Jag, jag, jag!

All makt åt Linn Jung, vår bloggbefriare, hehe. Varje gång Linn nämnt mig på sin blogg (vilket inte hör till vardagligheterna, tro inte det) så skjuter min statistik helt hysteriskt i höjden. Skulle Linn vara en sämre människa skulle jag bli oroad över den makt hon verkar ha över bloggläsare i vårt land, men nu är jag ganska trygg. Och oerhört smickrad över att hon, som bevisligen vet hur man bloggar, gillar min blogg. Fniss, fniss. En del nya läsare verkar ha hittat hit, tack vare henne, så jag tänkte en liten presentation vore på sin plats. Och varmt välkomna till min blogg, så jävla roligt om nån vill läsa vad jag skriver.

Jag heter alltså Ellen, är snart 28 år och bor i Jeppis City, men är hemma från Larsmo. Jag har två katter, Kantele och Viola, fem yngre syskon, fyra föräldrar (min mamma, hennes sambo och min yngsta syster bor i Skåne), en fammo och en alldeles sprillans ny pojkvän, som jag är ganska jävla kär i. Men mer om honom en annan gång kanske. Jag bor i en liten lägenhet vägg i vägg med Nikko och Ellu, och vi tre utgör fenomenet Turd Floor. Sen hänger jag med en massa annat fint folk, inte fint som i belevade och rika LOL, men fint som i jävligt roliga, inspirerande och snälla.

Jag jobbar på Musikcafé After Eight men min dröm är att rule the world och att skriva böcker. Jag gick färdigt Litterärt Skapande i våras och i höst kommer jag vara med i ett par andra skrivprojekt, men igen - mer om det senare (cliffhangers så att ni ska fortsätta läsa). Försöker också färdigställa ett fucking romanprojekt jag hållt på med i två år, men jag saknar lite diciplin. Oftast gör jag annat istället än skriva.

Annat är typ: hänga med vänner, läsa böcker, gå på loppis, släpa hem loppisfynd, städa min alltid stökiga lägenhet, konsumera popkultur och ligga i sängen med en chipspåse och Netflix. Och att vara arg på saker, det är kanske min favorithobby.

Saker jag tycker är viktiga är feminism, fat acceptance, anti-rasism, hbtq-frågor, miljötänk och klasskamp. Saker jag också tycker är viktiga är hiphop, smink, vegemat, internetkultur och Beyoncé.

Resten kan ni ju fråga. Nu ska jag äta mat som Nikko lagat åt mig. Lyx.

Hej allmänheten,

vill bara förtydliga en sak. Jag tar inte illa upp om du säger ordet fet eller tjock framför mig. Du behöver inte ängsligt snegla mot mitt håll. Det är okej, jag är fullt medveten om att jag är tjock. Eller fet. Det är när du börjar snegla ängsligt och framför allt när du ursäktar ditt ordval eller försöker släta över som jag blir... Tja, jag skulle inte sträcka mig så långt så jag skulle säga ledsen, men lite trött kanske, för det är då du avslöjar vad du lägger för värde i ordet. Som att du just råkade kalla nån nåt fult. För det är inte fult att vara tjock. Det är lika fult som att vara smal. Tycker du att jag och andra tjocka är fula, ja då måste du ju få tycka det. Men jag vill att du ska fundera på varför du tycker det. Och när vi ändå är in på ämnet; sluta säga "nämen, du är ju inte tjock" om jag kallar mig själv det. För det är liksom lite samma grej, då sätter du lika med-tecken mellan tjock och ful. Kallar jag mig ful får du gärna protestera, men låt mig vara tjock.

Tack och hej.

Hej allmänheten,

vill bara förtydliga en sak. Jag tar inte illa upp om du säger ordet fet eller tjock framför mig. Du behöver inte ängsligt snegla mot mitt håll. Det är okej, jag är fullt medveten om att jag är tjock. Eller fet. Det är när du börjar snegla ängsligt och framför allt när du ursäktar ditt ordval eller försöker släta över som jag blir... Tja, jag skulle inte sträcka mig så långt så jag skulle säga ledsen, men lite trött kanske, för det är då du avslöjar vad du lägger för värde i ordet. Som att du just råkade kalla nån nåt fult. För det är inte fult att vara tjock. Det är lika fult som att vara smal. Tycker du att jag och andra tjocka är fula, ja då måste du ju få tycka det. Men jag vill att du ska fundera på varför du tycker det. Och när vi ändå är in på ämnet; sluta säga "nämen, du är ju inte tjock" om jag kallar mig själv det. För det är liksom lite samma grej, då sätter du lika med-tecken mellan tjock och ful. Kallar jag mig ful får du gärna protestera, men låt mig vara tjock.

