Bryt upp, bryt upp

Jag blev tillfrågad om jag kunde läsa nån dikt på våravslutningen på jobbet. Vi har ju kulturmontörer som får examen här idag och praktikanter som får sommarlov. Först tänkte jag läsa nåt jag skrivit själv, men så började jag kolla på på Handsmaids Tale och plötsligt var klockan tolv på natten och så kände jag att varför ska jag försöka pressa fram nåt krystat när det finns så många som sagt det jag vill säga så mycket bättre?

Första man tänker på, eller i alla fall JAG tänker på är ju Karin Boye och hennes "Den mätta dagen" eller så klart "Visst gör det ont när knoppar brister", åtminstone en av dom två har väl lästs på ALLA skolavslutningar sen tidigt sjuttiotal typ. Sen tänkte jag också på Robert Frosts "A road less travelled", men hittade ingen bra svensk översättning och kändes lite lame att läsa på engelska.

Men så kom jag att tänka på Astrid Lindgren. Hon skrev ju inte så mycket poesi, men jag vet ingen som är bättre på att ingjuta tröst och hopp än hon. Och är det inte just tröst och hopp och kanske nånting annat, bubbligt man känner på skolavslutningar? Så läste jag ett stycke ur hennes brevroman Britt-Mari lättar sitthjärta, en härligt käck och trevlig flickbok, hehe. Den är faktiskt ganska fin.

Tänkte jag skulle posta det här, bara för att tja, dela med mig av det. Nu är det väl på riktigt sommar, oavsett vad väderleken säger.

Grattis och lycka till och sii ett hu ni fäälas ikväll. 

Fredagsbikten

* Jag spelar Covet Fashion och Candy Crush på mobilen. Candy Crush är väl ganska rumsrent men Covet Fashion är ett jättefjantigt spel som går ut på att man ska styla och sätta ihop olika outfits och sen betygsätta andras. Det är jag och en massa spanska tolvåringar dom spelar.

* Jag gillar alltid mina egna blogginlägg, ofta från både telefon och datorn.

* Jag älskar att klämma finnar och pormaskar på både mig själv och på andra (mest Pär)...

* ... och jag kollar Dr Pimple Popper flera gånger i veckan.

* Jag snattade en gång en burk blåa paljettstjärnor på Tiimari när jag var 14. Svettades som en gris och pulsen gick inte ner på flera timmar. Var inte då och är inte nu cut out för tjuveri-livet. Helt otroligt att jag inte blev fast. Använde stjärnorna under ögonen under min mesta BD-fas. Hade lite ångest varje gång jag slickade på en stjärna och tryckte fast den på kinden. Fick orimligt dåligt samvete när Tiimari för ett par år sen gick i konkurs. Som att de kunde ha räddats av mina paljettstjärnor för 1,80 eller vad de kostade. Förlåt Tiimari :''-(

* Jag blev en gång fast av polisen i Tyskland för att jag åkte spårvagn utan biljett. Blev FÖRHÖRD på polisstation och fick böter son skulle komma på posten sa dom. Bara att jag aldrig fick böteslappen, så jag betalade aldrig. Vet än i denna dag inte vart den tog vägen.

* Jag tycker i smyg jag är smartare än typ 85% av befolkningen. Tycker också jag har bättre smak än 98% av alla.

* Många av de bloggar jag besöker oftast är såna som jag stör mig lite (eller mycket) på. Det är liksom lite kul att sitta och tycka att folk är dumma. Men jag skulle aldrig orka kommentera nåt elakt, orkar inte kommentera annars heller.

* Jag skrev inte under medborgarinitiativet för fulljour i Vasa. Inte för att jag inte stödjer saken men för att jag typ inte orkade först och sen plötsligt hade de en miljon namn och det var inskickat så då kändes det inte så viktigt.

* Jag skrattar nästan alltid när jag själv fiser. Och när andra gör det.

* Jag tror inte på guilty pleasures men jag brukar inte prata högt om att jag tycker om att sjunga med och/eller spela luftgitarr till Rainbow. The Man on the Silver Mountain helst.

* Jag tror inte på Gud men ber ändå till honom regelbundet. Mest när jag har ångest.

* Jag säger att jag har läst Anna Karenina, men jag läste aldrig hela. Läste kanske halva och sen skummade jag igenom slutet. Skrev ett föredrag och fick 10.

Vad vill DU bekänna? Du kan ju alltid kommentera anonymt här :-)))

9 matvaror jag inte gillar

Jag skulle gärna hålla upp nån slags image att jag inte är så krantto (kräsen som det också heter enligt Pär) när det kommer till mat och att jag inte är en sån som petar ärtorna till sidan men grejen är att jag nog är just en sån. Skulle aldrig ha klarat av att vara med i Historieätarna. I alla fall när det kommer till just ärtor. Den här inläggsidén snodde jag förresten helt utan dåligt samvete av Danielas Dagbok, Svenskfinlands mest energiska blogg. Fattar ej hur hon hinner skriva så många välskrivna och nyanserade inlägg varje vecka.

