För den som inte visste det så gifte jag mig förra året. Själva vigseln hände i maj utan att nästan nån visste det på förhand och dagen efter denna Messenger-konversation utspelade sig bokade vi tid för hindersprövning och sen 26:e maj small det. Strax efter att vi announcat giftemålet på sociala medier började vi bjuda in folk till vårt Facebookevent. Vi visste från början att vi ville ha mer av en fest än ett bröllop så vi försökte verkligen göra det så ouppstyltat som möjligt.
Jag insåg för en tid sen att jag typ inte skrivit nåt om vår fest här på bloggen, så jag tänkte visa best of vår hashtag på Instagram. Det är alltså en hel bukett olika fotografer som tagit bilderna, men ni hittar dem om ni söker på #brankisbrinner. Brankis är alltså gamla brandkårshuset här i Jeppis som är byggt mer som en kyrka och dag mest används som teaterlokal och så. Vi skulle egentligen hålla hus i Svenska Gården, men eftersom den renoverades fick vi börja söka alternativ. Jag frågade försynt utan att egentligen hoppas på nåt alls om man eventuellt kunde få hyra Brankis för festen, eftersom jag tycker det är en av de vackraste byggnaderna här i stan. Det fick man! Är så glad över detta.
Utrymmet vi använde (Brankis är alltså skitstort och uppdelat) bestod av två våningar och en stor magnifik trappa. När lokalen är så fancy behövs inte speciellt mycket dekorationer. Min syster Julia fick/roffade åt sig titeln som dekorationsansvarig. Vi satsade allt på ljusslingor och värmeljus och olika diskolampor. Vi lånade ihop rätt mycket av lamporna och rätt mycket av allt det andra vi behövde också.
Och så fick vi nejlikor i eldfärger av min svägerska Laura att sätta på borden.
Mitt i trappsatsen gjorde vi en myshörna av alla kuddar, madrasser och filtar vi kunde hitta. Den var mycket uppskattad av samtliga gäster: från ammande föräldrar till trötta partyprissar.
Talarstolen som fanns där fick bli gästboks- & engångskamerabord.
Sista piffet innan festen drog igång. Syrran sminkade mig coh fixade mitt hår och mamma kammade till synes till Pärry.
En näsborrsselfie, tagen två minuter innan gästerna börajde komma. Här ser ni sminket också. Är mycket nöjd med den röda sotningen. Inget "naturligt vacker"-bullshit här inte.
Dukade gjorde vi inte alls eftersom vi inte hade nån middag eller bordsplacering på det sättet. Istället frågade jag en lokal pizzeria om jag kunde få beställa pizza till 150 pers, varav rätt många är glutenallergiker och ännu fler veganer. Pizza är ju den bästa maten som finns alla kategorier så det visste jag från början att jag ville ha. Sen lyfte vi bara fram två jättetravar med pizzor mitt i festen och så fick folk äta slices från papperstallrikar när de blev hungriga. Utöver det bjöd vi på öl, cider och vin så långt vi hade råd. Julia hade köpt en massa olika glasskålar på loppis och de fyllde vi med gelehallon, Fazers blå och popcorn och lade ut på borden som snacks. Men till först på festen bjöd vi på kaffe och tårta. Det kan verka lite bakvänt med tårta först men vi hade bestämt att de första timmarna fick bli en lugnare, mer barn- och fammovänlig del. Tårtan bakade en ex-kollega till mig. Jag ville ha prinsesstårta och jag ville att den skulle vara rosa och fyrkantig.
Och på tal om tårta, kolla de här två gullungarna <333 Jag är ganska dålig på att vara vegan, men jag är bra på att vara vän med veganer så veganska alternativ var ett måste när vi planerade. Tack och lov erbjöd sig Minerva och hennes flickvän Kajsa att baka den veganska tårtan.
En av de första grejerna jag visste jag ville ha på festen var karaoke. Jag efterlyste karaokeutrustning på Facebook och det visade sig att min kompis Mick hade två mickar och sisådär 15 000 låtar som vi kunde få låna. Mycket behändigt med två våningars fest också, på första våningen hade vi karaoken och på andra våningen hade vi dansgolvet. Det tog en stund men snart var det kö till mikrofonen konstant.
