Septemberlistan

Jag snodde den här listan av Kugge - vars otroligt fina essä om singelskap och kärlek ni förstås har läst? Visst? - och tänkte fylla i den för why not egentligen. Jag har inte bestämt om det ska bli nån månatlig tradition eller bara en one time-grej jag gör nu inför min favoritmånad september.

Första tanken under månadens första morgon:
Första september var i söndags och då tänkte jag nog: ”Varför i helvete arbetar dom på en söndag?”. Vi har byggkarlar som bygger nya balkonger åt oss i vårt hus och jag vaknade i söndags - som många andra dagar den senaste tiden - av klassiska ljudkombon borr + betong. Jag fattar att det måste göras nån gång och att de arbetare som är hos oss har en begränsad tid och att det på det stora hela inte är deras fel och blablabla ni fattar - men måste jag vakna tidigt på en söndag för det?! Har ni nånsin hört om det tredje budordet? Some of you have never gått i skola i Larsmo and it shows, så att säga. Sen åt jag långfrukost framför Out of Africa och då var allt förlåtet. Hälsade till och med GLATT på byggarna när jag gick ut senare.

Den här boken ska jag läsa:
Ska läsa Strömsöborna av Rosanna Fellman, Hit men inte längre av Maria Maunsbach och Körsbär i snön av Sanna Tahvanainen inför bokmässan. Resten borde jag ha läst ut redan om jag inte glömt nån. Ser fram emot dem alla tre, det är ju knappast ett jättejobbigt moment av mitt arbete det här med att läsa bra böcker.

Annars har jag cirka två miljoner titlar på listan, men vet inte om jag hinner med nån av dem i september. Men jag vet att jag kommer kasta mig över Liv Strömquists nya. KASTA.

Jag ska jobba med:
Att skriva och läsa. Precis som alltid. Men kanske också prata lite mer om skrivandet och läsandet än vanligt pga bokmässa och ett och annat publikt framträdande utöver det.

Jag ska skriva:
Jag vet faktiskt inte. Jag har en början på en essäsamling, en början på en roman, en början på en mellanåldersbok, två bilderboksmanus och eventuellt en till roman som trängs i skallen på mig just nu, men jag vet inte riktigt vad jag vill skriva.

Grejen är att jag hade tänkt att jag kanske inte skulle börja med nåt nytt nu i höst, för jag har varit så stressad och mest känt ångest inför allt skrivande. Det har varit så intensivt också det här senaste året att jag tror jag måste ta ett steg tillbaka och leva i nåt annat en stund och få lite perspektiv. Och nästa år, då ska jag ju “bara” skriva och då vill jag inte känna så här.

Men jag vet också att det vore bra att ha något annat att koncentrera sig på nu när Klådan ska komma ut och att jag knappast kommer kunna hålla mig ändå, men jag vill verkligen inte stressa fram något utan försöka hitta nån lust i det.

Maträtt jag vill testa:
Är djävulskt sugen på potatismos. Men det har jag ju sannerligen “testat” förr och jag antar att man borde vilja testa något nytt. Kanske jag borde försöka mig på att göra egen, riktigt bra ramen nån dag? Det hade varit gott.

Jag har mest lagt tid på detta som nu äntligen förverkligas:
Romanen Klåda av Ellen Strömberg kommer ut i september 2019. Det är inte många veckor kvar nu. Hoppas, hoppas, hoppas ni vill läsa den.

En målsättning som är möjlig att nå:
Världsherravälde.

Men om det mot förmodan skulle misslyckas så skulle gärna ha rensat ut alla köksskåp vid månadens slut. Jag har stora behov av ordning och reda den här tiden på året. Det näst-största stressmomentet för min del där hemma just nu är köksskåpen. Det största är Skåpet Vi Inte Pratar Om, formely known as städskrubben. Jag kan inte ens tänka på det utan att få medel till svår ångest, men jag tror inte jag är beredd att ta itu med det ännu.