Okej, världens äckligaste mat i ingen rangordning alls:

Ärtor

Eller såm dom börde heta: stjärtor, hehehehe. Förstår inte den här grönsaken alls. Kan äta sockerärtsskidor om jag måste men inte ens då är jag speciellt förtjust i det. Det smakar för grönt. Ritkgit äckligt är det om ärtorna tappat formen och ser så där insjukna och lite gula ut. Hu. Och ärt-majs-paprikablanding... Don't get me started. Ärtsoppa däremot äter jag gärna.

Majonnäs

Det här har jag insett nyligen. Jag gillar inte majonnäsbaserade såser eller majonnäs överhuvudtaget. Inte så att jag absolut inte kan äta det, men jag undviker det helst. 

Aubergine

En annan grönsak som borde utrotas. Som vegetarian är det ibland ett problem att inte äta aubergine, för många rätter som annars låter asgoda innehåller den här kuk-emojin till grönsak. Jag tror att jag kanske skulle gilla det om det vore ordentligt tillagat, men hittills har jag inte upplevt det. Skulle gärna vara en sån som äter baba ganoush utan att tycka det är nåt märkvärdigt med det. Det är konsistensen jag avskyr mest här. Som att tugga på nånting sjukt.

Räkor

Jag blev matförgiftad av räkor en gång när jag var 16 och sen dess har jag inte ätit en räka. Spyr lite i munnen varje gång jag ser såna där klassiska räksmörgåsar de har på cirka alla cafén. Det här är helt och hållet mentalt, för jag kan med ändå helt okej matlust äta kräftor utan problem. Kan till och med tycka det är gott att suga på en klo.

Bär- och fruktkräm

Jag har alltid haft obehag för mat med klimpar i, äter till exempel inget annat än slät, helst naturell yoghurt. Fammo har i alla tider silat mina efterrättsportioner av kräm <333 Men just sån här köpeskräm finns inte på kartan att jag skulle köpa och det beror mest på att när jag opererade bort tonsillerna som 13-åring levde jag på Ekströms hallonkräm i tre veckor. Det räckte för en livsstid. Har om jag ska vara helt ärlig lite svårt för smoothies också.

Bacon... Eller allt kött men okej BACON

Ja, nu har ju ätit kött ett par gånger de senaste månaderna, men bacon är verkligen nåt jag är väldigt osugen på. Newsflash: allt blir inte godare av bacon. Newsflash: den här manliga kärleken till bacon (och öl! och Motörhead!) är så förbannat tröttsam. Det är också nåt av det osexigaste jag vet: bacon på frukostbufféer.

Grillchips

Alla former av chips är vackra, men grillchips tycker jag bara är onödigt.

Honung

Lägger du en tesked honung i din tekopp kommer du få en lång, misstänksam blick av mig. Tycker inte ens om Toblerone, för det är honung i det. Det är lite för sött eller nåt, men then again äter jag ju lösgodis med stor behållning så hmmm, jag vet inte. Gott är det i alla fall _inte_.

Torkad frukt

I den torkade fruktskapelsen så är ju russinen kronan. Mest för att folk envisas med att sätta russin i en massa saker de inte hör hemma. Lussebullar, mjöd, müsli, kakor... Nej fy. Egentligen tycker jag all torkad frukt är av ondo (till och med soltorkade tomater), men kan sträcka mig till torkade aprikoser i bröd och sallader.

bilder från Pixabay.

Kulturkonsumenten v. 22

Get in losers, we're going kulturkonsumering! Den här veckan har jag

LÄST

Ja, som vanligt har jag lyssnat på den här och inte läst i gammal 1900tals-betydelse, men 'aja. En annan historia är 51 korta små mumsbitar (munsbitar...? vad heter det egentligen?) historia, 5 kvinnor som förtjänar så mycket mer cred än vad de fått i historien, allt från Sapfo till Eva Remeus. Det är Lina Thomsgård (hon från Kobra) som sammanställt boken, men kapitlen är skrivna av 51 olika skribenter med ganska olika stilar. Boken gör sig jättebra som ljudbok, för det är som 51 små podcasts, men jag tror ju den är kul att läs-läsa också. Jag har lärt mi MASSOR i stil med sånt man tar upp i förbifarten över en lunch.

SETT

Som resten av min generation har jag tittat på säsong två av Master of None och blivit förtjust över först och främst Aziz Ansari men också över att se så mycket diversitet och vad som känns som ganska äkta människor utan att det känns som att det tappar i kvaltiet och kul-het. TYVÄRR blev jag lite störd på att huvudpersonens love interest inte är så mycket annat än en manic dream pixie girl med "europeisk" aura. Men ändå, väl värt att se. Finns på Netflix.

