Ville bara berätta att jag idag löst livspusslet. Tror jag. Jag har länge filat på en teori som lyder: ju rejälare trosa, desto mer upplyst själ. Kan berätta att jag idag upplevt något som bara kan ses som bevis på den teorin. Vem visste att nirvana (inte bandet) fanns att finna på Kappahls reastång för sju euro? På bilden matchad med "snyggt sönderklippt" t-shirt från loppis och kofta från H&M.
-Var skulle du vilja bo om inte i J-town? Varför?
-Har du tips på fina pojk/unisex-namn? Random fråga men ja jag är desperat och tar alla tips jag kan få....
-Drömresemålet?
-Dina sämsta egenskaper?
-En levande person (som du ej känner) som du skulle ta med till en öde ö för en vecka? -Ditt drömboende om pengar inte var ett hinder? / Heidi
1. Där det som inte hade förvånat mig om jag hade bott idag är kanske Larsmo då. Eller Nykarleby kanske, jag börjat tycka om Nykaabi lite så där i smyg på senare år. Eller i Ronneby eller Karlshamn i Blekinge, det var ett alternativ när jag och Pär började prata bo tillsammans. Planen för några år sen var ju att fortsätta bo i Tyskland efter mitt år där, men där har jag nog svårt att se mig själv idag.
2. Oj, så svår fråga. Jag gillar ju lite äldre, helt "vanliga" namn. Björn, John, Henry, Henrik, Nils, Karl, Åke. Såna. Gillar man såna namn är ju en promenad på nån trevlig gravgård ett tips. Får alltid nya favoritnamn när jag går och läser gravstenar. Jag har också börjar vurma lite för dubbelnamn igen. Kommer inte på några bra unisex-namn just nu, men Lo är väl en klassiker?
3. Eeeh. Jag är ju ingen vagabond direkt, vet inte ens om jag är så förtjust i att resa. Det kanske är en surt sa räven-rej att säga, eftersom jag inte rest så mycket. Men faktiskt. Jag när ingen som helst lust att backpacka eller resa jorden runt, blir stressad av att vara på nya och tycker överlag det är något unket över den resekultur unga människor överlag har idag, även om jag inte orkar gå in på det desto mer nu. MEN alltså det betyder ju inte att det inte finns massor av platser jag är nyfiken på. Sao Paolo i Brasilien har alltid haft ett drömskt skimmer för mig, dit skulle jag vilja åka nån gång. Sen skulle jag gärna uppleva några bitar av USA, gärna de sydligare delarna och allra helst Louisiana och Dallas. Rumänien och Moldavien skulle jag vilja åka till, mest för att hälsa på min kompis Vlaicu där, men också för att det är fint där.
4. Otroligt svängig i humöret och alldeles för lättirriterad. Är också ganska opålitlig på grund av just mitt humör.
5. Nour El Refai, Liv Strömquist eller Lotta Lundgren. Gärna alla tre plus några flaskor vin.
6. En vitrappad tjugotalsvilla med gröna knutar och balkong på en sjötomt med äppel- och magnoliaträd nånstans lagom långt bort från grannar.
1. Otippat, bra ställe att hänga på i Jeppis? Svara inte Skorpan eller AE ;) det vet vi redan, hehe.
2. Den bästa resan du gjort?
3. Boktips? Tidskriftstips?
4. Har du tips på ställen där mer storvuxna kan köpa snygga kläder? Är trött på Great Girls-avdelningarna... / s. a.
1. Eeeh, hemma hos oss? Nej, jag vet inte. Kör och köp pommes och milkshake på McDonalds och parkera sen vid Gamla hamn och ät det. Det är väl det vi locals gör. Eller biblioteket, vi har ett jättefint biliotek! Tror de t o m har kaffeautomat på andra våningen. Där kan man säkert sitta och fika. Eller Aspegrens trädgård på sommaren när de har fåren och grisarna där.
2. Tycker alltid det är lika trevligt att komma till Köpenhamn och hälsa på mina vänner där. Men annars reser jag som ssagt inte så mycket.
3. Jag återkommer med boktipsen, det är flera som frågat så tänkte göra ett separat boktipsarinlägg! Mina favorittidningar är Astra, Vi läser, Expo, Elle och Styleby.
4. Åh, det här känns som att jag borde göra ett helt inlägg av den här frågan också nån gång. Kanske jag skulle göra det? Jag gör det! Håll utkik, s. a.! Inom kort.
1. När kommer du till Nyland nästa gång? Vill seeees ju!
2. Bok du trodde att du skulle älska men inte gillade alls?
3. Vilken är din favorit accessoar?
4. Bästa feministiska bok du har läst? / Daniela
1. Vill också ses, men har inget inplanerat just nu. Kommer flänga runt i södra Sverige på semestern, men jag lovar jag hör av mig så fort jag vet!