Jag är mest kluven till:
Ibland tänker jag att det inte går att göra allt det här jag vill göra och gör, att man inte kan kombinera det här med att jobba med barn och läs- och skrivfrämjande och ordkonst och samtidigt skriva ångestfyllda vuxenromaner och samtidigt blogga och samtidigt vilja göra annat. Men så tänker jag att det går ändå, att jag gör ju det och jag tror jag gör det bra. Så svaret är väl att jag mest är kluven till mig själv och alla kvinnor som jag spelat, men aldrig gjort det bra. LOL okej det där sista var ett Eva Dahlgren-citat, men ni fattar vad jag menar.

Det här ger mig energi just nu:
Ordning och reda. Vattengympan och skogen. Helgfrukostarna. Regnstormarna. Den där stunden på kvällen framför tv:n när jag och Pär sammanstrålar och ser på nåt lagom utmanande (vi har börjat kolla på Filip & Fredriks talkshow Alla mot alla och det är precis lagom nivå) och dricker te och äter kvällsmacka och pratar och virkar och scrollar och gosar med katterna och ute blir det mörkt.

Det här ser jag mest fram emot:
Jag ska se Sarah Klang 21:a september i Vasa! Älskar Sarah Klang, tycker vi borde bli vänner, men jag vill ju inte vara en stalker heller så måste hitta på nåt sätt att närma mig henne på ett icke-creepyt sätt. Sen är det ju en livsvisdom jag tänkt dela med mig av i nåt skede här: alla människor man lär känna gör en besviken. Inte för att de på nåt sätt skulle vara liksom, dåliga eller så, men ingen - och verkligen INGEN - lever upp till den bild du hade. Och det är meningen att vara trösterikt, inte negativt. Så kanske jag ska låta Sarah K vara den där glansbilden jag har henne som nu och inte bli besviken.

Och vardagens intåg på riktigt. Jag älskar ett inrutat, lågmält liv mer än nästan allt på hela jorden.

Vecka 36

Jag vaknade sex imorse av vad jag trodde var ett instängt jamande. Jag gick runt i lägenheten och sökte, men båda katterna var fria att röra sig precis som de vill och såg bara förvirrade, sömndruckna och lite sura ut när jag lockade fram dem med kattmats-rassel.

Nu gjorde det inte så mycket att jag vaknade så tidigt, väckarklockan stod ändå på kvart i sju pga vattengympa imorse. Så nu har jag vattengympat för första gången. Det var väldigt roligt, jag tror gansak effektivt och framför allt kan man ha sämre starter på veckan än att skumpa runt i en ring med tjugo tanter och farbröder till Walk of life.

Den här veckan är verkligen inget särskilt, jag har en massa jobb och en deadline och ett par möten. Ikväll tänkte jag vika tvätt och eventuellt rensa i mina pennor i kontoret. Eventuellt virka ett par mormorsrutor till mitt filt-projekt. Jag påbörjade filt-projektet när jag för ett och ett halvt år sen i mani satt och virkade typ 30 rutor. Igår kom jag ihåg det och grävde fram påsen med garn och virkade ett tiotal till. Höll jag den takten skulle filten vara klar på nån månad, MEN jag kommer ju glömma bort det igen och plocka fram det igen kanske oktober 2020? En gissning bara.

Ja ni hör ju själva hur fräsigt jag lever.
Så här har helgen sett ut ungefär:

Jag trivs bra med mitt lågmälda sortera-pennor-och-virka-filtar-liv, men ibland undrar man ju hur det blev så här. Emmi, som jag var på vattengympan med, och jag hade ett punkband i högstadiet och såg nog oss själva som väldigt rebelliska, alternativa och farliga. Jag skulle gärna tro att jag har nånting kvar av det där kajalsvarta, rufshåriga, punkiga jag. Men så märker jag hur jag plötsligt står och fotar en fjäril med ett fånigt leende och jag fylls av tvivel.

Jag vet inte, det kanske bara är så här nu.
Man kanske inte behöver analysera allt hela tiden heller.

Intressen: matlagning

Jag tänker nästan hela tiden på mat.