Har även börjat se Girlboss, även det på Netflix. Har sett en handfull avsnitt men känner mig redan lite trött på huvudpersonen och hennes bästis, de ROPAR så mycket. Men ganska kul med nostalgi i form av Marissa Coopers död och pubeslåga jeans.

LYSSNAT PÅ

Feists skiva Pleasure. Lyssnade på den hela vägen till Åbo och ba mmmm. Hela skivan är jättebra och du borde redan ha sökt upp den på Spotify. Annars har jag mest lyssnat på Youtube-listor med hits från millennieskfitet. Varför? Jag vet inte.

Saker jag screenshottat på senast

Tänkte vi skulle ta en titt på screenshots jag tagit med telefonen på senast. Det räcker väl som introduktion...?

Klockan var tre på natten, jag kunde inte sova och hade gjort tusen Buzzfeed-test. Jag kom till koalan och kände: nu har det gått för långt.

Speaking of tester online: ett fetch resultat.

Det blev valborg i år igen och den här bilden dök upp i feedsen igen.

Den här bilden som jag hade tänkt skriva "Fullmäktige i Jeppis" efter kommunalvalet. Ni vet, för att nyckelpigan är symbol för SFP..? Jag gjorde det aldrig pga måste förklara det roliga dvs det slutar bli roligt.

Olika bra löv.

En av mina stora hobbyn är att anmäla shit online. Alltså inte oprovocerat men ser jag nåt sexistiskt, rasistiskt, homofobiskt eller andra personpåhopp är jag inte främmande att trycka på anmäl-knappen. Det samma gäller spammiga friend requests. Yes, I am THAT person.

Rolig rubrik från ÖT.

Jag älskade Aziz Ansari före Master of None säsong 2. Viktigt att ni vet det känner jag.

Googlade drömhår en dag.

Skulle inte bli ledsen om jag vaknade och såg ut så här i håret.

Mina nya bakgrund. Rose <3 Jack

Min Timehop gav mig det här en dag. Det står fem år sen, men det stämmer inte, tror jag använde det här i min blogg eller nåt, för bilden (DET ÄR ALLTSÅ JAG) är från när jag bodde i Åbo och tyckte röka inomhus och dricka vodka direkt ur flaskan var en bra idé. Jag bodde i Åbo 2007-2009 så den här bilden är åtminstone åtta år gammal. Alltså fy vad jag angstar över den här bilden. Enda orsaken jag ens publicerar den är i terapi-syfte och för att om jag nån dag blir känd och nån försöker gräva fram dirt på mig så har jag redan visat vad som antagligen är den värsta bilden av mig NÅNSIN.

Roligt.

Roligt 2.

Roligt 3.

En fin målning, vet tyvärr inte vem som gjort den :'-(

Så här kände jag mig en dag.

Och så här en annan dag.

Och en bra låt jag lyssnade på på tåget hem före min telefon dog och strömuttagen inte funkade och jag var utan akku från TAMMERFORS och fick sitta och LÄSA en BOK som en annan 90-talsinstallation.

JK JK kids, läs mer böcker. Och drick mindre vodka. Speciellt direkt ur flaskan. Kan berätta att både jag och min kompis Johan som jag hängde med den kvällen spydde.

Träningslistan

* Träning för mig är: nåt jag inte har nån riktig rutin i just nu. Förr, när det ännu fanns ett gym bara för kvinnor här i stan, gick jag faktiskt på en del pass och gillade det. Kvinnoseparatistiska rum är det bästa jag vet. Sen stängde det gymmet och sen dess har jag inte varit på gym. Dvs på typ fem år. Har i perioder simmat, meeeen inte på länge. Drar mig verkligen för att gå på gym, det känns som att jag inte har nåt att göra där. OBS försök inte övertala mig om motsatsen, jag vet att det är en ganska orimlig rädsla. Jag skulle verkligen vilja hitta nån slags form träning jag känner mig bekväm med och orkar med, för jag vet hur bra det gör för huvudet om inget annat. Dessutom är det häftigt att märka vad man orkar.

* Min favoritträning: simning, badminton, dans, att cykla och promenader. Har även yogan lite förr i vääde och vill minnas jag gillade det också. Fast tror jag skulle behöva nåt mer aggressionslösande idag. Tycker bättre om ensamsporter och icke-bollsporter. Gillar också skito träning och träning som är utomhus bättre tror jag.

