TBT - Turd Floor on tour

För snart två år sen bodde jag på Turd Floor med Nikko (Ellu hade inte flyttat in än). Turd Floor är alltså inte ett kollektiv, utan det hände sig så att Nikko flyttade in i lägenheten vägg i vägg med min. Det här var på tredje våningen. Third floor, kiss-och-bajs humor, ordvitser och så blev det Turd Floor.

Den här formen är det perfekta kompisboendet förresten!!!! Skulle aldrig orka bo i kollektiv, men jätteroligt att bo så nära och kunna tassa över i stickasockor och pyjamas mitt i natten om man så vill. Och det ville jag ibland. Jag och Nikko hängde dagligen hela tiden. Och våra gemensamma vänner kom ofta till oss, eftersom vi bodde väldigt centralt beläget och tja, man fick två till priset av en på Turd Floor så att säga. Sen när Ellu flyttade in på samma våning tog vi ju mer eller mindre över hela våningen.

I alla fall, på våren 2015 bestämde jag och Nikko att vi skulle åka på en liten resa. Stockholm, mammas (det vill säga Helsingborg med omnejd), en kort visit till Malmö och slutligen Köpenhamn. Vi hade jätteroligt och vi gjorde en massa olika saker. Fattar inte hur vi hann med allt. Igår gick vi igenom bilder Nikko tog under den resan och här är ett urval. Det är mest bilder på mig, hehe.

Natten innan vi skulle åka hade jag inte sovit många timmar, eftersom jag hade packat och stressat istället. Sen jobbade jag och direkt efter jobbet satte vi oss på tåget ner till Åbo där vi tog färjan över till Stockholm.

Vi sov inte många timmar natten på färjan heller, eftersom vi bestämde oss för att dricka sprit istället.

Dålig idé eftersom vi kom i hamn typ sju på morgon i Stockholm och skulle hänga där hela dan. Jag var _astrött_. Och bakfull. Minns bara hur hela marken gungade under mig när vi gick omkring. Men ändå hann vi med jävligt mycket på den dan.

Vi år frukost på Söder nånstans, gick på Fotografiska, gick på Ann-sofi Backs utställning på Kulturhuset, såg Beatrice Eli på Bengans (men bara ett par låtar, sen höll jag på att svimma i folkhavet och fick tränga mig ut medan kallsvetten rann ner för ryggen), hängde under körsbärsblomstren i Kungsträdgården, åt sushi och shoppade skor åt Nikko.

Och så hängde vi med Nikkos kompis Matti också. Här börjar jag bli riktigt gnällig pga tröttman, det är alltså inte Matti jag är sur på :DDD. Senare på kvällen åkte vi ut till Orminge och min kompis Rosies lägenhet som vi fick sova i. Jag somnade runt åtta på kvällen och Nikko gick ut och drack öl med Carro. Där har ni skillnaden mellan en 27- och en 22-åring, hehe.

Dagen efter tog vi bussen ner till mammas. Nikko är ju mammas stora favorit, så hon hade ju ordnat med program åt oss typ varje dag. En dag åkte vi in till Helsingborg och gick där och shoppade och åt picknick i hamnen. Och jag matchade med Pär på Tinder, sicken tur! Kan för övrigt berätta att jag tindrade jääni hela resan. Hann knappt komma till en ny stad före jag satt och svajpade. Men det var bara Pär som fastnade <3 Den här resan kan alltså ses som starten på mitt liv som ni känner det idag. En annan dag åkte vi till Kullaberg och Mölle. Förutom helt kickass fina vyer och shit så hade de ett akvarium inne på nåt litet museum på Kullaberg med sjöstjärnor och sånt som man fick klappa.

Och så vandrade vi till Nimis. Nimis är (eller var för det brann väl upp här nu nyligen) ett stort... öh, konstverk av Lars Vilks som ligger vid havet. För att komma dit måste man gå igenom "lite" bokskog. Vägen är inte utmärkt mer än med röda N målade på träden. Att gå dit gick bra...

... och det var helt klart värt det! Nimis är en stor borg eller vad man nu ska kalla det, uppbyggt av träved. Vilks utropade det väl nån gång till en självständig stat, men tja.

Det är så mystiskt att vara där, en massa gångar och trappor och tinnar och torn man kan klättra i. Och allt ser ut som en stor jävla rishög. Om ni zoomar in mitt ansikte på den här bilden kan ni ju se hur friluftig jag är, hehe.

Jag och babysyrran. Sen skulle vi ju gå tillbaka och det är till dags dato det värsta jag varit med om. Så satans brant och jobbigt att komma upp därifrån, för bokskogarna går ju som stora åsar, så det var fan uppförsbacke i flera kilometer. Trodde inte jag skulle klara det till sist, grät nästan i slutet, men det gick.

Och så här glad var jag efteråt när Nikko tyckte det var lämpligt att fota mig.