Vad vi ska äta idag, vilka storkok som hade lönat sig, vad jag inte borde äta, vad jag skulle vilka äta. Jag samlar på kokböcker, bokmärker flera recept i veckan, följer säkert ett tjugotal kockar och matkreatörer på instagram. När jag mår piss ser jag på videor av kakor som garneras, perfekta dumplings som viks, smetar som blandas ihop och grönsaker som hackas. Jag närmar mig farligt mycket min egen fammo i min vilja att föda, göda och mata dom jag tycker om.

Jag ser Pärs allergier som utmaningar att fajtas mot, gränser att pusha hela tiden. Jag jublar när jag hittar ett pastarecept som inte innehåller citron eller tomat. Jag pushar mig själv också; jag tvingar mig att äta oliver tills jag älskar dom, jag närmar mig försiktigt ärtor och jag hoppas att jag en dag ska förstå tjusningen i svamp.

Jag tänker att jag en dag ska skriva en bok om mat och om alla mina tankar och känslor kring mat. Hur man kan hata och älska något samtidigt. Hur mycket ångest och stress och rädsla som finns i mat. Hur många trauman man har förknippat med mat. Och hur många fina minnen och glädjestunder. Hur mat är nåt emotionellt, nåt kulturellt, nåt personligt och nåt allmänt.

Jag vill ofta prova på nya saker och jag är noggrann med att den mat jag lagar och vi äter hemma ska vara så mångsidig som möjligt. Jag tror faktiskt att vi, pga mestadels vegetarism + allergier som inte funkar med de flesta halv- och helfabrikat, äter bättre än många. Ingen som ser min kropp skulle tro det, men så är det. Kanske också därför det känns extra viktigt för mig att äta vettigt.

Jag lagar mat ensam. Mitt kontrollbehov i köket tillåter inte speciellt många hjälpande händer. Jag är som minst stressad när jag gör allt själv. Så vi har uppdelat det så: jag lagar mat och Pär städar undan. Jag tycker det är en bra uppdelning, praktiskt att en av ens hushållssysslor är ett stort intresse. Det blir ju roligare så.

Men det är ju inte roligt jämt att laga mat. Gud nej, det är ju inte bara ett topp tre-intresse, det är också ett topp tre-stressmoment.

Man orkar inte alltid. Idag såg det ut så här.

Och det är ju okej det med. Det kanske t o m nåt sånt här som får bli pärmbild om jag nånsin skriver den där matboken?

Kulturkonsumenten vecka 35

Senaste tiden har jag

LYSSNAT PÅ

Britta Persson var med i Babel i söndags och spelade låten Kroppspsalm från nya skivan Folk. Hon har alltså tonsatt systrarna Adbåges nya poesibok Folk, som är en uppförljare till Halsen rapar, hjärtat slår. Jag har inte läst Folk ännu, men jag ääälskar Halsen rapar och Brittas skiva är jättefin, har lyssnat på den sen i söndags. Tips till den som gillar barnmusik som inte är helt själlös, i stil med Godá Godá-skivan och Bröderna Lindgren.

LÄST

Jag har läst en hel del bra saker på senast, eller lyssnat först och främst. För tillfället är jag djupt nere i Ålevangeliet av Patrik Svensson. En berättelse om en pojke och hans far som fiskar ål berättas parallellt med fakta om ålen ur biologiskt, historiskt, kulturellt och ekonomiskt perspektiv. Låter kanske inte så upphetsande, men det är så otroligt fascinernande att jag vet inte vad. Går bara runt och tänker på ålar just nu. Så märklig och mystisk fisk alltså! Rekommenderar den å det varmaste. Eller som Pär (som av en händelse bott i Göteborg i flera år) sa igår: “du är helt ål in”.

Pa-dum-tsss.

TITTAT PÅ

Har faktiskt inte sett på så mycket - inget nytt i alla fall. Förutom Euphoria, men behöver det ens nämnas? Känns som att alla tittar på det? Tycker om att en high school-serie vågar vara så pass mörk och trippig utan att bli Riverdale för den skull. Det är precis så galet s att man tror på det. Jätteskönt också att inget blir övertydligt, utan man vågar lita på sin publiks slutledningsförmåga. Och Zendaya, är hon den coolaste människa som finns?! Kanske. och Kat Hernandez - en Ghost World- Enid for the modern age!