*Det bästa med att träna: att vissa saker är kul och att det är skönt att använda kroppen och utmana den lite. Plus bekväma kläder, yogapants <3333

*Det sämsta med att träna: att det mesta är ganska tråkigt och att det innebär så mycket ångest och prestation för så många, inklusive mig. Har liksom ärr från skolgympan ännu. Har också svårt för människor som har som livsstil att träna och att det blivit en sån hype kring träning och livsstil och skit. Man ba int typ gå lite promenader för att få ro i hjärnan; man ska göra femtusen burpees varje dag, bara äta äggvita och pressa sig själv så jäääävla mycket hela tiden.

* En sport jag skulle vilja pröva: skulle vilja rida, älskar att hänga med hästar. Skulle gärna skida mer och typ... prova på gyttjerugby eller nåt sånt.

* En träningsform jag inte förstår: crossfit. Inte för att det säkert är kul/bra men är det inte lite väääl hypeat...? Det är väl sist och slutligen adrenalinstinn cirkelträning typ?

* Därför tränar jag/tränar jag inte: för att jag inte prioriterar det.

*Mina träningsmål: men typ få rutin i det.

Det nördigaste inlägget jag nånsin kommer skriva på denna blogg. Förhoppningsvis.

Jag har ett problem. Ett beroende skulle jag nästan påstå. Det är inget farligt och hittills har jag inte upplevt några väldigt grava konsekvenser men det är helt klart nåt sjukligt över min relation till... 

Anteckningsböcker.

I helgen var jag och Pär en sväng visa Åbo och Åland. Jag hade slutseminarium med skrivkursen och Pär hade kompisar att hälsa på. Igår hade vi några lediga timmar på stan i Åbo. Vid ett tillfälle sprang Pär till hostellet och jag lämnades ensam en halvtimme, fyrtiofem minuter. Plötsligt hittade jag mig själv utanför Tiger (Flying Tiger? TGR? Ni vet, danska Tiimari) med en påse i handen. Jag hade tydligen handlat.Tittade ner i påsen och såg anteckningsböcker, bland annat (köpte även en kudde i form av en abborre och en rosa mjölkvisp). Det var då jag insåg det, mitt hoardingbeteende när det gäller just anteckningsböcker.

För tillfället har jag 22 stycken som jag "använder", det vill säga inte har skrivit fulla och stuvat undan nånstans. TJUGOTVÅ!!! Och det är alltid inte dagböcker eller bullet journals eller nåt sånt, utan bara lite lösryckta anteckningsböcker. Och då pratar vi åtminstone två kartonger uppe på vinn' med gamla, uttjänta a-böcker.

Jag använder visserligen mina anteckningsböcker en hel del, jag skriver rätt mycket för hand. Skriver som skriverskriver men också bara mötesanteckningar, listor, lite brev och shit like that. Om ni är av den skrivande sorten och drabbats av skrivkramp skulle jag tipsa om att försöka skriva nåt för hand. Det är nåt med penna och papper som kickar igång nåt, i alla fall hos mig. När jag gick LittSkap och vi fick två miljoner övningar i stil med "skriv en scen med bla bla bla, ni har tre minuter på er GO" så skrev jag alltid för hand, det blev bättre så. Men oavsett om jag skriver en del för hand så kan jag inte riktigt rättfärdiga alla tjugotvå anteckningsböckerna.

De här tre köpte jag på Tiger igår. Totalt onödigt, men jag blir helt ärligt nästan lite upphetsad när jag hittar en bra anteckningsbok. Vad är en bra anteckningsbok frågar ni?

Tja, det är lite svårt att pinpointa exakt vad en bra anteckningsbok är men Moleskines är ju THE anteckningsbok och urtypen av en bra. För några år sen köpte jag bara Moleskine-häften (de där mjukryggade tvåpack) men sen blev jag lite mindre snobbig och lite mera fattig så nu är jag lite mer ¯\_(ツ)_/¯ och köper hejvilt från alla möjliga håll. Huvudsaken är att det är linjerat.

Men alltså Moleskine, mmmm. Radavstånden, färgen på pappret, mattheten och färgen på linjerna... Perfektion.

Försökte mig på Whitelines för ett par år sen också men nja. Är inte alldeles för förtjust i spiralryggar. Tror det är min vänsterhänthet som gör det. Men annars ganska bra, de är ju t ex bra om man behöver scanna nåt eftersom lnijerna försvinner då. Tror iofs att jag haft nån A6-verison utan spiralrygg också nån gång så ja, kanske de är helt bra då.

Jag har ju inte köpt alla själv. Vissa har jag fått. Faktiskt. Från vänster: Linnea, minns inte riktigt, Heidi och Johanna.

Den här har jag också fått, av Jutta när hon bodde i Indien. Tror att det här är den äldsta, ännu i användning av mina aaaah, orkar inte skriva anteckningsböcker igen, fr o m NU skriver jag bara böcker.

Den har handtryckt, glittrigt papper med olika färgers blad. Här är förresten en sammanställning av Eurovision 2009. 