2. Jag tycker faktiskt man kan judge a book by it's cover. D v s jag har oftast rätt när jag torr jag ska gilla en bok. Dessutom tipsar bl a Bokbabbel mig om böcker och hon har i 99%, nä vafan, i 100% av fallen fingertoppskänsla för vad jag kommer gilla. Men Twilight-serien trodde jag faktiskt jag skulle gilla mer än vad jag gjorde, eftersom jag gillar de flesta fantasy YA-serier jag tagit mig an. Men förstod det inte alls.
3. Jag fick ett guldhjärta från Kalevala av Heidi i inflyttningspresent (hehe) som jag gillar jättemycket. Det är ett av de få smycken jag gillar att använda. Annars gillar min Back-väska i reflextyg, bästa vinteraccessoaren. Jag använder inte så jättemykcet accessoarer faktiskt.
4. Hmm, skitsvår fråga. Jag läste ju Fittstim som tretton-fjortonåring och blev helt blown away (älskade också Linda Skugge då. Inte längre. Tyvärr). Är osäker på om allt i Fittstim står sig till idag men vill ändå nämna den. Hatet av Maria Sveland var fantastiskt arg och pedagogisk på samma gång.
Tack för frågorna, Daniela, jag hör av mig när jag rör mig mot dina hoods! <3
Hej och hå! Nu tänkte jag försöka mig på att börja svara på de frågor som faktiskt kom in - tack för det! Så jävla många var det inte men eftersom jag är lat och dessutom har en tendens att komma in på villovägar ganska snabbt när jag ska svara på något kort och koncist så delar jag upp det lite. Jag tar frågorna lite som jag tycker de passar. Okej hööni, spänn fast säkerhetsbältena så börjar vi!!! Först en fråga som skapade nästintill lite diskussion i kommentarsfältet.
Tack för världens ofrånkomligen mest överlägset underhållande blogg! Det du skriver glider in på scenen som ett nyårsfyrverkeri på midsommar. Det puttinuttigt suupergulliga jag-är-som-alla-andra-men-finner-fortfarande-nån-slags-tro-på-att-jag-mäktar-göra-folk-avundsjuka-ändå vräks åt sidan i en kaskad av originalitet, kreativitet, intelligens och sylvass udd. Din fräschör känns som svenskfinlands svar på Alex&Sigges podcast. Med dig i skärmen sker automatiskt ett givande utbyte av självreflektion och nytänk. TACK! Min fråga lyder: har du någon tanke kring på vilket sätt du vill bevara (skydda?) ditt eget brand nu när du skriver på Sevendays? Ifrån avhoppare har jag hört att "koncernen" emellanåt täcks provocera fram inlägg enligt liknande kommando som skoluppgifter. Skriv det och det, gör det. Men jag kan inte se dig som en sån uppgiftstagande nickedocka. Känner dig inte som en person som tar orders! Kommer du i framtiden att ha helt fria händer med vad som sker på din blogg eller finns det avtalat om sponsorskap och beställda vinklingar? Finns det någonting du absolut inte skulle kunna tänka dig att blogga om? Och till vilken genre hör din bok? Vill du berätta mer om projektet? Stort lycka till i allt du företar dig! Kramar och kärlek i tusen. <3 / Hannele
Hej Hannele! Åh, din kommentar fyller mig med så mycket känslor så jag vet inte var jag ska börja. Först och främst - tack för de fina orden, jag blir ju himla glad av att veta att nån gillar det jag gör. Tack! För det andra - jag har aldrig lyssnat på Alex & Sigge eftersom jag blivit lite sugen på att kräkas varje gång jag försökt ta mig an nåt han gjort eller gör. Är inte heller speciellt het på Sigge. Men med det sagt så ser jag ändå som en stor komplimang, eftersom jag förstått att många gillar det dom gör.
Förresten, när jag läste upp den komplimangfyllda delen av din kommentar åt Pär så var hans första replik: "Är det ironiskt?". LOL. Han har adaptat till det här med österbottnisk jante skrämmande snabbt.
Och så till din main question här då. Sevendays och nickedocka och det. Jag hoppas att du i tilltron till mina kaskader av intelligens och originalitet förstår att jag aldrig skulle ha börjat blogga här om jag hade ansett att mina händer på nåt sätt skulle blivit bakbundna. När jag blev tillfrågad hade jag några frågor om just det som "koncernen" vänligt och upplysande svarade på.
Så lyssna nu. Jag har inga krav på vad jag ska skriva om eller hur ofta eller mycket jag ska skriva. Jag har heller inga regler för vad jag inte får skriva om. Förutom det som rent och skärt folkvett och finsk lag förbjuder alltså, tex hets mot folkgrupp eller personangrepp typ. Som flera andra Sevendays-bloggare svarade redan i kommentarsfältet så har de inte heller upplevt pekpinnar från nån.
