En fin dag

Jag har bara 1% akku kvar i mobilen och jag orkar inte springa och ladda och allt, så jag får försöka förklara hur fin den här dagen bara med ord och utan bild. Vil ändå teckna ner den här dagen så att jag minns den andra dagsar som inte är lika bra. Okej Ellen, så här var din dag den femte mars 2017:

Du vaknar första gången nio av väckarklockan, scrollar igenom notiserna i din telefon, somnar om och stiger upp först en timme senare. Till och med genom de tunga sammetsgardinerna lyser solen som om den lös för första gången. Pär ligger kvar och sover djupt och det är fint att se hans avslappnade ryggtavla, han har sovit dåligt den här veckan och nu verkar han sova bra. Du tassar upp och i solfönstrena på parkettgolvet ligger katterna och drar sig. I köket diskar du undan all disk medan kaffekokaren puttrar och radion pratar på låg volym. De pratar om ångest. Ute på gatan, nedanför fönstret går folk förbi i solglasögon och vinterjackor medan du steker ett ägg och två strimlor fejkon.

Du dukar fram frukosten och häller precis lagom med grädde i kaffet och dagens tidning har en artikel om din kompis Elin och hennes kommande bok och du blir stolt, för det känns som att du var med när boken började. Du sitter länge och väl och äter frukost och pratar med Linnea på Messenger och skrattar när ni irriterar er på samma saker. Du äter en kanelbulle från gårdagens bullbak.

Du häller upp en andra kopp kaffe och dricker den i soffan och då hör du att Pär har vaknat. Du kryper tillbaka i sängen och pussar hans axel och säger att du har ett förslag. Igår kväll, innan ni somnade blev ni överens om att ni måste börja umgås mer och göra mera saker tillsammans och nu ska ni gå ut och gå i solen. Det är ett bra förslag, säger Pär. Han stiger upp och äter frukost och läser tidningen och ni diskuterar en artikel på det där sättet som du alltid föreställde dig att du skulle göra med din partner när du blev stor.

Ni går ut och du har solglasögon och vindtät jacka. Så länge Pär slänger en påse i soporna småpratar du med en granne och ni tycker båda att så här borde vädret alltid vara. Det är kallt men solen värmer och efter hundra meter stannar du Pär och tvingar honom att känna in att ni är ett gift par som är ute på söndagspromenad och att det händer faktiskt.

Ni går på loppis och köper pliktskyldigt ett par böcker, men fyndar egentligen ingenting. Det är mycket folk mellan borden men ingen du känner och det är ganska skönt. Ni går en annan väg tillbaka hme och pekar på hus ni kunde tänka er att bo i och pekar på hus ni verkligen inte vill bo i. Ni köper tahini och kattmat på K-market och går hem. Din näsa och dina läppar är bortdomnade av kylan och det kniper i låren. Ni äter varsin kanelbulle och dricker varsitt glas mjölk och inget har nånsin varit så gott. Pär berättar att ett av hans första ord som barn var "bulle".

Sen läser du en stund, en på riktigt rolig ungdomsbok och Pär ser på fotbollsmatch i kontoret. Du sätter på en ljudbok, en annan bok och börjar laga mat. Du lagar en Söndagstallrik. Det har nästan blivit en tradition det här med Söndagstallrik. Söndagstallrik är ingen maträtt, men ett koncept som går ut på att man länsar kylskåpet och frysen på stumpar och rester och pimpar upp det och äter det med hummus och nån sås. Idag blir det hasselbackpotatis och stekt rödkål och ugnsrostade morötter och lite kinakål och bönbiffar. Och hummus och gräddfilssås. Det är jättegott och ni bestämmer att det är en äkta tradition nu. Du rapar jättehögt och Pär säger att det låter som det där ljudet i början av Livin on a prayer.

Efter maten diskar Pär och hänger tvätt och du lägger dig och läser. Mitt i tvingar Pär dig att vika lakan och ni drar i lakanen och som vanligt försöker du få honom att skratta genom att göra fisljud när han drar som hårdast. Det lyckas. Du fortsätter läsa och du läser ut den på riktigt roliga ungdomsboken och börjar på en ny. Den verkar också bra. Du är behagligt trött i benen efter promenaden.