Tack och hej.

20 fakta om mig

Listan, bloggens bästa vän. Jag vaknade med en lätt flunssa-känsla imorse och har ingen extra energi över efter att ha jobbat, så då passar det bra med en lista. Linn hade listat 20 saker om sig själv och det tänkte jag också göra. En del av er kanske vet en del av det här redan men whatevz. Har inget bättre att blogga om.

1. Jag har en väldigt grov jargong. Jag svär, pratar kroppsfunktioner och säger elaka saker om folk stup i kvarten. Kan nog dölja den här sidan också, men jag är ganska ouppfostrad sist och slutligen. Speciellt i samspel med nån vän som är likasinnad kan jag blir riktigt ful i mun.
2. Jag har dock ett hjärta av guld. Lol, nej, men jag bryr mig ganska mycket om folk omkring mig och mår inte bra om inte andra mår bra. Det här är kanske inte sensationell fakta, för vem skulle erkänna motsatsen om sig själv? Ibland lämnar jag och fundera på nån kund som sett ledsen ut den dagen, kan inte skaka av mig folk.
3. Däremot är jag urusel på att trösta och väljer ofta comic release-vägen ut ur såna situationer.
4. Jag tar C-vitamin, D-vitamin, B-vitamin och magnesium dagligen. Har inte märkt nån skillnad, men c-vitaminerna är goda.
5. Jag är dålig på att lägga ut pengar på praktiska saker och är dessutom dålig på att spara. Jag har behövt en ny dator i tre år t ex.
6. Jag var full första gången när jag var tretton. Helt sanslöst, om Nora, min trettonåriga lillasyster skulle vara full idag skulle jag slå ihjäl henne. Men då tyckte jag ju att jag var vuxen.
7. Jag blir jätteglad och jättesocial som full. Alltså verkligen bff med alla. Dessutom börjar jag tro att jag kan dansa skitsnyggt, vilket jag inte kan. Usch, får morkkis bara jag tänker på det. Drick med måtta, kids.
8. Jag är inte den resande typen. Gillar att resa ibland, men när verkligen ingen dröm om att åka jorden runt eller backpacka i Indien. Inte för att jag inte tror det kunde vara intressant, men jag är så satan bekväm av mig. Vardag och vana, det är min melodi.
9. Jag har nån gång blivit anklagad för att vara för "folklig" och typ "lättillgänglig", att jag saknar udd. Må så vara, men jag hatar sammanhang där jag känner mig exkluderad pga inte bildad eller smart nog och försöker undvika att skapa såna sammanhang för andra.
10. Trots att jag är värsta sortens trycka-upp-glasögonen-på-näsan-kind of besserwisser.
11. Har i omgångar försökt sluta raka armhålorna men det slutar alltid med att jag rakar dem i alla fall. Tycker det är görsnyggt på andra, men blir så osäker på mig själv. Det är en av de jobbigaste grejerna med hur samhället ser på tjocka kvinnokroppar. En buske under armen på en smal, vit tjej signalerar medvetenhet och ett aktivt val, oavsett vad du tycker om kroppshår. Under en annan arm, en tjock arm eller en svart arm så är signalerna helt andra. Slarv, lathet och dålig hygien typ. Erkänn att det är så. En tjock kvinna måste signalera på alla andra sätt möjliga att hon tar hand om sin kropp och strävar efter att passa in i nå heteronorm för att ens ha en chans att accepteras.
12. Jag avleds enkelt från ett ämne och om jag en gång kommer igång med en rant om något jag bryr mig om är det svårt att stoppa mig, se punkt elva.
13. Jag tror inte på nån produkt som måste ha ett party för att säljas. Mary Kay, I'm talking to you.
14. Jag byter dialekt helt beroende på vem jag pratar med. Det berättas fortfarande om när jag efter två timmar i Haparanda-Ikea köpte grovsnus på Ica på klingande norrländska. Jag skäms lite för detta.
15. Älskar popkultur. Alltså verkligen älskar. Och fulkultur, läser skvallertidningar med stor förtjusning och dog lite av förtjusning över söndagens VMA med allt Kanye och Nicki vs Miley-gossip.
16. Jag har nio tatueringar just nu. Har tatuerat över två jag hade tidigare, bl a min första som jag fick som konfirmationspresent som fjortonåring. Bästa med skilda föräldrar: chansen att man ska få tillgnällt sig saker som tatueringar vid fjorton års ålder ökar pga skuldkänslor.
17. Min största last är nikotin och Coke zero.
18. Om jag nånsin får barn ska de heta Karl-Oskar, Nils, Märta, Vera eller Peggy. Har dock inga planer på barn  i dagsläget, orkar knappt mata två katter. Men gud nåde er om ni stjäl mina barnnamn.
19. Jag är för första gången på mycket länge kär i nån och han säger han är kär tillbaka. Det känns ganska kul, men lite ovant.
20. Jag ser ord och text i olika färger och får olika känslor inför olika ord. Synestesi kallas det.