Jag har aldrig haft några samarbeten eller sponsorerade grejer på min blogg förut, men det är inte nåt ställningstagande. Det har bara blivit så eftersom den delen av bloggandet inte intresserar mig ett dugg. I o m att jag flyttade hit till Sevendays så kanske jag gör nåt sånt nån gång, för här finns det nämligen folk som jobbar med det som jag anser vara den tråkiga delen, sälja utrymme och sånt. Men jag skulle aldrig skriva om något jag inte trodde på och ingen kräver det av mig heller.
Jag hoppas du också förstår skillnaden mellan professionalitet och samarbetsförmåga och att vara en nickedocka.
Till sist vill jag säga - nej, jag vill inte berätta mer om mitt skrivprojekt för jag har gjort det misstaget förr och pratat sönder det jag skrivit och då vittrade allt sönder mellan fingrarna på mig. Så nu får du nöja dig med att jag LOVAR berätta mer så fort jag kan. Och så vill jag också säga att jag hoppas du ger resten av bloggosfären en ärlig chans för jag tycker inte själv jag står i sån bjärt kontrast till alla andra, även om orden "nyårsfyrverkeri på midsommarafton" eventuellt blir min nya slogan. Puss och tack <33333
Har inte läst din blogg förr. Undrar vad du jobbar med/studerar du? Och vad du har för mål med bloggen :D haha jobbig fråga men alltid intressant att läsa! / Julia
Hej Julia! Hoppas du gillar vad du sett so far :) Jag jobbar på MUsikcafé After Eight i Jakobstad sen fem år tillbaka. Jag jobbar mestadels i själva cafédelen där jag gör vanliga cafésysslor typ servera lunch och koka kaffe. Sen funkar caféet också som en ungdomsverkstad så ibland funkar jag lite som handledare. Dessutom har vi ganska bred verksamhet så jag och alla andrasom jobbar där gör en hel del annat typ evenemangsplanering och sånt. Det är min favoritdel av mitt jobb, att kläcka och bolla idéer och fixa och ordna.
Jag har de senaste åren gått en två-årig skrivarutbildning som heter Litterärt skapande, den blev jag klar med förra våren. Nu har jag just börjat en annan skrivkurs med Monika Fagerholm som handledare. Är omåttligt pepp eftersom jag älskar Monika.
Och ja, jobbig fråga indeed! Men alltså jag vet inte om jag har nåt egentligt mål med bloggen? Rik och berömd kanske. Nej men helt ärligt så tycker jag det bara är ett roligt sätt att hålla igång skrivandet. Det är så tacksamt med en direkt publik också, när jag annars skriver skönlitterärt (låter som värsta prettot men jaja) så sitter jag ju mest för mig själv och angstar.
Favoritsnacks i tv soffan? Bok eller tv? Brukar du skålla dig själv i duschen? Använder du smink varje dag? Har du syskon? Hur gammal var du då du förlorade oskulden? / Emma
Whoa Emma, bra frågor! Okej, här kommer svaren.
1. Chips så klart, den ädlaste form av potatis. Men till vardags så blir det oftast en tekopp och en skorpa.
2. Både och, tycker de fyller olika funktioner och älskar båda sorterna hämningslöst. Men skulle jag måste välja bara en resten av livet så väljer jag boken. Alla gånger.
3. Nej, tvärtom. Brukar gradvis duscha i kallare och kallare vatten tills jag nästan står och huttrar. Tycker jag känner mig typ renare då...?
4. I perioder ja, i perioder nej. Sommartid sminkar jag mig ganska sällan, för jag svettas ändå bara bort det på jobbet. Tycker jättemycket om smink och det är så himla kul att mixtra med sitt ansikte, men försöker också fortsätta hålla mina ögon vana med mitt osminkade ansikte.
5. Jag är från Larsmo, så vad tror du? Hehe. Jag har två helsyskon; Julia (25) och Kevin (24). Sen har jag två styvsyskon via min styvmorsa; Jim (23) och Lina (22). De bor alla häromkring och vi umgås rätt mycket sinsemellan. Sen har min mamma och min styvpappa en liten sladdis där borta i Skåne - Nora, som snart fyller 14. P g a geografi umgås vi ju inte lika ofta, men när vi gör det så gör vi det ordentligt. Tycker det är asroligt med många syskon, även om det är först de senaste åren jag börjat tycka det typ.