Pär ser nåt pratigt debattprogram på teven och du bestämmer dig för att blogga om den här dan för du vill minnas hur fin den var. Du sätter dig och gör det. Pär pratar i telefon med vad du tror är hans mamma i rummet bredvid.

Allt är tryggt och doftar av matos och du har kommit ihåg att vattna blommorna idag. Du kunde ha skrivit lite, men nu har du bestämt dig för att det är söndag så då behöver du inte. Nu ska du duscha och kanske lägga ansiktsmask. Om du orkar.

Svar på en kommentar

Jag är ganska dålig på att svara på kommentarer, men ni som kommenterar - jag vill att ni ska veta att jag läser varje litet skiljetecken och jag uppskattar dem, även de som innehåller kritik på nåt sätt. Jag vet att tröskeln för att orka ta de där två minuterna av sitt liv och fylla i alla små rutor är ganska hög ibland. Jag är inte ironisk här, jag är asdålig på att kommentera andras bloggar.

Anyhoo, tänkte faktiskt lyfta upp en kommentar idag och svara i riktig inläggsform. Så hej allihopa och speciellt hej till kommentatören med den lite långa (jag skulle rekommendera att korta ner för att spara tid) signaturen " "Name" är obligatoriskt, "Email" är obligatoriskt. " som var storsint nog att kommentera på mitt senaste inlägg.

Jag skrev om en teve-serie jag gillar, nån mat jag hade gjort och en bra låt. Plus att jag dryftade åsikten om att dreads inte är för alla. Inte mitt bästa inlägg, I admit. Du kommenterade:

[...] iam pridem, ex quo suffragia nulli / uendimus, effudit curas; nam qui dabat olim / imperium, fasces, legiones, omnia, nunc se / continet atque duas tantum res anxius optat, / panem et circenses. [...]

(Juvenal, Satire 10.77–81)

Oavsett dina andra syften med kommentaren var så antar jag att ett delsyfte var att få mig att känna mig dum. Du lyckades med bravur alltså! Jag fick googla flera minuter för att få nån reda i latinet. Ärligt talat trodde jag först det var nån slags lorem ipsum-shit du hade postat. LOL! Jag tog en kurs i latin i Åbo en gång men jag tror aldrig jag slutförde den så jag får väl skylla mig själv.

Kanske du inte ville få mig att känna mig dum utan helt enkelt bara utbilda mig och då får ju jag be om ursäkt, det är ju otroligt nobelt av dig! Jag har faktiskt lärt mig för livet. Jag vet nu att citatet kommer från en (jag citerar Wikipedia här) "en romersk tänkare och satirdiktare" som hetter Juvenalis. Citatet är ett av hans mest berömda och handlar om "bröd och skådespel". Det vill säga vad romerska aristokratin serverade de stora massorna för att hålla dem lugna och glada och o-protesterande.

Ett bra citat, men jag vet inte riktigt vad du vill att jag ska känna inför det. Jag har legat sömnlös hela natten nästan och kommit fram till tre troliga scenarion.

1. Du vill göra dig lustig över mina intressen i livet. What can I say. Touché! Jag är svag för bröd. Och skådespel. Det är nästan mina två favoritsaker i livet.

2. Du delar inte ideologi med mig, utan snarare tvärtom. Jag måste säga att jag lutar mest mot det här alternativet och jag kan inte riktigt förklara varför. Kanske är det din - ganska roliga faktiskt!- email du uppger: bolibompa@svt.se. Det känns som en så typisk "hänger mycket på Flashback"-grej att göra, om du fattar vad jag menar. Kanske är det det svagt hotfulla i att lämna anonyma, latinska kommentarer på folks bloggar. Det är så härskartekniskt på nåt sätt, jag vet inte. Känns också typiskt... fascistiskt liksom? Leka med lite högtravande citat och klä sig i uniform.I alla fall, är du en sån blir jag bara ännu mer förvirrad. Jag antar att du vill påpeka hur förledd jag och alla andra är av the overlords eller vad du nu har läst senast i Veckans Konspirationsteorier. Jag fortsätter anta att du inte är förledd och att du minsann står på den rätta sidan? Men om det är så - borde du inte vara nöjd med att jag hänger mig åt bröd och skådespel..? Om vi står på motsatt sida politiskt så ska du väl inte uppmuntra mig att göra mer motstånd? Borde du inte vara glad att jag sysslar med bröd och skådespel? *förvirrad*

