Håhåjaja, det är inte alltid lätt det här med juletiden. Trots sovmorgon imorse har jag känt mig helt utmattad idag. Kanske är det helgen som kommit ikapp, kanske är det bara vanlig tröttma, kanske är det vädret - men visst är det jul-symptomatiskt att mellan bestyren och pynten och maten och firandet känna sig lite matt?
Tänker ligga här med den här juliga utsikten vad som kvarstår av denna dag.
Det här är sista veckan i vårt kontor eftersom ordkonstprojektet i den form det är nu är tar slut. Det känns både lite skönt att sätta nån slags punkt men också så klart vemodigt. Speciellt eftersom jag och Anniina haft så roligt tillsammans. Men tack och lov får vi fortsätta jobba tillsammans lite ändå efter årsskiftet, även om det inte blir on a daily basis som nu.
Idag åt vi jultårtor till kaffet och det om nåt är väl julig fika? Det här är alltså en finsk julgrej for you Swedish readers; smördeg med plommonsylt. Mycket godare än vad det låter? Vi åt våra tårtor till tonerna av den här geniala juliga mash-upen jag blev tipsad om igår:
Dubbelt juligt i dagens lucka alltså. Varsågoda bara!
Denna dagen kommer knappast gå till historien som denna adventstids juligaste, trots tre tända ljus och allt.
Vi hade en otroligt rolig kväll igår, men det har också resulterat i att jag idag nästan enbart orkat ligga och äta ostbågar och lyssna på Billie Eilish. Jag har egentligen inte lyssnat så mycket på henne förr, bara Bad Guy nästan (som jag iofs älskar), men den här senaste skivan är riktigt, riktigt bra.
En sak har jag i alla fall åstadkommit idag och det är att träffas med Cirkelsågarna, vår bokcirkel. December till ära hade vi läst A Christmas Carol av Charles Dickens.
Det är väl en ganska känd historia för de flesta, så behöver väl inte skriva nåt längre referat på den men kan säga så mycket som att jag rekommenderar att läsa den, speciellt den här tiden på året.
Kanske det är för att A Christmas Carol fått mig och tänka på vad mitt eget Ghost of Christmas Yet to Come skulle ha att säga, men jag har tänkt mycket på vänskap i helgen. På saker som kan förena; geografi, ålder, släktskap, intressen, ideologier, jobb. Och hur det verkligen inte är givet att man delar alla dom sakerna och att det nog inte ens är meningen att man ska göra det. Men att allt det man delar ändå har ett värde.
Jag har tänkt på Måndagsklubben, mina barndomsvänner som jag känt och känt mig längst. Vi som började på samma ställe. På bokcirkeln, vi som träffats först nu och blivit vänner runt böckerna. På hur olika dom gängen och vänskaperna inuti gängen är och hur de både ändå är så värdefulla. Jag är glad att jag har alla de här vännerna att omge mig med, oavsett orsak till vänskapen. Och så tacksam att de alla ger mig sån input från alla olika håll. Jag är bara summan av alla de som står runtomkring mig.
Ohoj landkrabbor, jag hinner bara in och svänga idag för jag håller på att städa/laga mat/fixa mig för ikväll kommer Måndagsklubben hit på jultortillas & drinkar. Vi ska till och med UT. Har inte varit på ett dansgolv sen senaste december tror jag. Helt otroligt med tanke på hur ofta jag hängde på krogen bara för ett par år sen.
I alla fall, idag gjorde jag nåt som jag längtat efter rätt länge: jag gick på Jul på Södermalm, en julmarknad mitt gamla jobb After Eight ordnar varje december. De senaste nio åren har jag jobbat med att sälja gröt & glögg på den här lördagen så jag såg fram emot att kunna gå dit civilt i år.
Jag, civil på marknad. Jag ser ut som en julvålnad, är så blek i skinnet den här tiden på året.
Syrran var mitt sällskap för dagen. Hon köpte vantar, jag köpte en krans och sen åt vi gröt och drack kaffe.