6. Jag var 17 och det var med en kille jag kände men inte var ihop med. Det var dåligt och ganska tråkigt faktiskt. Det är inte nåt minne jag "bär nära mitt hjärta" eller så, men jag ångrar inte det heller. Jag ville göra det så jag gjorde det. Det är klart det kunde ha varit under trevligare omständigheter (alkohol var inblandat som det heter) men jag är glad det var på bådas initiativ och relativt odramatiskt. Jag varken rekommenderar eller orekommenderar metoden för när det gäller oskulden eller sex över huvudtaget så är det så här enkelt: Vill du ha sex - ha det. Vill du det inte - ha det inte. Vill du ha sex - se till att din partner vill det också. Och så skyddar ni er.
Och livet är fullt av första gånger - glöm inte det. Det finns miljoner saker du kan uppleva första gången, sex är bara en av dom miljonerna. Vilken sida av oskuldsstrecket du står på spelar faktiskt ingen. jävla. roll.
Orsaken till tystnaden på bloggen denna helg har varit att jag har haft svärisarna på besök från Sverige. Det vill säga Pärs mamma och syster. De hade aldrig varit i Finland och än mindre i Jeppis så det kändes som ett rätt stort ansvar att vara deras förstgångsguidare. Dessutom lider jag av lite typ, dåligt samvete, för att jag är den direkta orsaken till att deras son och bror emigrerat hit. Även om han gjort det alldeles frivilligt och även om jag aldrig upplevt något som ens skulle kunna misstas för anklagan från deras håll. Tvärtom är de tillsammans med Pärs lilla mommo den finaste och behagligaste svärfamilj man kan önska.
Hur som helst så vill jag ändå så gärna visa upp att jag och hela stan gör allt för att ta hand om och förströ och underhålla och stimulera och vårda Pär. Att han har det bra. Vi har ränt på med dem och verkligen ansträngt oss för att visa upp allt vad som finns i nejden. Allt, allt, allt ville jag visa. Försöka förklara, kanske inte så mycket för dom som för mig själv, varför vi valde att bo här och inte där. Försöka visa allt jag hade lämnat och saknat ihjäl mig på.
Vi var bl a på "Come to Finland"-utställningen som i sommar huserar på Tobaksmagasinet. Den måste ni se förresten! Så sjukt fina affischer, vi blev lyriska alla fyra. Det var ju också otroligt passande tema för ett par förstagångsturister man försöker övertyga om landets och nejdens förträfflighet. Come to Finland, nej, come to Jeppis säger jag - världens bästa stad! Jag blir sån när jag har gäster här.
Lokalpatriot med stort L.
Jag vill liksom inte sälla mig till nån slags lokalpatriotism egentligen. Varken till Jeppis eller ens till Österbotten. Jag himlar med ögonen åt andra österbottniska lokalpatrioter rätt ofta. Jag tycker inte SFP är jättekul, jag tycker inte KAJ är jätteroliga, jag tycker inte "kvaliteten bor här" och jag bryr mig sist och slutligen ganska skit om Jaro avancerar eller inte. Jag tycker vi är onödigt stolta över onödigt lite och jag tycker det är alldeles för stor skillnad på folk och folk här. Jag tycker vi får skylla oss själva när "Hesaborna inte bryr sig" för vad fan bryr vi oss om dem?! Så mycket och så många driver mig till vansinne här. VANSINNE!
Men.
Men.
Så har vi ju också långa asfaltssträckor med lummigt grönt på båda sidorna. Och gulliga små pensionärer som pratar mangling mellan kaffekopparna på loppis. Grusvägar mellan trähus mitt i stan. Människor som utstrålar snällhet och underfundighet utan ett ord. Långa horisonter och beiga stränder. Bönehus och kapell och kyrkor. Spirituella människor som inte går i varkendera.
Vi har blanka mörka sjöar. Och kalla gråa klippor. Vi har sneglingarna till Sverige. Och så har vi de finska små saltkornen i allt det där svenska.
Vi har Radio Vega. Vi har de där mellanrummen mellan tallarna i skogen som svishar förbi och som ser så trollska ut. Några av oss har sommarstugor och motorbåtar. Och alla har vi det eviga, eviga ljuset som kommer som en present varje vår och mörkret till hösten som omfamnar en. Vi har lukten av hav och sjö och fisk och skog och pappersbruk och minkfarmar.
Och jag har alla människor som bryr sig om Pär och håller koll på Pär för att de bryr sig om och håller koll på mig. Jag har dom som är min familj och är mina vänner därför och jag har dom som är mina vänner och är min familj därför. Jag har mitt hejm.
Vi har Ängsligheten.
Stoltheten.
Hurtigheten.
Ytligheten.
Dömandet.
Tillåtandet.
Småsinnigheten.
Hjälpsamheten.
Vi har det deillusionerade.
Och vi har det fullkomligt, fullkomligt jordnära.
Så står jag där igen. Lokalpatriot med jävligt stort L.
PS För den som undrade gillade både Pärs mamma och syster Jeppis med omnejd. Bäst var en spov de såg ikväll.