3. Du vill i all vänlighet, kanske t o m som politisk liksinnad (?), påminna mig om vikten av att gör annat än äta gott och kolla teve. Tack för den påminnelsen! Du har ju rätt, jag ska ögonaböj googla fram nåt riktigt bra citat, helst på ett utdött språk och sprinkle that shit över nåns blogg. Eller varför sluta där? Kanske jag ska börja skriva den här bloggen helt och hållet på latin? Jag kan inte förneka att det känns betydligt mer konstruktivt än att titta på Girls. I'm on it, broder (jag vet inte varför men din kommentar luktar lite cis-man, men om jag nu felkönar dig så ber jag om ursäkt)! Enade ska vi stå i kampen! Carpe Diem! <- enda latinska jag kom nu :)))))

En bild av mig som fladdermus, för att lätta upp stämningen

Ja, det här är ju bara tre enkla teorier, kanske du hade nån helt annan baktanke - du får gärna förklara närmare! Det är sällan jag får kommentarer på andra språk än svenska, så det är klart jag blir nyfiken. Tack för att du läser min blogg i alla fall <3 Nu ska jag - IRONISKT NOG - baka kanelbullar.

Puss och kram - eller som Google translate säger att det heter på latin; amplexus et oscula!

Ett bra avsnitt, en god gryta och en gammal bild

Nu har jag sett ikapp allting av Girls och igår såg jag senaste avsnittet American bitch, där Hannah är på besök hos en manlig författare. Tyckte det avsnittet var aaaasbra. Jag har nån slags hatkärlek gentemot Girls, som jag tror de flesta har, men American Bitch-avsnittet älskade jag nästan helt utan hat. Ska försöka att inte spoila nåt i onödan, men älskälskälskade Hannahs rant om gråzoner. Kändes som det minst spelade eller vad jag ska säga i hela serien. Älskar också att jag tänkt på avsnittet hela dagen idag. Kan inte säga så mycket mer utan att ropa spoiler alert, men om ni sett det, plz kommentera och säg vad ni tycker! Allt finns på HBO Nordic för den som inte sett och blir nyfiken. Kan vi också diskutera Jenny Slates hår i hennes gästspel i slutet av säsong fem? Drömmen!

Idag gjorde jag historiegod mat. Vegansk kikärtscurry med kokosmjölk, jordnötssmör, potatis, morot och blomkål. Det kunde lätt kvala in till mina fem bästa vardagsrecept. MEN så brände jag vid hela skiten för att jag och Pär diskuterade nåt i ett annat rum. Så jag lagade historiegod mat men åt sist och slutligen vidbränd mat :((( Ska göra om grytan nästa vecka eller nåt och övervaka den som en hök.

Här hade jag tänkt nämna nån tredje lite peppig sak men kommer inte på nån så varsågoda, en bild som min Timehop-app serverade mig. För sju år sen bodde jag i Tyskland och var in i min djupaste svacka nånsin rent stilmässigt. Jag hade hemmagjorda dreads. Let's just leave it there. Nån dag kanske ni får se allt vad Timehop påminner en om, men hittills har det inte gått en dag utan att jag inte velat kasta telefonen i golvet av ren och skär genans. Alla dessa lösa tankar man skrev ner på  Facebook för en sisådär åtta år sen.

AAAH! Just när jag skulle publicera det här nåddes jag av att Henrik Berggren från mitt gamla favoritband Broder Daniel släppt en ny låt på Spotify!!!! Det är tammefan det peppigaste(/melankoliskaste pga är ju ändå BD liksom) jag hört på länge. Finns HÄR.

Inte alla bloggare!

Nu känner jag mig lite som den där duden som blir kränkt av att Zara Larsson tweetar att hon hatar alla män, MEN jag läste Bloggkoll som skrev om de många SFP:arna bland bloggare och jag vill bara inflika ett indignerat "inte alla bloggare!".