Det är ju det som är grejen med de här böckerna också. Jag skriver inte dagbok längre, men de här böckerna innehåller små, många gånger neurotiska, fragment av mitt liv. Till exempel detaljerad packlista för en helg i Åbo 2014.

Eller anteckningar från när vi skulle välja vers till faffas begravning.

Eller rent och skärt klotter. Den här boken är från Urban Outfitters för ett par år sen. Jag sitter nästan ALLTID och ritar eller skriver. Jag har sällan upplevt en sån lättnad som när min psykologilärare i gymnasiet sa att vissa faktiskt koncentrerar sig bättre på när nån pratar bara de får göra nåt annat på samma gång. Har även hört att det är en typisk ad/hd-grej.

Handen upp alla som ritar ögon överallt!

De här tre köpte jag på Kiasmas shop när de hade Mapplethorpe-utställningen. De är faktiskt riktigt bra. Inser nu samtidigt som jag skriver det här att jag borde ha två till i samma serie i A5-storlek nånstans (de på bilden är A6) . Var fan är dom?! Ja då är det 24 böcker jag har, inte 22. Måste bara hitta de två sista.

Sen har jag ju ett par som jag köpt primärt för funktion och inte så mycket för utseendet. Tror det stora svarta blocket härstammar från när jag bodde i Tyskland. Varför är linjerat papper inte praxis i finska skolor? Rutigt papper SUCKS. Min topplista över papper går så här: 1. Linjerat 2. Blankt 3. Rutigt.

De här två är mina favoriter just nu, så favoritiga att jag inte vågat börja skriva i dem ännu. Det stora blåa är från Warner Bros Harry Potter-shop, en replika av häften eleverna på Hogwarts använder i filmerna och den till vänster är en underbar liten bok, ni kanske fattar vad det är?

En anteckningsbok maskerad som Lottabok! Komplett med prislapp på baksidan och allting. Visst är den ljuvlig?! Köpte den från Adlibris för inte så länge sen. Köpte två ex och gav det ena åt Johanna som varit kattvakt i helgen, eftersom jag vet att hon också gillar Lotta. Enda minuset med boken är att det är blanka sidor :(((( Det är faktiskt ofta så att de finaste har blanka sidor. Varför?!

Men ibland hittar man fina med linjer, t ex den här giraffen från Åhlens. 

Det var det. En anteckningsbok är för övrigt nästan alltid en bra presentidé, om ni vill ge en present åt mig. Eller så är det inte det, för ingen borde uppmuntra det här maniska samlandet men nåja. Anteckningsböcker jag ännu saknar är såna sär gulaktiga amerikanska legal pads *dreglar* och nån med Astrid Lindgren-tema. BARA SOM EN HINT!!!!

Om ni som ibland säger att jag kunde skriva om VAD SOM HELST och ni ändå skulle va intresserade, verkligen har hållt intresset vid liv genom hela det här inlägget så kan jag inget annat än buga mig för er. Well done.

Pappersbröllop

Idag har jag och Pär bröllopsdag! Ett helt år har vi varit gifta, vem hade trott det? Tänkte att jag publicerar om mitt inlägg från själva bröllopsdagen. Nä vatå lata.

---

Tjugosjätte maj 2016

05:55 Väckarklockan ringer första gången. Halvtimme senare stiger jag upp. Pär sover vidare och i ett kort ögonblick hatar jag honom lite.

07:03 Glömde min plånbok med ID och allt där hemma. Fan också. Får säga åt Pär han får ta med den när han kommer.

08:10 Har svårt att koncentrera mig på att räkna kassan. Blir paranoid att jag ska ha råkat publicera början till det här inlägget redan på bloggen. Dubbelkollar.

09:25 Okej, nu sitter jag på kaffe med mina kollegor och dör av lust att skrika rakt ut: jag ska gifta mig idag! Igår pratade vi frierier och hur man utför dem just under kaffepausen och först blev jag lite misstänksam, anar nån nåt...? Det är ändå en liten nära skara människor som redan vet och jag vet åtminstone ett par stycken i den skaran (som likt mig själv) inte kan hålla hemligheter alls. Men alltså skit samma. Frieripratet fortsatte och för-och nackdelarna med giftemål vägdes mot varann. Jag sa ingenting, skrattade lite för mig själv när jag tänkte på vårt torra konstaterande på Messenger att det nog vore mest praktiskt att gifta sig. Visserligen så ingår vi detta äktenskap av kärlek och planen är ju att leva om än aldrig lyckliga, så ganska nöjda, i alla våra dagar. Men det kan man ju göra utan ring på fingret. Så det ceremoniella är ganska oromantiskt för vår del. Vi bokade första bästa tid som passade med mitt jobbschema när vi fyllde i hindersprövningen. Hon som betjänade fick skriva upp tiden på en post-it för att vi skulle komma ihåg. Tors 26.5 15:30 står det med flygande handstil. Nu ska jag bara klara av dagen utan att ta tag i nån och ropa dem i ansiktet: dagens datum kommer forever vara min bröllopsdag!!!!