Tänk att få vakna, om än inte riktigt i skick, men ändå vid liv, och mötas av en artikel om sig själv och sin lilla blogg! Ni har väl läst? Tycker det är det största som hänt mig och lilla bloggbebisen sen vi startade. Näst största förresten. Största var när Nikko skickade den här screenshotten från Jodel åt mig.
Jag - ett tips på Jodel! Vilken ära. Ja ni små barn på Jodel, om ni visste att just er favoritblogg (jag föredrar att tänka att ALLA på Jodel står bakom detta) att det var jag, just blejk, fejt och fab JAG som ett par månader i höstas härjade runt på Jodel och anmälde ALLT. Alltså inte bokstavligen allt, men allt som var kvinnofientligt, rasistiskt eller homofobiskt. Och det var ganska mycket. Typ 80%. Det var typ allt jag gjorde där. SÅ KUL ÄR JAG.
Sen klarade jag inte av att ens logga in på sidan mer för jag fick så högt blodtryck (vadär det med människor coh anonymitet?!) så nu undviker jag allt som har med Jodel att göra MEEEEEN ändå. Jag uppskattar det så jävla mycket när nån uttrycker gillande för min blogg, speciellt om det är på ett anonymt fjortiscommunity. Älskar det.
JA! men det var ju det jag skulle komma till. Om ni ändå känner att ni har vissa luckor i er Ellen-sida på Wikipedia eller om ni vill ställa mig mot väggen för att jag anmälde ert jätteroliga bögskämt på Jodel eller om ni bara undrar VAR jag klipper håret så har ni chansen nu! Tänkte anordna klassisk frågestund. Fråga på!
Alltså snälla, på riktigt. Fråga på. Tycker det här blir otroligt pinsamt om ingen frågar nåt.
Nu är jag här på Sevendays och det känns bra och ovant. För att summera det kärnfullt. Ska försöka fortsätta vara mig själv och blogga som jag alltid gjort, även om det känns lockande att lägga mig till med nån slags arrogant lilla-vän-nu-ska-jag-berätta-hur-det-är-attityd. Men okej. Fortfarande Blejk, fortfarande fejt och fortfarande fab. Inga storasyster-fasoner.
Jag hade ju föreställt mig en annan entré än den som blev nu. Hade tänkt släntra in som den fashionabelt sena mittpunkten på festen, ha en aldrig så avslappnad men chic outfit (innehållandes åtminstone ett cigarettmunstycke) och blända alla med mitt hesa skratt, min shinglade kortklippta frisyr och mina anekdoter från mina år i Orienten. Den här festen jag är mittpunkt på pågår tydligen på tjugotalet, idk.
Men istället ligger jag lite krampaktigt i sängen här hemma, med smärtor som härstammar från vad jag antar är en brusten cysta. Igen. Det deidkerade fanet minns att jag hade en liknande situation i höstas. Inte alls farligt, men gör så förbannat ont att ni inte kan tro det. Det är som att ha nackspärr i äggstocken. Men ändå helt annorlunda. Speciellt är det HELT annorlunda när Pär, den lille keruben, säger att mina rörelsemönster och stön vid vissa rörelser påminner honom om hur han hade det när han hade nackspärr. Han gjorde misstaget att dra den parallellen igår och fick en ingående beskrivning av hur det känns som att mina inälvor äts upp av drakar och ingen som inte har eller har haft kvinnliga inre könsdelar kan förstå vad jag går igenom just nu. Men han är snäll. Han har agerat butler åt mig de senaste dagarna och rusat till min sida med allt det jag behövt (näsdukar! ett glas vatten! vaniljpinnar!).
OBS OBS OBS! Förutom mitt fysiska tillstånd så drabbades mitt psyke av en enorm motgång när jag i min tro att jag skrivit färdigt där här första inlägget här inte hade sparat ordentligt och fick mejl idag av Anna-Lena som påpekade att mitt inlägg slutade mitt i en mening...? Efter ett tjugo minuter långt utbrott (där jag ifrågasatte hela min existens på internet och om det här var nåns sätt att säga att jag inte borde blogga) och peppande kommenterar av Pär sitter jag nu här. Och har gett mig fan på att blogga. Här på Sevendays. Det hjälpte att min bästis Heidi spontant utbrast "NÅMEN ÄNTLIGEN!" när jag sa jag blivit tillfrågad.
Så nu blev det så här istället. Jag kryper in hit i gemenskapen, dubbelvikt av smärta och säger ett försynt hej! Här är jag. ÄNTLIGEN.
Det här är jag i fredags. Var jätteglad och jättefull, för förutom att fira kompisars examen arrangerade jag TYDLIGEN en spontan möhippa i huvudet på mig själv. Eller jag vet inte vad jag sysslade med, men jag sprang runt med en drink i handen och en tiara på huvudet (tack den som gav den åt mig) och visade upp min ring åt alla som ville (och inte ville) se.