Jag skulle aldrig rösta på SFP, än mindre ställa upp för dem. SFP ligger liksom inte för mig. Jag vet att de är ett brett parti och jag vet att många av deras politiker är bra typer med bra värdegrunder och jag tycker det är jättefint att de värver nya, unga (bloggande) personer till sina listor. SFP är långt ifrån det sämsta parti som finns *sneglar åt Sannfinländarna*. Det är inte det att jag ser det som nån stor förolämpning om nån skulle missta mig för en SFP:are *sneglar åt Sannfinländarna igen*. Och jag menar det från hjärtat när jag säger lycka till åt mina bloggkompisar som ställer upp. 

Men jag kan ändå inte kväva impulsen att hojta "inte alla bloggare!". Kanske för att jag aldrig riktigt skrivit om politik på det sättet förr? 

Förra valet ställde jag upp här i Jeppis. För De Gröna. Under min tid som myndig har mina röster gått ömsom till De Gröna, ömsom till Vänstern. Det är också där jag hör hemma, helt klart. Visst kan man påpeka att skillnaderna mellan olika partier i många fall är knappt synliga för blotta ögat och att vi alla vill ha en bättre värld, men jag skulle inte med gott samvete kunna rösta på nåt annat. Jag tycker de rödgrönas sätt att nå dit till den bättre världen är bäst helt enkelt. Jag tycker också att det är lite tröttsamt att det tas för givet att man ska rösta SFP som svenskspråkig. Speciellt här i stan, där SFP är så stora, tycker jag man med gott svensksamvete kan söka sig åt andra håll.

Jag kom btw inte in när jag ställde upp. Jag blev suppleant i ett par nämnder och har till och med suttit med på ett par fullmäktigemöten som suppleant. Det har varit kul, lärorikt, mäktigt och ibland ganska tråkigt. Jag funderade in i det längsta om jag skulle ställa upp igen, ännu i förrgår gick jag och velade. Jag velade för att jag egentligen nog vill, för att det känns viktigare än nånsin att visa engagemang och opposition, för att jag kan tycka att det saknas diversitet. För att inte alla bloggare är SFP:are. Inte alla svenskspråkiga är SFP:are heller.

Till sist stupade det på den icke alls unika, men ändå sanna ursäkten; jag hinner inte. Jag hinner och orkar inte. Förra kampanjen tyckte jag var asjobbig. Nu är jag fyra år äldre, fyra år mer erfaren och fyra år vassare så jag tror det skulle känts bättre den här gången. Men ändå, det finns inte en snöbolls chans i helvete att jag skulle orka. Mitt mående vacklar ändå tillräckligt mycket utan att jag försöker jonglera med ännu en boll.

Skillnaden mellan att ställa upp för ett litet parti som De Gröna och ett större som SFP (pratar om Jeppis nu först och främst) är ju också det självklara att du inte kan dela upp alla evenemang och torgrundor. Är man fem på listan så står du där, nästan alla gånger. Och det hinner bli en hel del. Jag har två stora skrivprojekt på G, fler och fler små grejer folk vill jag ska vara med i och dessutom ett heltidsjobb. Jag är som sagt fyra år mer erfaren och och fyra år vassare. Om jag inte lärt mig nåt annat under de här fyra åren så har jag lärt mig att säga nej när det inte går. Nu går det inte. Hur mycket jag än vill. Och skulle jag mot förmodan bli invald skulle jag få klona mig själv för att hinna med allt.

Men istället ser jag förnjöt att det finns tre kandidater jag med glädje skulle rösta på i min kommun detta val. En sosse, en Vänster och en Grön. De är alla svenskspråkiga. Jag hoppas att du också hittar en kandidat, oavsett vilket parti du väljer.

Lite fastlagsstatistik

Liter ärtsoppa: 0

Antal fastlagsbullar: 0

(Antal fastlagsbullar före idag: kanske 5. Eller 8.)

Antal sportlovsaktiviteter: 0

Antal brasor: 0

Antal gånger jag ryst vid termen "fastlaskiainen": 14

Nya headrar: 1!