Euphoria finns på HBO.

Saker jag mår bra av

I torsdags och fredags mådde jag riktigt bra. Här är varför:

Jag mår bra av att en sensommarkväll packa bilen full med mat och kläder och Pär och styra in mot landet. Köra tills vägarna blir mindre och mindre, se solen gå ner bakom sädesfält och lantbruksmaskiner. Att va på väg till en kompis sommarstuga, det mår jag bra av.

Jag mår bra av att komma fram när det redan är mörkt. Speciellt om fram är en stuga mitt ute i skogen, utan grannar.

Att komma fram till dukat bord, ja, det mår jag också bra av. Och trots att jag är vegetarian mår jag bra av en grillad korv då och då.

Tror ni jag mår bra av att hänga med Nikko och Ari för första gången på ett år? (Svaret är ja)

Ellu träffar jag oftare, men jag mår lika bra av att hänga med henne.

När Pär mår bra mår jag bra.

Att spela sällskapsspel, äta ostbågar och dricka lite vin tills ögonen faller ihop på en nästan, det mår väl de flesta bra av. Jag med. Spontana danspauser ute på gräsmattan är också bra ur välmående-syfte.

Jag mår bra av att borsta tänderna utomhus med vatten ur en kanister. Riktigt bra mår jag av att somna som en stock i en gäststuga med lite fuktiga lakan när solen börjar gå upp.

När jag vaknar mår jag bra av att se att Ellu som sovit i huvudstugan redan är vaken och har uppdaterat sin instastory. Sen mår jag bra av bli tvingad till att hålla planer vi gjorde igår kväll.

Rekordbra mår jag av att göra morgontoalett i en regntunna.

Köra förbi sädesfälten igen, lyssna på Järviradio och småprata, allt det mår jag bra av. Hur trött jag än är.

Gå på loppis - klart som fan jag mår bra av det! Speciellt om loppiset är ett fint gammalt folkets hus.

Det pirrar nästan i mig, så bra mår jag av att se små städer jag inte varit i förr.

Vem mår inte bra av att fynda lite på loppis? Åtta tallrikar och en vas för 2,50€ - det är må bra-priser det. Sen mår jag ju inte sämre om loppiset också fungerar som café för ett gäng pensionärer och säljer limpsmörgåsar och småkakor också.

Jag mår bra av att komma tillbaka till stugan och göra brunch tillsammans med Nikko, Ari och Pär som har vaknat. Spansk omelett, bröd med Nutella och ost, gurka, paprika, granola, fet yoghurt, två sorters juice och en massa kaffe. Och krusbärspaj med glass till efterrätt. Oj vad jag mår bra av det.

Att efter maten spela sällskapsspel och låta Järviradio och regnet där ute blandas i örongångarna - jepp, du gissade rätt; jag mår BRA av det med.

Sen måste man ju åka hem nån gång och det kanske jag inte direkt mår bra av, men jag mår ju bra av att ha allt detta i färskt minne.

Och att till sist plocka med sig en påse krusbär hem, det mår jag jäkligt bra av. Ni ser ju själv - jag är plaskvått av regnet men jag har sällan mått bättre!

Tack för vad jag nästan skulle säga var sommarens bästa dygn och tack för att det blev så tydligt den tanken jag formulerade för första gången förra sommaren: jag vill ha en egen villa. Pär sa när vi kom hem: ”om det får dig att må så där bra, då får vi nog se till att du får din egen villa”.

Jag har ju så klart inte råd att köpa en nu, men inom tio år tänker jag att det är helt rimligt att vi har en villa (sommarstuga som det heter i Sverige, jag vill inte alltså ha en stor villa att bo i 24/7). Jag vet precis hur jag vill att den ska va, men det kan vi ta en annan gång.