Lördagen förflöt lugnt kan man säga. Dels för att jag inte orkade röra mig speciellt mycket, dels för att jag tidig lördag förmiddag tog beslutet att aldrig mer visa mig bland folk. Pär försökte visserligen säga att det inte var så farligt och han tog ju ändå emot mig hemmavid sen, men jag ställer mig nog lite tveksam till det påståendet. Bästa (enda bra?) som hände i lördags var att syrran Lina som jag hade hängt med i fredags, tydligen hade lovat att komma med pizza åt mig dagen efter. Och hon höll det löftet! Krapula-pide ❤️
I söndags var jag fast besluten att vinna tillbaka lite hausfrau-poäng. Bakade scones till frukost, tvättade lakan (som jag visserligen tvingade Pär att hänga upp), skurade golv och lappade ett par av Pärs söndriga jeans. Men nu är det måndag och ny vecka och nya tag och på onsdag är det ny månad och då flyttar jag min blogg! Vart då frågar ni? Tja, låt mig berätta en liten historia. Gud skapade världen på sex dagar och på den sjunde dagen vilade han och hann tänka "nu skulle det ha varit gött med en samlingsplats för österbottniska bloggar så jag kunde scrolla mig igenom söndagen" och Linn Jung hörde honom och så fick SEVENDAYS sitt namn. Jag ska alltså flytta min blogg till Sevendays, det var det jag ville ha sagt. Kul va?
Efter att vi blivit vigda på magistraten av häradshövdingen (iklädd mycket trevlig smaragdgrön mantel, den fick mig att tänka på Hogwarts och vem vill inte ha en förnimmelse av Harry Potter på sitt bröllop!?) så tog vi några bilder utanför.
Det är alltså vigselbeviset i håller i, om nån funderar. Sen bestämde vi att gå till Netti, där bjöd våra vittnen på en runda. Blev lite lagom salongs på terassen. Kanske låter lite alkoholistiskt att säga, men jag gillar verkligen den där småpirriga känslan av en cider mitt i veckan. Det det krävs ju att man gör det tillräckligt sällan för att man ska få bästa effekt.
Min telefon ligger inom räckhåll, eftersom det här hade börjar strömma in kommentarer och sms och likes. Vi hade ju kungjort vårt äktenskap (så fjantigt!) på sociala medier och responsen var som en fucking elefanthjord. Väldigt värmande och fint, men också lite förvirrande. Och så blev alla utom Johan hungriga och vi åkte till McDonalds och köpte allt vi var sugna på; burgare, pommes, mozzarellasticks och milkshakes.
Och åkte hem och åt. Här äter jag pommes med ringen väl synlig. Det här är ju för övrigt en tillfällig liten sak, men den ordinarie kommer nog se ut ganska precis likadant. Jag har gått och spretat med fingrarna ända sen jag lade på mig den. Tycker min hand har åldrats åtminstone tio år i o m den här lilla ringen. Sen låg vi och jäste vi på maten i varsin fåtölj, läste kommentarer vi fått av folk och bjöd in folk till vårt Facebook-evenemang, som vi skapade i samma veva som vi offentliggjorde att vi hade gift oss. Vi har alltså fest i början av oktober. En ganska avslappnad och fest-ig fest hoppas jag det blir, inte alls så bröllopsbetonat. Ingen vit klänning, ingen dresscode, ingen bordsplacering, ingen trerätters och ingen brudvals.
Sen skickade vi hem Nikko och Julia och sjönk ihop i soffan och tittade på några avsnitt Mia och Klara. Skrattade så vi grät. Delvis för att Mia och Klara är jättejätteroligt, men också delvis för att vi var så glada. Kantele var också glad som ni ser. Och sen lyssnade jag på poddar och Pär tittade på Opinion Sverige, för hans gamla lärare har utmärkt sig och blivit riksnyhet.
Och det blev vår bröllopsdag. Jag tycker den var alldeles perfekt och precis dom vi ville och som vi är. Lågmäld och vardaglig och lite underfundig och innehållsrik.
05:55 Väckarklockan ringer första gången. Halvtimme senare stiger jag upp. Pär sover vidare och i ett kort ögonblick hatar jag honom lite.
07:03 Glömde min plånbok med ID och allt där hemma. Fan också. Får säga åt Pär han får ta med den när han kommer.
08:10 Har svårt att koncentrera mig på att räkna kassan. Blir paranoid att jag ska ha råkat publicera början till det här inlägget redan på bloggen. Dubbelkollar.