Och det var egentligen det jag ville komma till - att jag har en ny header! Det är min ömma moder som gjort den, så en stor applåd åt henne. Vill ni se mer av hennes konst så kan ni kolla på hennes insta, kommentera nåt, följa eller nåt - hon skulle bli jätteglad. Och nej, jag får inte betalt för det här. Förutom själva livet jag fått och bla bla bla.

Tack för alla fina kommentarer igår - jag läste dem alla och blev rörd. Idag känns det bättre. Imorgon får samkönade par gifta sig. Allt går framåt, även när man inte tror det.

Vad jag gjort i helgen vol 569

Jag går alltid in i helgen med tanken att nu ska jag äntligen sätta mig och blogga for realz, nu har jag äntligen tid att skriva nåt mer djuplodande men sen nån gång på söndag eftermiddag så inser jag att hej hopp - nu har jag inte alls bloggat. IGEN. Så nu blir det en sån där snabbrepris av vad jag gjort i helgen. IGEN. Håll till godo.

Fredagen började med att jag och Nikko satt i soffan och drack kaffe och åt Doris-kex medan Viola lekte med lådan. Det här är min bästa stund på hela veckan - när jag får slänga på mig mjukisbyxorna och knäppa upp fredagscokisen på fredag eftermiddag efter jobbet. Det är guld. Senare på kvällen kom mitt brorsbarn med familj hit och vi drack kaffe igen.

Ja, mellan dom två kafferepn gjorde jag fyrkantiga hamburgare också! Jag hade hem en påse asgott potatisbröd från jobbet i fredags och av det blev det halloumi-guacemoleburgare. Bra fredagsmat.

Lördag väckte Viola och en strålande sol oss. Otroligt fin vinterdag, men jaja, det där har ni ju alla sett på sociala medier redan. Det som är negativt med den här vintersolen är att man måste börja städa igen :((((( Damm överallt.

Hela lördan satt jag och Jennifer och "jobbade" tillsammans. Vet sist och slutligen inte hur mycket vi fick gjort, men det är tusen gånger trevligare att sitta och skriva tillsammans med andra. Efter några timmars knattrande (men mest pratande hehe) stekte jag plättar och så dränkte vi vår jobbstress i grädde och sylt. Att steka plättar är för övrigt något av det mest rogivande jag vet.

Efter maten gick Jennifer hem och jag och den här utsikten vilade middag/såg på The Office US. Såg brittiska versionen för första gången för ett halvår sen och nu tänkte jag försöka mig på amerikanska. Visste ni förresten att tyska versionen av The Office heter Stromberg?

Sen ställde vi oss i ordning och gick på Ellus 25-årsfest. Jag var otroligt nöjd med att jag lyckats hitta en look och frisyr som funkar med min förbannade växa ut-längd på håret. Försökte ta en bra bild hela kvällen men det här genom Nikkos (smutsiga) wc-spegel var det närmsta jag kom. En väldigt trevlig kväll annars, jag tycker så om mina vänner. Och jag tycker nästan aldrig om nån eller nåt!

Imorse åt jag frukost. Världens godaste mackor. Har ätit cirka 14 burkar Philadelphia på nån vecka här nu. Inte riktigt, men nästan.

Sen åkte vi till fammos. Pixie såg demonlik ut som vanligt. Eller jag tycker ibland hon liknar The Mothman. Eller nån Mumin-figur. Hennes favoritsysselsättning är också att sitta och stirra. Exempelbilder:

Tagen igår.

Tagen exakt här och nu. Ursäkta för kvaliteten, hoppas ni läser det här på nån telefon.

Sen hann jag hem och vända och så åkte jag till Minerva och Kajsas med Ronja. Så här har jag sett ut hela dagen; gummistövlar, långkjol och bh-lös. Har cirka aldrig på mig bh på söndagar. Det är liksom lite mitt sätt att helga vilodagen på.

Sen har jag inte mer bilder, men jag har heller inte gjort så mycket mer. Hängde hos Minerva och Kajsa ett par timmar och pratade om framtidsplaner och dödsångest. Kom hem och dog nästan av hunger eftersom jag inte hunnit äta nåt sen frukosten. Min middag idag blev alltså något så oinstagrammigt som makaroner med smör och parmesan. Man kan inte lyckas jämt.