Vecka 35

Jag har börjar tracka mina vanor med hjälp av en app. Ni vet; pms-symptom (rätt många), hur mycket vatten man dricker (för lite), hur många steg man tar (för få) och också vad man sover om nätterna. Jag vet inte om det är för att siffrorna som dyker upp blir en självuppfyllande profetia eller om jag bara insett nåt, men jag är trött.

Jag är så fruktansvärt trött hela tiden, kunde jag skulle jag sova dygn i sträck. Ibland drömmer jag om att verkligen inte kunna stiga upp på morgon, att kroppen och huvudet ska vara så utmattade att jag fysiskt inte förmår mig att stiga upp. Men varje morgon går det ännu. Varje dag går det att stretcha sig lite till. Alltså stiger jag upp.

Jag sover ungefär fem timmar varje natt just nu. Jag hade inte trott det var så lite. Då är det ju inte konstigt att man är trött. Och ja, före världens alla småbarnsföräldrar gemensamt brister ut i ett fnys och börjar en snoppmätning i vem som minsann sover minst: JAG VET NI SOVER MINDRE era stora sömnlöshet gör inte mig mindre trött och jag orkar inte va o-trött bara för att jag inte lyckats föda fram en orsak till min trötthet.

Vad gör jag när jag inte sover då? Tänker, funderar, läser, tittar, skriver, pratar. Hoppas att ögonen ska bli så trötta att de faller ihop före jag släcker lampan, så att jag inte börjar ligga och vrida och vända på mig. man skulle ju tro att jag var världens mest effektiva människa om jag är vaken så mycket, men pffffff. Effektiv har jag inte varit sen… Frågan är om jag nånsin varit effektiv?

Oh well. Jag fortsätter ändå. Jag försöker dricka kaffe bara på förmiddagarna, jag försöker vara i skogen då och då, jag försöker komma ihåg att kramas med Pär. Ni vet. The usual. Vi vet väl alla ungefär vad vi mår bra av. Imorgon ska jag blogga om något jag verkligen mår bra av. Inatt ska jag ta melatonin.

Nu ska jag jag jobba. Så effektivt som det bara går.

Vecka 34

Tänkte att jag skulle göra veckans vecka-inlägg i form av en klassisk inne- och utelista because why not.

Thomas de Saluces, detalj ur Le Chevalier errant

Inne:

Fest hemma eller på villan
Mönstrade paraplyer
Tillknäppt och påklätt
Vandring
Bokcirklar
Kurser
70-tal
Rotsakspytt
Bokmässor
Orubblig omtanke
Skogen

Ute:

Rave
Blomsterkransar i håret
Bikini
Gå på gym
Mopedgäng
Event
50-tal
Smoothies
Musikfestivaler
Dekadent nihilism
Stranden

Hemliga manus, indiska ärtsoppor och discohundar

Senast vi hördes hade jag just slukat en pangpizza, men ni kanske är nyfiken på vad som hände sen?

Det kanske inte är så koscher att skryta om presenter man gett, men i fredags om kvällen satt jag och pysslade ihop min present till Emmi. Jag gjorde ett presentkort av en gammal videokasett med fodral, några tidningar och en jävla massa tejp. Tänkte att presentkortet måste ju matcha presenten.

Jag gav henne alltså en loppisrunda + lunch i Vasa. Pusselbitarna med bokstäverna är från ett gammalt spel jag hittade på loppis och de svarta girlangerna är så klart band ur videokassetten. Det var oväntat kul att ha sönder en sån - rekommenderas!

Lördag morgon åt jag frukost i Fäboda med syrran. Vi hade inte setts på en stund och hade massor att gå igenom.

Kaffe och smörgås utomhus är och förblir det godaste som finns. Pro tip: riv ner lite färsk ingefära i apelsinjuice och ta med. Då känner man sig extra frisk och hurtig.

Ljung ❤️

Här står jag och ser djup ut.

Väl hemma väntade dessa två bestar på mig.

På kvällen var vi bjudna på födelsedagsfest hos min barndomsbästis Emmi. Här är födelsedagsbarnet i all 32-årig glans!