20 fakta om mig

Listan, bloggens bästa vän. Jag vaknade med en lätt flunssa-känsla imorse och har ingen extra energi över efter att ha jobbat, så då passar det bra med en lista. Linn hade listat 20 saker om sig själv och det tänkte jag också göra. En del av er kanske vet en del av det här redan men whatevz. Har inget bättre att blogga om.

1. Jag har en väldigt grov jargong. Jag svär, pratar kroppsfunktioner och säger elaka saker om folk stup i kvarten. Kan nog dölja den här sidan också, men jag är ganska ouppfostrad sist och slutligen. Speciellt i samspel med nån vän som är likasinnad kan jag blir riktigt ful i mun.
2. Jag har dock ett hjärta av guld. Lol, nej, men jag bryr mig ganska mycket om folk omkring mig och mår inte bra om inte andra mår bra. Det här är kanske inte sensationell fakta, för vem skulle erkänna motsatsen om sig själv? Ibland lämnar jag och fundera på nån kund som sett ledsen ut den dagen, kan inte skaka av mig folk.
3. Däremot är jag urusel på att trösta och väljer ofta comic release-vägen ut ur såna situationer.
4. Jag tar C-vitamin, D-vitamin, B-vitamin och magnesium dagligen. Har inte märkt nån skillnad, men c-vitaminerna är goda.
5. Jag är dålig på att lägga ut pengar på praktiska saker och är dessutom dålig på att spara. Jag har behövt en ny dator i tre år t ex.
6. Jag var full första gången när jag var tretton. Helt sanslöst, om Nora, min trettonåriga lillasyster skulle vara full idag skulle jag slå ihjäl henne. Men då tyckte jag ju att jag var vuxen.
7. Jag blir jätteglad och jättesocial som full. Alltså verkligen bff med alla. Dessutom börjar jag tro att jag kan dansa skitsnyggt, vilket jag inte kan. Usch, får morkkis bara jag tänker på det. Drick med måtta, kids.
8. Jag är inte den resande typen. Gillar att resa ibland, men när verkligen ingen dröm om att åka jorden runt eller backpacka i Indien. Inte för att jag inte tror det kunde vara intressant, men jag är så satan bekväm av mig. Vardag och vana, det är min melodi.
9. Jag har nån gång blivit anklagad för att vara för "folklig" och typ "lättillgänglig", att jag saknar udd. Må så vara, men jag hatar sammanhang där jag känner mig exkluderad pga inte bildad eller smart nog och försöker undvika att skapa såna sammanhang för andra.
10. Trots att jag är värsta sortens trycka-upp-glasögonen-på-näsan-kind of besserwisser.
11. Har i omgångar försökt sluta raka armhålorna men det slutar alltid med att jag rakar dem i alla fall. Tycker det är görsnyggt på andra, men blir så osäker på mig själv. Det är en av de jobbigaste grejerna med hur samhället ser på tjocka kvinnokroppar. En buske under armen på en smal, vit tjej signalerar medvetenhet och ett aktivt val, oavsett vad du tycker om kroppshår. Under en annan arm, en tjock arm eller en svart arm så är signalerna helt andra. Slarv, lathet och dålig hygien typ. Erkänn att det är så. En tjock kvinna måste signalera på alla andra sätt möjliga att hon tar hand om sin kropp och strävar efter att passa in i nå heteronorm för att ens ha en chans att accepteras.
12. Jag avleds enkelt från ett ämne och om jag en gång kommer igång med en rant om något jag bryr mig om är det svårt att stoppa mig, se punkt elva.
13. Jag tror inte på nån produkt som måste ha ett party för att säljas. Mary Kay, I'm talking to you.
14. Jag byter dialekt helt beroende på vem jag pratar med. Det berättas fortfarande om när jag efter två timmar i Haparanda-Ikea köpte grovsnus på Ica på klingande norrländska. Jag skäms lite för detta.
15. Älskar popkultur. Alltså verkligen älskar. Och fulkultur, läser skvallertidningar med stor förtjusning och dog lite av förtjusning över söndagens VMA med allt Kanye och Nicki vs Miley-gossip.
16. Jag har nio tatueringar just nu. Har tatuerat över två jag hade tidigare, bl a min första som jag fick som konfirmationspresent som fjortonåring. Bästa med skilda föräldrar: chansen att man ska få tillgnällt sig saker som tatueringar vid fjorton års ålder ökar pga skuldkänslor.
17. Min största last är nikotin och Coke zero.
18. Om jag nånsin får barn ska de heta Karl-Oskar, Nils, Märta, Vera eller Peggy. Har dock inga planer på barn  i dagsläget, orkar knappt mata två katter. Men gud nåde er om ni stjäl mina barnnamn.
19. Jag är för första gången på mycket länge kär i nån och han säger han är kär tillbaka. Det känns ganska kul, men lite ovant.
20. Jag ser ord och text i olika färger och får olika känslor inför olika ord. Synestesi kallas det.