Nu tror jag att jag vill läsa.

När ångesten kommer

Jag skriver för tillfället på en kortare grej som jag nästan har klar, det har gått så bra hittills men nu är det som att det säger stopp. Jag får inte till det. Istället ser jag på Girls, jag har flera säsonger att ta igen och jag vet redan vissa saker som ska hända, men jag ser det i alla fall. Klarar inte av att koncentrera mig på avsnitt längre än tjugo minuter, klarar inte av att koncentrera mig på annat än teve.

Det är som ett tjockt brus som lägger sig över allt annat och överröstar allt annat. En grå dimma som gör det omöjligt att se andra nyanser än grått. Det kan triggas igång av minsta lilla och håller sällan i sig längre än ett par timmar. Ibland en hel dag. Men den är där, lika verklig som en hunger eller en trötthet.

Jag byter lakan, jag hänger ett par byxor på tork på balkongen. Jag skrubbar diskbänken gång på gång, jag gör mat med massa ingefära i, massa chili i, så att det ska bränna bort det som gnager innifrån. Jag ligger med pannan tätt, tätt mot Pärs rygg så att lite av hans kraft ska stråla in i huvudet på mig. Jag byter alla handdukar i toaletten mot nya.

Det är meningen att det jag skriver ska vara inspirerande på nåt sätt men jag vet inte hur jag ska kunna inspirera när jag vissa dagar har ett hål i magen så stort att det känns som att jag ska ätas upp inifrån. Ibland känns det som att jag har så fullt sjå att hålla ihop mig själv och fungera som en normal människa att jag inte hinner med annat, speciellt inte att fungera som nån slags inspirationskälla. Jag väntar mig hela tiden att nån ska knacka mig på axeln och fråga vad jag riktigt sysslar med. Avslöja hela bluffen.

Jag lyssnar på Hole, på Drake, på Lana Del Ray. Skriver några ord, raderar några andra. Jag vattnar blommorna. Jag ljög när jag sa att jag hade bytit lakan, jag har tvättat de förra, men inte bäddat med nya än. Jag vänder på slantarna, försöker få det att räcka till, även sista veckan i månaden. 

Vet att det bara saknas den där slutklämmen på texten och när den kommer så faller allt annat på plats. Då kanske ångesten lyfter för den här gången. Jag byter lakan, byter handdukar. Äter ingefära, äter chili. Lyssnar på Lana Del Ray. 

[embed width=480 height=270 class=left thumbnail=https://i.ytimg.com/vi/3-NTv0CdFCk/hqdefault.jpg?r=70040]http://www.youtube.com/watch?v=3-NTv0CdFCk[/embed]

Mitt i veckan-pepp

Hej blogglovers, här är Blejk, fejt och fab med ett message till er: uttrycket lill-lördag är nåt av det värsta jag vet. "Lill-lördag" är det verbala motsvarigheten till när läkaren kollar din tonsiller med en träpinne. Jag tycka vi ska turn the tables och börja kalla lördag för "stor-onsdag". WHO'S WITH ME?!

Meeen med det sagt tycker jag ändå man kan behöva en pick me up så här mitt i veckan. Här är några bra saker jag gillat den senaste veckan:

Riverdale på Netflix. Nu har jag bara sett några avsnitt ännu, men jag är ganska hooked redan. Blanda gamla Acke-serier med Veronica Mars med Twin Peaks med Mean Girls och du kommer ganska nära Riverdale. Älska high school-serier!!!!!

Alltså det här <3333333333 Keeping up with the Kattarshians är en isländsk sida där du kan följa fyra kattungar som bor i ett dockhus - dygnet runt! Det här är i samarbete med ett katthem och veterinär och allt, so no worries, katterna mår bra.

Jens Lekmans nya skiva kom i fredags och den är poppig och glad. Och bra! Finns på Spotty HÄR. 

Det här är det godaste som finns just nu. Rostat bröd med färskost (utan smak, obs!!!) och paprika och svartpeppar. Ni kommer aldrig få ett bättre recept på den här bloggen.