09:57 Ska öppna caféet nu. Mina jeans har spruckit lite i grenen märkte jag just. Inte ens när jag ska gifta mig lyckas jag vara hel och ren.

10:17 Jag hoppas Nikko vaknar i tid. Han hade skickat Snapchats klockan tre imorse. Nikko är vår vigselfotograf och ett av våra två (kanske tre) vittnen. Och min best man. Så klart.

10:21 Okej, vi blir tre vittnen. Syrran skickade just och bekräftade att hon kommer. Frågade också om hon skulle köpa en stand in-ring från Glitter. Typiskt henne att tänka på sånt. Bra egenskap, bra syster att ha i såna här situationer.

10:39 Tänk om nåt har gått fel med hindersprövningen och vi inte får gifta oss?! Jag dör av antiklimax i såna fall. Fast de skulle väl ha hört av sig tycker man.

10:51 Borde jag ta mer allvarligt på det här? Vi ska ju ändå ingå äktenskap liksom. Det betyder nåt. Det är ganska stort. Är jag säker på att jag vill det här? Vi har ju inte direkt tänkt igenom det hela speciellt mycket. Har känt varandra lite på ett år. Bott tillsammans två månader. Egentligen är det ju vansinnigt. Tänk om jag inte alls vill bara med honom resten av livet?! Måste känna efter ordentligt.

11:24 Lugn lunch idag. Jag irriterar mig ju magsårig på vissa saker med honom. Som igår när han sa att det är irriterande när jag biter honom i armen när han berättar nåt. Då blev jag lite sur. Sen sa jag ju inte att jag blev det när han frågade om jag var sur, för jag insåg ju själv hur löjlig jag var. Dessutom hade jag frågat några timmar innan om jag gör nåt som irriterar honom, eftersom jag vill vara en sån god hustru (looool) som möjligt. Inser nu också att jag är i grund och botten en irritabel människa. Och det finns ingen jag irriterar mig hellre på än honom.

11:42 Okej, glöm vad jag sa om lugn. Kommer vara svettig och lukta potatisssoppa när jag gifter mig. Det blir åtminstone verklighetstroget eller vad jag ska kalla det.

12:38 Nu kom Nikko in. Han är vaken! Han frågade om hans kläder är ok. Jeans och tröja. Samma som bruden kommer ha, sa jag.

13:00 Lunchpaus. En gammal bekant från gymnasietiden kom in och åt lunch. Fick mig att hänge mig åt nostalgi och tänker på hur tiden går och bla bla bla. Undrar vad de ska säga när de får höra jag gift mig. Löjligt. De kommer knappast säga nåt alls. Jag skulle inte heller reagera nämnvärt om jag fick höra hen gift sig. Ett glatt jaha typ. Hen kanske redan är gift? Vet inte. Men ändå. Ändå. Det ääär lite svindlande vilka vägar våra hjärtan kan ta om vi låter dem. För tio år sen gick jag i gymnasiet och drack billig sprit på Nickes hemmafester. För fem år sen hade jag just börjat jobba på AE och var ganska skör. För ett år sen hade jag just börjat prata med nån tomte från Blekinge på Tinder. Och nu, idag, ska vi gifta oss. Ganska trösterikt men också lite skrämmande att man aldrig kan ana hur livet ser ut om ett år.

13:20 Äter efterrätt och tänker konstant "det här är sista efterrätten som ogift, det här är sista efterrätten som ogift". Har tänkt så om allt idag. Allt från sista gången väckarklockan ringer som ogift till nu då och efterrätten. Löjligt det också. Inget kommer ju ändra annat än mitt juridiska civilstånd. Chokladmarquis smakar säkert likadant imorgon också.

13:55 Mamma ringer för vad jag antar är första men inte sista gången. Hon är flunssig och borde inte jobba men jobbar ändå. Avslutningtider. Hon ber oss skicka bilder mellan hostningarna.

14:07 Snör av mig jobbskorna och på mig mina andra skor i kontoret. Nu är jag jättenervös. Nina nynnar nånting vid sitt skrivbord. Jag säger hej då, ses imorgon. Tillägger tyst i huvudet: när jag är gift!

14:57 Har sminkar klart mig. Johan, som är vårt andra vittne, har bjudit oss till hans för att jag ska hinna sminka mig efter jobbet. Nikko är här och "dokumenterar" hela dagen. Han berättar om festen han varit på och Johan och Pär sitter och pratar om lokaltidningar ich lokalteve. Jag är så nervös att jag hade svårt att få eyelinern rak. Allt känns som vanligt men ändå så ovanligt. Pär säger det känns som skolavslutningen på ettan. Då fick han ett par målvaktshandskar.