09:25 Okej, nu sitter jag på kaffe med mina kollegor och dör av lust att skrika rakt ut: jag ska gifta mig idag! Igår pratade vi frierier och hur man utför dem just under kaffepausen och först blev jag lite misstänksam, anar nån nåt...? Det är ändå en liten nära skara människor som redan vet och jag vet åtminstone ett par stycken i den skaran (som likt mig själv) inte kan hålla hemligheter alls. Men alltså skit samma. Frieripratet fortsatte och för-och nackdelarna med giftemål vägdes mot varann. Jag sa ingenting, skrattade lite för mig själv när jag tänkte på vårt torra konstaterande på Messenger att det nog vore mest praktiskt att gifta sig. Visserligen så ingår vi detta äktenskap av kärlek och planen är ju att leva om än aldrig lyckliga, så ganska nöjda, i alla våra dagar. Men det kan man ju göra utan ring på fingret. Så det ceremoniella är ganska oromantiskt för vår del. Vi bokade första bästa tid som passade med mitt jobbschema när vi fyllde i hindersprövningen. Hon som betjänade fick skriva upp tiden på en post-it för att vi skulle komma ihåg. Tors 26.5 15:30 står det med flygande handstil. Nu ska jag bara klara av dagen utan att ta tag i nån och ropa dem i ansiktet: dagens datum kommer forever vara min bröllopsdag!!!!
09:57 Ska öppna caféet nu. Mina jeans har spruckit lite i grenen märkte jag just. Inte ens när jag ska gifta mig lyckas jag vara hel och ren.
10:17 Jag hoppas Nikko vaknar i tid. Han hade skickat Snapchats klockan tre imorse. Nikko är vår vigselfotograf och ett av våra två (kanske tre) vittnen. Och min best man. Så klart.
10:21 Okej, vi blir tre vittnen. Syrran skickade just och bekräftade att hon kommer. Frågade också om hon skulle köpa en stand in-ring från Glitter, tills vi köpt den riktiga. Typiskt henne att tänka på sånt. Bra egenskap, bra syster att ha i såna här situationer.
10:39 Tänk om nåt har gått fel med hindersprövningen och vi inte får gifta oss?! Jag dör av antiklimax i såna fall. Fast de skulle väl ha hört av sig tycker man.
10:51 Borde jag ta mer allvarligt på det här? Vi ska ju ändå ingå äktenskap liksom. Det betyder nåt. Det är ganska stort. Är jag säker på att jag vill det här? Vi har ju inte direkt tänkt igenom det hela speciellt mycket. Har känt varandra lite på ett år. Bott tillsammans två månader. Egentligen är det ju vansinnigt. Tänk om jag inte alls vill bara med honom resten av livet?! Måste känna efter ordentligt.
11:24 Lugn lunch idag. Jag irriterar mig ju magsårig på vissa saker med honom. Som igår när han sa att det är irriterande när jag biter honom i armen när han berättar nåt. Då blev jag lite sur. Sen sa jag ju inte att jag blev det när han frågade om jag var sur, för jag insåg ju själv hur löjlig jag var. Dessutom hade jag frågat några timmar innan om jag gör nåt som irriterar honom, eftersom jag vill vara en sån god hustru (looool) som möjligt. Inser nu också att jag är i grund och botten en irritabel människa. Och det finns ingen jag irriterar mig hellre på än honom.
11:42 Okej, glöm vad jag sa om lugn. Kommer vara svettig och lukta potatisssoppa när jag gifter mig. Det blir åtminstone verklighetstroget eller vad jag ska kalla det.
12:38 Nu kom Nikko in. Han är vaken! Han frågade om hans kläder är ok. Jeans och tröja. Samma som bruden kommer ha, sa jag.
13:00 Lunchpaus. En gammal bekant från gymnasietiden kom in och åt lunch. Fick mig att hänge mig åt nostalgi och tänker på hur tiden går och bla bla bla. Undrar vad de ska säga när de får höra jag gift mig. Löjligt. De kommer knappast säga nåt alls. Jag skulle inte heller reagera nämnvärt om jag fick höra hen gift sig. Ett glatt jaha typ. Hen kanske redan är gift? Vet inte. Men ändå. Ändå. Det ääär lite svindlande vilka vägar våra hjärtan kan ta om vi låter dem. För tio år sen gick jag i gymnasiet och drack billig sprit på Nickes hemmafester. För fem år sen hade jag just börjat jobba på AE och var ganska skör. För ett år sen hade jag just börjat prata med nån tomte från Blekinge på Tinder. Och nu, idag, ska vi gifta oss. Ganska trösterikt men också lite skrämmande att man aldrig kan ana hur livet ser ut om ett år.
13:20 Äter efterrätt och tänker konstant "det här är sista efterrätten som ogift, det här är sista efterrätten som ogift". Har tänkt så om allt idag. Allt från sista gången väckarklockan ringer som ogift till nu då och efterrätten. Löjligt det också. Inget kommer ju ändra annat än mitt juridiska civilstånd. Chokladmarquis smakar säkert likadant imorgon också.