Jag tycker torrt elaka människor är jeteroliga, därför tycker jag att Noel Gallagher är jetejeterolig. HÄR är några av hans bästa förolämpningar i ett behändigt blädderformat. Den ovan handlar om Jack White. "Zorro on doughnuts", klockrent.

Nike har släppt en plus size-kollektion! Träningskläder är typ det nummer ett svåraste att hitta som fet så den här nyheten gjorde mig så hääääääär glad. Märkligt att det samma samhälle som ständigt, ständigt är "orolig" för din hälsa som tjock inte skapar kläder för dig att träna i. Kläderna finns hur som helst bland annat på Zalando.

Tack å hej!!!

50 år och ändå inte

Jag har varit besatt av många olika saker genom åren. Alltså så där på gränsen till ohälsosamt besatt. Min allra största besattheter i kronologisk ordning lyder: Vasaskeppet, Hanson, Spice Girls, Titanic, Leonardo Dicaprio (de två hänger ihop lite heh), Håkan Hellström, Nirvana och Lady Di. Ganska mycket snygga ansikten och ganska mycket tragedi och död. Inte bara ett men två skeppsbrott...?

En av de absolut största, om inte DEN största besattheten jag lidit av var den med Kurt Cobain och Nirvana. Jag har lyssnat på Nirvana sen jag egentligen börajde lyssna på musik. Första gången jag hörde en Nirvana-låt var nittiotalsaktigt nog när nån dude på Sikta mot Stjärnorna (fredagsunderhållning på TV4 med Lasse Holm, det gick ut på att folk imiterade artister) sjöng About a Girl.

[embed width=459 height=344 class=left thumbnail=https://i.ytimg.com/vi/AhcttcXcRYY/hqdefault.jpg?r=48454]http://www.youtube.com/watch?v=AhcttcXcRYY[/embed]

Jag var väl typ åtta och blev blixtförälskad i Kurt Cobain. En svensk halvdan kopia av Kurt Cobain, men ändå. Sen fick jag min första egna cd-spelare och min första egna cd - den enda Nirvana-skivan som fanns att få tag på i stan just då; From the Muddy Banks of Wishkah, en liveskiva. Den sommaren låg jag på magen på gräsmattan vid mommos och försökte översätta bookleten med hjälp av ett gammalt engelskt skollexikon. Minns att jag slog upp ordet "a" upprepade gånger. 

Den riktiga besattheten började dock först i gymnasiet. Jag hade en Kurt-flagga (en sån man köper på marknader) ovanför sängen tonåren igenom och lånade om hans utgivna dagböcker gång på gång från bibban i kanske ett halvår i sträck. När det 2004 var tio år sen Kurt sköt sig gavs det ut en massa specialtidningar och shit och jag köpte allt jag hade råd med. Läste alla artiklar om honom, lyssnade på alla band och artister han tipsade om i dagböckerna, spelade sönder skivorna. Speciellt Unplugged-skivan lyssande jag på natt efter natt. Tyckte mig förstå precis hans livs- och dödsångest han måste ha haft under den konserten, några veckor före han dog.

[embed width=480 height=270 class=left thumbnail=https://i.ytimg.com/vi/mcXYz0gtJeM/hqdefault.jpg?r=15524]http://www.youtube.com/watch?v=mcXYz0gtJeM[/embed]

Min besatthet av Håkan Hellström var kanske på sätt och vis större, men min grej med Kurt fick nästan ohälsosamma tendenser. Jag skrev brev åt honom i min egen dagbok, tränade om min egen handstil så att den liknade hans och blev till slut helt bombsäker på att han fortfarande levde. Lite galet, men det var väl nån sorts sätt att kanalisera min egen ångest jag led av då.

Idag lyssnar jag på ganska lite gitarrbaserad musik och jag skriver inte längre brev åt Kurt och jag har gått tillbaka till mina egna naturliga a:n när jag skriver. Jag kan till och med tycka att många manliga musikgenier är överskattade. Men grejen är ju att Nirvana och Kurt liksom håller idag. Bara hans val av brudar säger ju en hel del: Courtney Love och Tobi Vail från Bikini Kill. Man blir inte ihop med nån i Bikini Kill om man inte är en bra typ. Jag gillar typ allt han står för. Förutom heroin då kanske. Han sa ju också en massa bra feministisk och antirasistisk skit. Kanske inget en kvinna inte sagt före honom, men att som frontfigur i en annars ganska äcklig rockbusiness, speciellt på tidiga nittiotalet så är det ganska edgy.