15:05 Syrran ringer och frågar var magistraten är.

15:15 Kommer på att jag kanske borde ha nån slags bukett. River av ett par häggkvistar först, men kommer sen på jag är lite allergisk. Plockat ett par maskrosor ur polishusets rabatt.

15:25 Alla, dvs vi och våra vittnen Nikko, Johan och Julia, är samlade. Vi går in.

Och nu är vi gifta! I oktober blir det fest. Jag är jätteglad.

---

Och lika glad är jag idag! Puss Pär, du är bäst!

Bra väder

Är det sommar nu? Det börjar ju nästan kännas så. De senaste dagarna har det varit riktigt gött väder och jag har carpat varje minut. Har haft tidiga morgonskiftet den här veckan och så fort jag slutat har jag sökt mig ut i solen, precis som alla andra soltörstiga finnar. Jag tycker det är väldigt skönt och behändigt att bo i lägenhet annars, men just de där första veckorna av bra väder varje vår önskar jag mig en egen gräsmatta och en terass med kvällssol. Oh well, det går bra att soldyrka utan egen gräsmatta och terass också. Den senaste veckan har jag bl a:

Suttit mycket i Skolparken. I söndags satt jag och Pär där i ett par timmar och läste varsin bok, precis som de små kulturivrare vi är.

Upptäckte för övrigt att det finns körsbärsträd i Skolis! Ett litet ensamt träd. Men ändå! Trodde körbärsblom bara var förunnat folk på andra breddgrader.

Igår satt vi också i Skolparken. Jag och Pär gick all in och åt vår middag (hämte-tofu) där, och andra nöjde sig med glass.

Jag har också hängt på köttdisken med mina två favoritmän.

Och ätit the worlds greatest glass. Varje år tänker jag, OJ nu ska jag prova nån av de här nya sorterna och varje år står jag där med min Puffet mint. Ångrar mig iofs aldrig.

Hängt på uteservering. Först ensam, med en latte och ett bokpaket (rekommenderar Killmaterskans kokbok förresten, den är jätterolig. Följ henne iaf på insta om ni som jag inte får nog av matporr) och sen med vänner. Det är ju det bästa med den här årstiden, man kan ba sätta sig nånstans i solen och så dyker det snart upp folk.

Och om man har riktigt tur: ulliga små hundar också.

Så har vi ju faktiskt en balkong också, även om den inte är i så bra skick. Men den duger att dricka kaffe på.

Igår kväll packade vi in oss i en bil för att åka ut till havet. Pim var med.

Vi hade bestämt oss för att TÄLJA.

Runt en LÄGERELD. Mikki var eldmästare.

Pär hade med sig te.

Moa hade med sig telefon och kaffe.

Och Johan som fungerade som handledare hade bland annat med sig material, en yxa och en mycket imponerande klubba. Moa var skeptisk.

Dåliga saker med att sitta runt en lägereld och tälja: man luktar som en rökt ost i åtminstone 24 timmar. Bra saker: allt annat. Det är nåt väldigt trevligt med att tälja och det är nåt väldigt trevligt med att sitta runt en eld. Jag gissar det är så här nära mindfulness jag kommer. Täljde för övrigt en halv grötslev, men den är, eeh... Inte riktigt färdig än.

Idag har jag inte varit så mycket utomhus, för jag har mest suttit inne och läst ett manus. Jag ska på slutseminarium på min skrivkurs i helgen och sak tills dess läsa en annan deltagares manus för att kunna ge kritik. Jag tycker det är skitsvårt att ge kritik på det sättet, jag har oftast så svårt att komma på nåt att säga som känns som att det skulle vara till nytta för nån. Men det är bra träning I guess. Men kanske också bra att jag inte följde min ungsomsdröm att bli förlagsredaktör, hehe. Tog selfiepauser i läsningen. Är det bara jag som alltid känner mig två miljoner gånger snyggare så fort det blir sommar? 

Ikväll skulle jag faktiskt sitta på terass med kvällsol hemma hos Emmi när jag och Emma Ö hälsade på, men det blev så kallt att vi retirerade till köket ganska snabbt. Men det var trevligt ändå.

Nu ska jag sluta blogga och börja sova. Imorgon ska jag till tandläkaren. Håll tummarna för noll hål. Har aldrig haft hål i tänderna (förutom i visdomsrackarna) men det känns som en erfarenhet och en utgift jag inte behöver.

:-D

Jag är sällan glad här på bloggen. Inte för att jag inte är glad irl, men för att jag tycker det är ganska ointressant med glada människor. Jag tycker det är mycket roligare att läsa (och skriva) när jag är arg eller sur. Jag är bra på att vara arg och sur. 