Pappa som provsjunger före festen.
Jutta & Andreas - som också, tillsammans med Juri uppträdde spontant på festen med en låt för oss. Så fint!
Och det var ju människorna som hjälpte till och uppträdde med saker som gjorde festen. Min kusin Emma höll tal och jag grät så snoret rann. Jag och Heidi höll tal på hennes bröllop så nu fick jag igen eller vad man ska säga, hehe.
Här är förresten Emma och Heidi tillsammans med Emmi och Richie.
Och här är festens yngsta deltagare: Grim, som bara var två månader då. Så liten <3333
Styvbrorsan och styvmorsan.
Pärs mamma och syster. Det var också en fin grej med vår fest: vi hade väldigt många gäste från Sverige, så det kändes nästan lite som att vi tog över hela stan. Svenskar, svenskar överallt! Också så fint att så många tog sig tid och råd att komma, det är inte en liten tjänst man ber om när man bjuder till bröllop i lilla Jeppis.
Mamma och hennes tre döttrar; Julia, jag och Nortti. Eller Nora som hon egentligen heter. Jag hoppas ju inte att Nora blir modell för hon förtjänar en sjysstare bransch men hon kunde ju LÄTT bli det om hon ville liksom?! Förutom att hon är skitsnygg så är hon också så lång. Hon är alltså 14. Så jäääävla avundsjuk.
Kanske min favortibild på hela Insta: Ronja och jag selfieposar.
Så mycket folk vi hade där alltså! Vi behandlade ju det här som en fest mer än ett bröllop som sagt och var väldigt genenrösa med inbjuningarna och uppmuntrande folk att ta med sig en kompis eller partner. Ville ha den stimmiga känslan av att sammanföra olika folk under samma tak. Och jag tror vi lyckades. En av de finaste grejerna jag fick höra under kvällen var under en rökpaus när nån sa att jag och Pär borde få nåt slags pris för den här festen, att det är en kutlurgärning att samla ihop alla de här människorna. Ni kanske undrar vad de alla tittar på förresten. Jo...
Jag hade inte tänkt på det, men ingen av mina kollegor var där ännu klockan nio. Hade jag kollat insta hade jag sett den här bilden, upplagd med ett frågetecken som caption.
Strax efter nio brakade de alla in med bestämda miner och märkliga outfits. Jag satt bara och gapade när de riggade upp instrument efter instrument i ett hörn som fick bli improviserad scen.
Efter tio minuter långt uppvärmningssnack på tysksvenska av Patrik iförd turkos 70-talskostym och pilotbågar rev de av tre schlagers så att hel Brankis skakade. De hade övat in låtarna (samma vecka) och jag hade inte haft en susning om nåt alls. Kunde inte sluta skratta, speciellt när jag såg publikens min, många visste ju inte vad det var för ett gäng som stormat in.
Men shit vad de höjde stämningen! Folk jublade när chefen som encore framförde sin dramatiska version av Främling. För andra gången. Efter det blev det dansgolv och mingel på riktigt.
Det var på riktigt världens bästa bröllop. Kunde inte ha önskat det annorlunda. Så här såg brudparet ut förresten. Min klänning köpte jag för fem euro på Seppälas flyttrea och Pär hade sin favorit Marimekko på sig. På fötterna hade vi likadana röda Adidas Tubulars. Ändå nöjd med den outfiten. På den här bilden är jag så ofantligt trött. Inte många minuter efter det här packade jag och Pär ihop oss och lämnade nyckeln till Brankis åt Ellu och bad henne jaga ut folk senast vid fem. Sen smög vi hem genom höstnatten och ekot av vårt bröllop ljöd i öronen ända tills jag somnade. Jag är evigt tacksam för alla som hjälpte till, som uppträdde med nåt, som var där, som ville vara där men inte kunde, så tacksam för att vi har så många fina människor i våra liv att det är möjligt att få till en sån här fest. Vi höll inte på många traditioner och vi gjorde det hemsnickrat, lånat och så billigt som möjligt. Och ändå tåras ögonen av all kärlek när jag tänker på kvällen. Det är som dom säger: ett minne för livet.