[embed width=459 height=344 class=left thumbnail=https://i.ytimg.com/vi/cH_rfGBwamc/hqdefault.jpg?r=98666]http://www.youtube.com/watch?v=cH_rfGBwamc[/embed]

Idag skulle Kurttan fyllt femtio år. Han dog när han var 27, två år yngre än vad jag är nu. Han är för evigt yngre än mig nu. Alla klipp och alla filmer som finns på honom visar en dude yngre än mig. Så jäkla märkligt, för Kurt är ju vuxen och det är ju inte jag. Men alltså - han håller än idag. Och trots att den här låten borde vara världens mest sönderspelade är den lika jävla bra varje gång.

[embed width=459 height=344 class=left thumbnail=https://i.ytimg.com/vi/hTWKbfoikeg/hqdefault.jpg?r=8290]http://www.youtube.com/watch?v=hTWKbfoikeg[/embed]

Grattis på födelsedagen, ditt geni! Du håller än.

Snabbrepris av helgen

Hej alla päronstjärtar! Hoppas ni har haft det bra i helgen, jag har som så många gånger förr prioriterat bort bloggen i helgen, men här är en snabbrepris för er som undrar:

Fredagseftermiddagen inleddes med babyträff hos oss. Min brorson Grimppi fick träffa sin framtida bästis Coppen. Det var mysigt med bebisar, men det är ju inte som att barn under ett år leker så himla mycket. Men det visste ni kanske redan.

När bebisarna gått hem började vuxenhänget - det vill säga På spåret, whiskey och Yatzy. Jag vann den mest överlägsna segern i Yatzyns historia, med 489 poäng (vi spelar med sex tärningar).

På lördag åkte vi ut till Larsmo för att dricka kaffe i vintersolen. Pappa och styvmorsan var i fjällen och jag hade ansvar över pappas hund och tog mig därför friheten att utnyttja huset, eller i alla fall trappen. Vi såg en havsörn!!! Efter det hämtade jag pappas kikare, men vi såg den inte igen. Häftigt var det i alla fall. Annars pratade vi mest om typ gamla släktingar.

På kvällen svidade jag om till festutstyrsel och fotade denna festutstyrsel i en smutsig toaspegel. Den här kvällen är redan legendarisk, för det är första gången sen jag bestämde mig för att spara ut håret som jag lyckats ha en frisyr jag är nöjd med. Hemligheten är: rikti skito hår.

Vi var bjudna på 25-årsfest! Här är brorsan, som visserligen också fyllde 25 i lördags, men det var inte hans fest, utan hans bästis Cammes. Eller ska jag säga... Tom Alfons?

Jag var nykter men vaknade ändå med krapulaliknande symptom? Det är en av livets stora orättvisor, krapula utan fylla :(((( Hela söndagen låg jag i sängen och tittade på dokumentärer om Titanic.

Förutom när jag lagade asgod mat. Bönbiff, ris, ingefärsstekt broccoli, rödkål, gurka, hummus och guace. Älskar såna här tallrikar, när man äter lite av massa olika saker. Känns också bra att balansera upp med mycket grönsaker efter lördagens middag som bestod av pommes och beasås, hehe. Men dom middagarna tar sig ju aldrig till Insta.

Till kvällen tog jag mig samman och tvättade bort de värsta sminkresterna och slängde på mig en ny tröja och gick på bio. När man flyttar ihop efter att ha träffats tre gånger och gifter sig efter två månader som sambos så får man ta igen dejtandet sen. Nej, men bio är en vardagslyx jag gärna unnar mig. Vi såg Trainspotting 2, den var sådär, den kan få två och en halv biostolar av fem.

Och nu sitter jag och jobbar (eller jag ska jobba, men nu bloggar jag ju obviously) med Bea, Jennifer och Nikko. Så här ser min utsikt ut just nu.

Det var den snabbreprisen det. Hoppas ni har en omåndagig måndag!