Vi åt lax och potatis och tårta och satt ute tills det blev kolmörkt och rätt så kallt.

Jag var orange.

Och Bruno - som fyllde ett också! - hade discohalsband så vi skulle se var han och Sansa höll hus när de sprang runt. Sansa är min kusin Emmas jämngamla chowchow.

Idag har jag sovit länge, länge och sen gjort en kraftansträngning och förflyttat mig till soffan där jag läst ett av bidragen i Läs mig!-tävligen jag sitter i juryn för. Det är inte så lite pirrigt och kul att få ta del av manus på det sättet. Den manushögen är också orsaken till att de enda ”färdiga” böcker jag lyckats ta mig igenom den senaste tiden är ljudböcker. Men inget fel med det! Här är tre kanontips jag har lyssnat på i veckan eller fortfarande lyssnar på:

1. Svälten - Magnus Västerbro

   Otroligt bra bok som tar avstamp i hungeråren 1867-69 i Sverige och berättar vad mat eller mer avsaknaden av mat gör med ett samhälle. Ett tips till alla som är intresserade av politik, samhälle, historia eller bara en bra historia.

2. Who killed my father? - Éduoard Louis

   Ett en och en halvtimmes långt brandtal inläst av författaren själv som bryter å det grövsta på franska - charmigt! Texten i sig är inte så charmig, inte heller pappan som Louis skriver om. En kärleksförklaring till och en uppgörelse med en och samma far som slingrar sig kring varann tills det exploderar ut i en väl avstämd käftsmäll mot franska samhället som (precis så många andra samhällen idag) konsekvent skiter i sina svagaste. Otroligt starkt, lyssna i ett svep.

3. I’ll be gone in the dark - Michelle McNamara

   Historien om hur McNamara blev besatt av true crime och speciellt fallet med the Golden State Killer och hur hennes privata undersökning till slut hjälpte till att fånga mördaren. Tyvärr hann McNamara dö själv innan hon hann se honom fängslad.

Sen har jag lagat mat. Blomkål var en nyckelingrediens.

Det blev en slags linsgryta med potatis och blomkål plus friterade puri-bröd. Gjorde storkok och har åtminstone tre liter gryta kvar, perfekt till veckans lunchlådor. Pär tyckte att det var lite som om en finsk ärtsoppa och en indisk gryta hade fått barn ihop och det är ganska korrekt. Bröden hade kunnat vara fluffigare och tunnare, men gott var det i alla fall.

Nu ska jag läsa klart Hemliga Manuset och sen ska jag förbereda mig för en dag full av möten imorgon.

Recept: Pangpizza!

När jag var liten och bodde hemma kallade vi färdigmat som tillreddes i mikro för pling-saker. Alltså typ pling-pizza och pling-plättar. Döm om min förvåning när jag i vuxen ålder nån gång pratade om pling-pizza och mitt sällskap (tror det var Nikko) inte förstod vad jag menade. Tycker det faktiskt är en ganska fyndig term.

Idag gjorde jag inte en pling-pizza men en riktig pangpizza till middag. Jag säger pang för den var pang-god och pang-enkel att göra = perfekt fredagsmiddag. Nu är det ju fredagen nästan över men vem har sagt att du har mer energi imorgon? Därför tänkte jag uti min godhet dela med mig av detta löjligt enkla recept. Det är knappt ett recept faktiskt, förvänta er inget nu.

Du behöver:

🦴ett paket frusen smördeg (jag tog ett sånt som var en lite större platta, men varför inte göra handstora varianter med mindre plattor)

🦴en stor rödlök

🦴en stor gul lök 

🦴en paket fetaost i block (inga jävla tärningar olja tack)

🦴en burk creme fraiche

🦴timjan (färsk om du är en sån, jag använde torkad) 

🦴smör & farinsocker att steka i

🦴 nåt att pensla kanterna med, t ex lite vatten eller ett ägg, men det glömde jag så bevisligen går det bra utan också men den hade inte dött av lite mera färg och glans. Bildbevis:

Gör så här:

Ta fram smördegen och låt den tina, det här tar nog en timme. Men du behöver ju inte göra nåt under tiden. Sätt ugnen på 225 grader. Banka/kavla/dra ut smördegen när den är tillräckligt tinad på en med smörpapper klädd plåt. Jag tyckte det nästan var enklast att dra i degen. Du kan med fördel göra kanterna lite ojämna, det ser bara mer äkta ut då.