Vad är rasism?

Nu är ju jag vit och har inte vad som heter tolkningsföreträde i den här frågan, men det har ju inte den här människan heller. Men jag är ändå ganska säker på de statements jag kommer skriva härnäst, mest för att jag har aktivt försökt ta ett steg tillbaka och lyssna på dem som har det där tolkningsföreträdet, men också för att jag har sunt bondförnuft.

De maktstrukturer som gör att rasifierade människor dödas, förföljs och svälter i världen. Det är rasism. Att kalla multikulturalism för ett hot som borde förgöras. Det är rasism. Att 99% av alla ansikten och kroppar som du möter i reklam, TV och tidningar är vita. Det är rasism. Att vägra lära sig att det heter chokladboll eller kokosboll. Det är rasism. Att rasifierade människor historiskt och systematiskt har förtryckts och görs så ännu idag. Det är rasism. Att låta mängder av människor dö i containrar och på Medelhavet för att de inte passar in i ditt land, det är inte bara iskallt; det är rasism. Att klä ut sig till geisha eller indian på Halloween. Det är rasism. Att rösta på och företräda ett parti som strävar efter ett homogent samhälle på det sätt Sannfinländarna gör. Det är rasism.

Att kritisera ett regeringsparti medelst några affischer, det är INTE rasism. Det är kanske inte konstruktivt, men det är inte rasism. Att använda det ordet och på så sätt förminska vad riktig rasism är, det är något jag knappt vet vad jag ska kalla.

Vad är rasism?

Nu är ju jag vit och har inte vad som heter tolkningsföreträde i den här frågan, men det har ju inte den här människan heller. Men jag är ändå ganska säker på de statements jag kommer skriva härnäst, mest för att jag har aktivt försökt ta ett steg tillbaka och lyssna på dem som har det där tolkningsföreträdet, men också för att jag har sunt bondförnuft.

De maktstrukturer som gör att rasifierade människor dödas, förföljs och svälter i världen. Det är rasism. Att kalla multikulturalism för ett hot som borde förgöras. Det är rasism. Att 99% av alla ansikten och kroppar som du möter i reklam, TV och tidningar är vita. Det är rasism. Att vägra lära sig att det heter chokladboll eller kokosboll. Det är rasism. Att rasifierade människor historiskt och systematiskt har förtryckts och görs så ännu idag. Det är rasism. Att låta mängder av människor dö i containrar och på Medelhavet för att de inte passar in i ditt land, det är inte bara iskallt; det är rasism. Att klä ut sig till geisha eller indian på Halloween. Det är rasism. Att rösta på och företräda ett parti som strävar efter ett homogent samhälle på det sätt Sannfinländarna gör. Det är rasism.