Visst är jag glad ibland, ganska ofta faktist, men jag är inte en sån som sprider glädje kring mig. Jag är inte en människa med positiv aura och jag tror inte folk så ofta känner att de får energi av mig. Jag är inte en sån som peppar för saker speciellt ofta. Snarare är jag den som hittar nåt att gnälla på, oavsett vad. Det är få saker jag i livet jag ställer mig helt okritisk till. och jag förmedlar mer än gärna den kritiken. Jag gillar saker och jag älskar saker och jag tycker man ska va snäll och jag är nog ganska snäll nånstans långt inne (hoppas jag) men jag är inte en positiv människa. Om jag skulle vara en dvärg i Snövit skulle jag definitivt inte vara Glader. Inte Toker heller. Kanske Trötter (funderade länge på vad han heter och FATTA att de inte döpte honom till Gäsper, jävla idioter på Disney ass) i och för sig, men mest av allt är jag nog Butter. Jag är såååå Butter.

Jag är okej med att vara Butter. Jag tror inte på att vara glad jämt och ständigt, jag blev inte riktigt tillfreds med mig själv före jag insåg att jag är en gnällig, depressiv och irritabel människa. Så klart är jag annat också och så klart försöker jag linda in de här egenskaperna ibland eller i alla fall mjuka upp dem med lite good old galghumor, men jag är som gladast när jag inte försöker vara så jävla glad. Förstår ni vad jag menar?

Idag är jag i alla fall glad. På riktigt. Jag GRÄT AV GLÄDJE idag, för första gången på typ ever. Alltså det var bara ett par hulk men det var glädjetårar. OBS jag är inte gravid, det här är inte DET inlägget. Vill bara förtydliga det före nån får för sig nåt. Det här handlar om nåt helt annat. Det sugiga är att jag inte kan berätta så mycket just nu, men försök orka med mig i alla fall.

Jag fattar att det kan tyckas vara en dåligt timad dag att va glad på, med tanke på allt som pågår i världen, till exempel i Manchester. Det är det kanske också, men det gör mig också mer tacksam över det jag kan vara glad över.

Jag har det så jävla bra just nu. Seriöst. Det känns som att jag har trätt in i nån slags ny fas i livet. Alltså inte just idag eller den här timmen, men på sistone. Vet inte om jag är på uppåtgående i min pms-fas eftersom jag insåg det först idag, men:saker går bra för mig numera. När hände det?!

Jag har en partner som inte bara älskar och tar hand om mig, men också utmanar mig och vässer mig och låter mig vara jag. Jag har två husdjur som båda två är rumsrena. Jag är kompis med alla i min familj. Jag har kompisar som är som familj. Jag har nån att prata med när jag behöver det. Jag har ett hem som jag trivs i och som har ett rum som bara är bibliotek. Jag har hemförsäkring och dagstidningsprenumeration och ett giltigt pass. Jag har ett jobb som oftast trivs på och en månadslön. Jag får förfrågningar om roliga saker och jag får göra roliga saker och folk verkar vilja läsa det jag skriver. Jag har nått nån slags liten framgång eller vad fan man ska kalla det. Jag mår bra, både psykiskt och fysiskt. Det har äntligen blivit sommar. Jag tror på och ser en framtid.

Eftersom jag ändå är jag, det vill säga Butter, så följs ju den här glädjen av lite ångest. Jag tror ju inte på hela The Secret-grejen, att man får vad man ger och bla bla bla, men tänk om det är så? Då har jag en stor backlash att vänta. Jag har gett ut noll positiva vibbar. Jag är ett litet svin oftast. Tänk om det är så?

Inte heller kan jag säga att jag arbetat skithårt och att jag på nåt sätt skulle förtjäna det här. Det mesta jag har idag har på nåt sätt ändå kommit ganska enkelt till mig. Jag blir nervös när folk pratar om the struggle, för jag är mycket tveksam till om jag strugglat överhuvudtaget. Snarare känns det som att jag råkat vara på rätt plats vid rätt tid väldigt många gånger i rad nu. Det känns lite orättvist på nåt sätt. Jag har ju ingen kämparglöd alls utan ger nästan alltid upp så fort det blir lite svårt.

Det enda jag kan tänka mig är att vi trätt in i nån ny slags astrologisk tid och att det har vänt. Nån som kan sånt, är det månne så? Eller är det bara som Lisa Nilsson skulle ha sjungit, in the words of Mauro Scocco: nån där uppe måste ha sett mig och tänkt att nu så är det väl ändå hennes tur?  Att den jävla uppförsbacke mina tonår och tidiga twenties var äntligen är slut. Att det är nu det händer? Kanske det faktiskt är så. Att det är jag som har himlen runt hörnet den här gången. Jag är bara så rädd att allt ska försvinna eller ta slut eller visa sig vara ett enda stort practical joke.

Risken finns ju.
Men jag var i alla fall glad idag.