13:55 Mamma ringer för vad jag antar är första men inte sista gången. Hon är flunssig och borde inte jobba men jobbar ändå. Avslutningtider. Hon ber oss skicka bilder mellan hostningarna.
14:07 Snör av mig jobbskorna och på mig mina andra skor i kontoret. Nu är jag jättenervös. Nina nynnar nånting vid sitt skrivbord. Jag säger hej då, ses imorgon. Tillägger tyst i huvudet: när jag är gift!
14:57 Har sminkar klart mig. Johan, som är vårt andra vittne, har bjudit oss till hans för att jag ska hinna sminka mig efter jobbet. Nikko är här och "dokumenterar" hela dagen. Han berättar om festen han varit på och Johan och Pär sitter och pratar om lokaltidningar ich lokalteve. Jag är så nervös att jag hade svårt att få eyelinern rak. Allt känns som vanligt men ändå så ovanligt. Pär säger det känns som skolavslutningen på ettan. Då fick han ett par målvaktshandskar.
15:05 Syrran ringer och frågar var magistraten är.
15:15 Kommer på att jag kanske borde ha nån slags bukett. River av ett par häggkvistar först, men kommer sen på jag är lite allergisk. Plockat ett par maskrosor ur polishusets rabatt.
15:25 Alla, dvs vi och våra vittnen Nikko, Johan och Julia, är samlade. Vi går in.
Och nu är vi gifta! I oktober blir det fest. Jag är jätteglad.
Varning för marathonlångt inlägg!!! Jag tänkte jag skulle fortsätta på kroppspositivism-linjen lite. För att det så här i bikinitider är brinnande aktuellt. Jag har fått frågan många gånger nån hur jag gjort för att bli så bekväm i min egen kropp. Och jag önskar jag hade ett enkelt svar. Liksom "ät tre skedar havregryn varje morgon i en månad". Men det finns ju ingen mirakelmedicin.
Men en konkret sak VET jag har hjälpt mig skiiiitmycket. Alltså verkligen lyft mitt självförtroende till höjder jag aldrig varit på förr. Nämligen Instagram. Ni ba wuuuut, Instagram? Appen? Kim K:s huvudinkomstkälla? Jag ba jepp. Folk (mina vänner och min kära sambo) brukar reta mig för att jag tar mitt instagrammande så seriöst och tja, det är kanske lite smålöjligt men jaha.
Insta har gett mig två saker. 1. En helt ny bekvämlighet inför kameran. Efter att ha postat selfies tillräckligt många gånger får jag inte längre panik av kameror. Jag är inte den mest fotogeniska människa och för en selfie tar jag typ 50 bilder. Men so?! Jag kan vara snygg på bild! Och jag kan vara ful på bild! Utan att bryta ihop av ångest. Jag har, tack vare ett flitigt selfiepostande, lärt mig att avdramatisera hela fotogrejen. Det är jättekul när man lyckas ta den där assnygga bilden på sig själv. Men det är ÄNNU roligare är man kan skratta åt den där asfula bilden. Du äger din kropp och ditt utseende, du hyr den inte av samhället. Du har ingen skyldighet att se ut på nåt visst sätt. Det här har jag lärt mig. Och nummer 2. Instagram har gett mig bilder på andra juicy babes.
Det här är skitviktigt. Jag följer massor av plus size brudar på Insta. Matar jag mig dagligen med bilder av tjocka och snygga brudar så påminns jag också dagligen av att tjock och snygg inte är motpoler. Och min blick på min egen kropp blir snällare. Att kunna spegla sig själv i medieutbudet är så mycket viktigare än vad många tror, speciellt om man är intresserad av kläder och mode. Det är en aha-upplevelse varje gång jag ser en tjock brud i en snygg outfit på Insta. Aha, min kroppstyp kan också bära upp den där looken. Min kroppstyp kan också se snygg ut i bikini. Fram till internet kom såg jag aldrig något som ens påminde mig om min egen kropp i modesammanhang. Jag var utesluten från nåt jag verkligen var intresserad av. Men nu känner jag mig som en i mängden! Låter kanske konstigt att det ska vara nåt positivt men i det här fallet är det faktiskt det. Och därför, för att det ändå är #wcw (woman crush wednesday) vill jag tipsa om några av mina favoritkonton på Insta. Alla bilder är från respektive konto.
Ni ser!!! Så mycket snygga, stora brudar out there. Och det här är bara ett urval. Om ni börjar följa dem kommer det dyka upp mer och mer kroppspositiva konton under dina förslag. Sen är det bara att börja scrolla och hoppa från konto till konto. Följ dem, likea dem, vänj dina egna ögon att se på stora kroppar som normala, snygga och fashion!