Att kritisera ett regeringsparti medelst några affischer, det är INTE rasism. Det är kanske inte konstruktivt, men det är inte rasism. Att använda det ordet och på så sätt förminska vad riktig rasism är, det är något jag knappt vet vad jag ska kalla.

Kom igen då hösten, jag är redo nu.

Nu är vi inne i de sista tolv timmarna av min semester. Jag har haft världens bästa semester med alla ingredienser jag var ute efter. Vin, mat, kompisar, läsande, sol, bad, nya intryck ja, men ni hör ju, jag har inte så unika önskemål av min semester. Men allt detta har jag fått. Och nu är det nästan slut. Ikväll dränker jag min sorg över den avslutade semestern i en påse ostbågar. Skålar i guacamole från igår på min semesters grav.

Men jag ser fram emot hösten, det gör jag.

Kom igen då hösten, jag är redo nu.

Nu är vi inne i de sista tolv timmarna av min semester. Jag har haft världens bästa semester med alla ingredienser jag var ute efter. Vin, mat, kompisar, läsande, sol, bad, nya intryck ja, men ni hör ju, jag har inte så unika önskemål av min semester. Men allt detta har jag fått. Och nu är det nästan slut. Ikväll dränker jag min sorg över den avslutade semestern i en påse ostbågar. Skålar i guacamole från igår på min semesters grav.

Men jag ser fram emot hösten, det gör jag.

Väsentlig information

I veckan fick jag erfara en ny grej, en dålig recension. Inte för att jag är så jävla van med bra recensioner, men jag är inte så van med recensioner överhuvudtaget. I alla fall var det en recensent som tyckte min novell i vår antologi... tja, inte var så bra helt enkelt. Och det måste man ju få tycka, jag inbillar mig inte att jag är så satans bra att jag inte förtjänar lite kritik. Men det är en märklig sak att få recensioner. Samtidigt som det är jävligt roligt att ens bli noterad så svider det ju, om dom inte är så bra. Men det är sånt man måste ta, har jag ju hört många gånger. Jag önskar att jag kunde säga att jag tog det hela med jämnmod men det gjorde jag inte. Typ tvärtom. Mitt i tandborstningen började jag stortjuta ala Helena Bergström på film och mitt sällskap rusade till toaletten och frågade oroligt vad som hänt. "Jag.. är... så... ledsen... för... det där med... recensionen" hulkade jag fram med tandkräm rinnandes ner för hakan.

Och det var jag. Det är jag, trots långa kramar och försäkringar om att jag varken är sämre eller bättre på att skriva än vad jag var pre recensionen. Jag har ju dessutom som heltidsmål i livet att provocera, så egentligen borde jag ju bli glad om nån inte tycker om det jag gör. Jag har inga behov av att vara omtyckt av alla (eller har jag?) och jag vet ju att dessa recensioner kommer fortsätta komma, om jag fortsätter att skriva. Så det är väl bara att dra upp snorn, torka hakan ren från tandkräm och skriva vidare.

Vet bara inte om man ska skaka av sig orden eller om man ska ta det till sig och göra något konstruktivt av det. Kanske nåt, precis mitt i mellan. Hur som helst hoppas jag att jag inom kort kan kategorisera just den här recensionen under "erfarenheter" och likt andra nederlag i livet snart använda det som anekdot-material att liva upp nån tråkig middag med. Det är nåt jag är ganska bra på. Jag blir så enkelt nedslagen, men hittills har ingen kunnat hålla mig nere. Sen hjälper det ju med de där långa kramarna också.

Det är inte hela världen att bli dåligt recenserad. Det kanske är en liten del av världen, men hela är det inte. Hela världen består av så mycket annat; nattbad och Lotta-böcker, skorpor och te, ögon som himlar i samförstånd, klasskamp och Håkan Hellström, irriterade själar och lokaltidningsnyheter. Bland annat. Och det är jag väldigt glad för.