERREGUD VAD BRA. Det är utan tvekan det bästa jag sett på tv på riktigt länge. Det har ju så klart att göra med timingen, värdsläget idag och så, men shit, alltså. Det är faktiskt en serie ni måste se.

In other news så har jag gjort en liten, välbehövlig make-over i helgen. Eller make-over och make-over, jag fick mina nya glasögon och syrran klippte och färgade mig.

Om ni ignorerar min dammiga tröja så tycker jag att jag numera ha rett mycket mer vuxet utseende. Page är inte riktigt min grej, men jag har för första gången sen jag bestämde mig för att spara ut mitt korta hår, ett hår som funkar att ha även nersläppt. Det är så skönt!!!

Mina nya glasögon älskar jag däremot hämingslöst. Efter att ha överanvänt linser i nåt år, gått och kisat med för svaga och repiga glasögon och annars bara inte gillar mina gamla bågar har jag äntligen ett par glasögon som jag inte känner mig fulare och blindare i. Snarare tvärtom, tycker de skänker mitt mjuka och karaktärslösa ansikte skärpa samtidigt som de bara finns där, utan att göra för mycket väsen av sig.

Så här ser jag ut precis just nu. Sitter och ser på olika youtube-klipp i stil med "15 details only hardcore Harry Potter-fans hae noticed". Tog en extralång dusch med ansiktsmask och och serum eftersom jag känd mig lite slö idag efter gårkvällen. Inte för att den va speciellt vild, men för att det inte behövs mer än ett par, tre cider för att jag med min nya vuxna, mogna image ska känna mig lite trött dagen efter.

PS Den här veckan ska jag berätta en rolig grej. Jag sa ju att 2017 blir mitt år :---)