Ärligt talat var det kanske inte den magiska julupplevelse jag hade tänkt, men tror det till stor del handla om bristen på snö. Men kul att göra nåt en lördagsförmiddag också, det händer inte allt för ofta. Och så träffar man ju folk!
Och det vore ju inte jag om jag kom hem tomhänt. Den redan nämnda kransen med min favoritfågel talgoxe och allt, ett par julkort av Elin (som illustrerade Lilla Liten minns ni? Lägg hennes namn på minnet nu iaf, hon lär eventuellt figurera här även i framtiden), min kompis Mockis färska barnbok och en ny amaryllis. Är väldigt nöjd, speciellt med kransen. Min första dörrkrans!
Sen Pär kom in i mitt liv har jag lyssnat 400% mer på radio än vad jag tidigare gjorde. Vilket i sin tur har gjort mig 400% mer allmänbildad. Jag snappar upp nyheter och aktuella diskussioner på ett helt annat sätt än vad jag tidigare gjorde - även om min huvudsakliga ådra för nyheter fortfarande är memes. Oftast är det Radio Vega som står på hemma hos oss, ibland är det P4 Blekinge, ibland nåt annat.
I ALLA FALL, Pär har som vana att knäppa på radion det första han gör på morgonen och det är så jävla mysigt. Alla borde få ta del av ett lågmält radiomummel om mornarna. Jag tror verkligen en radio i köket är bra mot det mesta. Dessutom tar det inte din uppmärksamhet på samma sätt som en tv-skärm gör, det kräver bara ett sinne av dig. Kan nån forska på om jag har rätt när jag säger att en radio (och den måste stå i köket!!!) gör dig mer harmonisk och kanske lite mindre deprimerad som människa?
I ALLA FALL, imorse satt jag och sminkade mig när Pär steg upp och knäppte på radion. Och är det nån morgon det är mysigt att lyssna på radio så är det på Lucia-morgon. MMmmMmmm det är så mycket mys att jag nästan blir äcklad av hur mysigt jag tycker det är. Däremot vet jag inte om jag behöver alla de här nya försöken till moderna låtar och arrangemang och wailanden - nej tack ge mig gosskör ge mig Staffan var en stalledräng den högtidliga versionen ge mig sopranstämmor darrande som kolibrivingar GE MIG TUNGA FJÄT KRING GÅRD OCH STUVA!!!!!!
I ALLA FALL, det om det, jag ville bara berätta att jag hade en väldigt fin och julig morgon.
Dagens lucka kommer väldigt sent men - tadaa!
Idag klädde vi granen. Och det finns inget tröttsammare än folk som orkar ha åsikter om när man ska klä granen. I år kände jag för att göra det idag. Så då blev det idag.
Vår gran är en liten plasthistoria pga vi bor i en femtiotalslägenhet och jag är lite allergisk mot the real deal. Man gör vad man kan. Här är mina tre favoritpynt:
Gud vilken skitbild men jag orkar verkligen inte ta en ny. Detta lilla rådjur härstammar från min mommo och moffas och har hängt där hemma hos pappas när jag liten. Förra året när vi hade gran för första gången tog jag hit det. Vet inte varför, men alltid gillat det.
Den här tomten har ingen annan historia än att jag köpte honom för 20 cent på Åldringsvännerna förra året. Tyckte han matchade mitt rådjur.
Och den här snögubben som jag fick av min kompis Cari från Pittsburgh för ett par år sen. Saknar Cari när jag ser den, hon är en av mina roligaste vänner. Det är en av de saker jag säkerligen skulle handla om jag nån gång åkte till USA, flådiga julgransdekorationer. JAAAA det finns säkert att beställa på nätet, berätta nåt jag inte vet, men det är inte samma sak. Det finns inget juligt med att beställa på nätet. INGET!
Okej, nu kanske jag lite stretchar begreppet ”juliga”, men give a blogger a break. Ingen av dessa luckor är planerade utan som det mesta annat i denna blogg spontana och dragna ur röven så att säga.