Skala och skär lökarna tunt. Stek löken på medelvärme i smör tills den är mjuk. När den är mjuk häller du på farinsocker (eller vanligt socker eller sirap) och timjan och låter det puttra ihop - igen på lite lagom värme. Tänk lite jazzig lounge-tempo.

Under tiden häller du creme fraiche i en bunke och smular ner blocket med feta. Blanda om med gaffel och bred blandningen på smördegen. Igen - gör det lite hafsigt och lämna nån centimeter obredd i varje kant.

Nu borde löken va färdigkaramelliserad. Gött! Bre den på fetakrämen. Kasta över lite timjan till. Vik in kanterna lite. Pensla kanterna om du kommer ihåg det. Annars skjutsar du in allt i ugnen i ungefär 10 minuter och sen äter du! Pluspoäng om du hittar en tomat-allergiker som blir glad för allergi-vänlig pizzavariant.

Nästa gång ska jag göra den med getost. Eller Västerbotten och kantareller GAAAAAAHHH va gott det hade varit.

Tre dagar fin post

Jag har fått en massa trevlig post de här tre senaste dagarna - och det är aldrig så roligt att få post som när man är lite sjuk. Ni vet när Madicken har hjärnskakning och får ett paket av mormor med en baddocka, en påse pärlor och två ringar? Så känns det! Mina paket har varit lite mer sansade än Madickens, men inte mindre roliga. Ska vi se?

recensionsexemplar från Schildts & Söderströms

Första dan fick jag höstens mest efterlängtade bok - vid sidan av min egen då kanske - Malins Fisens liv!

Prutthumor, Malins finurligheter och Sanna Manders illustrationer - det blir knappt bättre än så! extra kul är det ju att jag suttit bredvid Malni flera gånger när hon filat på rimmen till denna moderna klassiker. Yes, I said it - jag tror det är en modern klassiker redan.

recensionsexemplar från Schildts & Söderströms

Igår fick jag ett exemplar av Sanna Tahvanainens nya roman om Sylvia Plath, Körsbär i snön. Otroligt vacker titel.

Man älskar ju Sylvia Plath. Jag och Sanna ska träffas och prata på bokmässorna i höst, ser mycket fram emot det och att läsa den här lilla karamellen.

Och idag kom det jag kanske sett mest fram emot - min nya kalender! den börjar först januari 2020, men jag märkte ganska snabbt efter semestern att jag behöver en kalender för nästa år redan. Jag vet att många av er gillar egengjorda bujos och sånt, men för mig finns det bara en kalender; Moleskines Weekly Planner i storlek L. Det är den perfekta kalendern för mig. Den här gången var jag lite wild and crazy och beställde en med mjuka pärmar. Man får ju inte bli för konservativ.

Aaaah, kalenderperfektion.

Så här organiserar jag mina veckor. Alla tider och möten och sånt till vänster och min veckovisa to do-list till höger. Funkar utmärkt.

Min ärtgröna kalender - givetvis även den en Moleskine Weekly Planner - är jag är inne på nu köpte jag för ganska exakt ett år sen i Cardiff. Det är en läsårskalender som går ända till årskiftet. Det var frestande af att beställa en kalender som jag skulle få påbörja redan nu, men känslan av att vilja ha en egen kalender för mitt stipendieår vann. Mitt stipendieår. Wow alltså, tänk att det snart händer.

Jag skriver inte dagbok längre, men jag hoppas att jag kommer ihåg precis hur bra och hur mycket roligt jag fått göra mellan dessa ärtiga pärmar. Och förhoppningsvis ännu mer mellan de röda.