Nu är kanske varken Britt-Mari lättar sitt hjärta av Astrid Lindgren eller Flickan på udden av Karin Collins uttalade julböcker, men nåt lite mysigt har de gemensamt. Dessutom, vad är sinnebilden av ett jullov om inte choklad och böcker?
Britt-Mari är Astrids första roman, en liten bagatell i brevformat som jag läser om titt som tätt när jag tycker jag behöver det. Jag tycker hemskt mycket om både den och Astrids andra roman, Kerstin och jag, som också är en flickbok från 40-talet, pre-Pippi. Men jag brukar ju i regel gilla gamla flickböcker SORRY NOT SORRY.
Flickan på udden är en betydligt modernare historia. Jag köpte den på bokmässan i Helsingfors efter att ha lärt känna Karin som skrivit den. Karin är visserligen topp fem trevligaste nya bekantskaperna från i år, men även om jag aldrig ens hade träffat henne vågar jag lova att jag ändå hade gillat den här spänningsromanen. Det är alltid en viss oro när man tar sig an en kompis’ bok, men i detta fall var oron helt obefogad. Den innehåller väldigt många av mina läsluststriggers: familjehemligheter, små samhällen, 70-tal, mystik, kärlek och havsnära miljöer. Lol det sista låter som en bostadsannons, men jag tycker om när hav & sjöar finns. Både IRL och i böcker. Hur som helst, en riktig pang-bok! Se det som ett genuint julklappstips.
Och se där - så blev det juligt ändå!
Här i vår lilla stad står det som i de flesta andra små städer en julgran på torget. Jag har knappt reagerat på att de ställt dit den i år - och då jobbar jag ändå precis vid torget.
Men idag har det varit exemplariskt vinterväder. Vit, knarrig snö, minusgrader och molnfritt. Fullmånsväder. Ikväll hälsade vi på i biblioteket med våra ordkonstgrupper och kanske det var för att jag läste lite juliga berättelser med och för dom som jag riktigt drabbades av akut julmys när jag såg torggranen på vägen därifrån. Som ett fyrljus stod den där. Snart är vi hamn med denna skithöst hörni. Snart är det jul.
Det är ju inte varje dag blogg-innehållet ramlar in genom postinkastet, men idag kom jag lätt undan.
Fick en julig katt på posten av mamma. Hon är ju frisör SLÄSH konstnär och har de senaste åren tryckt upp väggkalendrar med motiv hon målat och idag fick vi 2020’s variant. Årets (eller nästa år blir det ju egentligen men jaja) motiv är katter, passande nog. Va sa ni? En liten titt på kalendern? Ja, okej:
Min födelsemånad och min favorit av de 12 katterna. Visst är de fina? Misstänker mammas egen katt Gunnar får agera musa rätt ofta. Ni kan följa mammas konst & katt på Instagram också, då blir hon glad.
Tack för det!
Såg på tv och slumrade till i soffan.
Precis där i soffan slumrade jag till i förmiddags. Jag steg upp rätt så tidigt för fira adventsmorgon. Eller njäe, så firande av mig är jag inte, men det är min bästa helgtradition: vakna före Pär och tassa upp och äta frukost och dricka påtår framför en film. Rätt ofta slumrar jag till och det gjorde jag idag också, framför I, Tonya. Bra film för övrigt, såg klart den efter att jag vaknat.
Jag minns inte om jag berättat om vår ommöblering men det tror jag väl? Det är fortfarande ett av de bästa dragen jag gjort här hemma. Vårt bibliotek/tv-rum blev så jäkla mysigt och på nåt sätt känner jag mig mer avslappnad i vårt vardagsrum när det är utan tv, fast den sällan stod på.
Jag hoppas december bjuder på många tupplurar och soffslummer ännu. Jag behöver det efter denna höst. Min kropp har kommit ikapp och nu när det värsta är över, har jag lite kollapsat. Jag kunde sova dygnet runt, men jag tror inte det vore bra i slutändan det heller. Istället försöker göra sånt jag inte tagit mig tid för den senaste tiden. Laga mat, plocka runt, umgås med vänner.