Dagen efter åkte vi till Malmö, men där blev inga bilder tagna. Vi satt mest och drack öl på Möllan med olika kompisar. Åt världens bästa asiatiska veganbuffet på Vegegården (tips tips) och fyndade Lotta-böcker på antikvariat.

Sen åkte vi till resans sista destination: Köpenhamn! Vad gjorde vi där? Tja, vi strosade runt i Christiania, gick på Ströget lite, gick på gaybar och dansade till åtta på morgonen och åkte på guidad båttur genom stan. Det här är också ett tips! Det kan kännas som en svettig turistgrej att göra, men det är faktiskt riktigt najs. Man får se alla "måsten" på typ en timme, och det är ju alltid kul att åka båt. Ta den billigare varianten, du får precis samma upplevelse, bara lite skrotigare båt.

Och så kom mamma och Nora över sista dan och så fikade vi med dom. Här har jag säkert just berättat nåt åt mamma som hon är bestört över.

Sen flög vi hem och sen umgicks vi inte på flera dagar, jag och Nikko, vi var så trötta på varann. Men det var kanske den roligaste resan jag nånsin gjort. Vi hann med allt jag gillar att göra när jag reser: museum, strosa och fika på stan, se bra natur och hänga med vänner och dricka öl. Vi bodde ju uteslutande hos vänner och det är väl mitt sista tips. Skaffa vänner som är mera viidfäälo (kommer ej på högsvenska ordet) än dig, så du har soffor du kan sova på när du vill åka bort lite.

Mera bilder från vår resa hittar ni på Instagram under hashtaggen vi skapade för vår resa: #turdfloorontour

HEJ TÅ!

En dagens, tack

Lånade denna klassiska dagens-lista av min Sevvan-kollega Ronja. Tack för inspirationen! Bara att jag lade till dagens låt då, ville ha det. 

Dagens låt:

[embed width=480 height=270 class=left thumbnail=https://i.ytimg.com/vi/HzxW4eu9heY/hqdefault.jpg?r=30222]http://www.youtube.com/watch?v=HzxW4eu9heY[/embed]

Tror att discon får en revival snart. Har själv känt en dragning åt det hållet en stund. Tycker den klassiska discon är en sån otrolig sympatisk genre på nåt sätt. Jag är och förblir en faghag. 

Dagens humör: Tja, jag är ganska nöjd. Har inga orsaker att inte vara det liksom. Har jobbat första dagen efter jullovet idag och det känns ju båda skönt och oskönt.

Dagens mående: Trött är väl den genomsyrande feelisen. Ska snart gå och lägga mig. Igen. Tog en nätt liten tupplur på ett par timmar redan, men är ändå trött. Lyckades inte vända tillbaka dygnet före väckarklockan ringde imorde om vi säger så.

Dagens borde: Har jag redan gjort. Borde kanske skriva mer, men man kan bara göra så mycket per dag. Sen borde jag kanske dammsuga också vid närmare eftertanke, men nåja.

Dagens frisyr: Riktigt smutsigt och stripigt. Hatar att mitt hår alltid blir fett vintertid och att jag alltid börjar tvätta det för ofta. I vanliga och bästa fall tvättar jag håret max en gång i veckan. Men det blir så lätt en ond cirkel.

Dagens klädsel: Eftersom jag inte lider av ett sånt sjukt självskadebeteende så att jag går runt med jobbkläder (jeans t ex) hemma, så sitter jag här i mjukisbyxor och TLC-tischa.

Dagens planer: Mina planer var att skriva lite. Det har jag gjort. Mina planer var också att hålla mig vaken. Det har jag inte gjort.

Dagens materiella vill ha: Lite nya kläder hade inte varit fel. Känns som att det är nåt litet fel på varje byxa och varje tröja jag har.

Dagens funderingar: Jag kommer nog inte köpa några nya kläder eller nåt annat alls i januari, herregud så pank jag kommer vara innan denna månad är slut!!! Varför kommer alla räkningar nu för?!

Dagens beroende: Mat, luft och vatten? Tror nog jag hade haft svårt att komma igenom dagen utan <3 kaffe <3. Av nån anledning är kaffet alltid godare på jobbet än hemma.

Dagens tråkigaste: Det är måndag i januari. Behöver knappast utveckla.

Dagens längtan: I mars åker jag och Mia-Irene till London! Ska bli så jävla, jävla roligt. Vi ska bl a se Harry Potter and the Cursed Child!!! Och nörda ner oss helt i Harry Potter och äta full english till frukost och gå på stan kanske, kanske eventuellt se nåt annat icke HP-relaterat, hehe. Jag har aldrig varit i London förr och nej, jag vill inte ha er tips. Jag tycker det är skitjobbigt med folk som alltid (och det finns alltid sånt folk) som ba "åååh, men du måste absolut äta på den här lilla källarlokalen" när man nämner man ska nånstans och sen är det nån annan som måste tipsa om nåt annat och så urartar det i en tävling om vem som har den starkaste, mest genuina relationen till en stad. JÄTTEFINT att du verkligen känner London och sett igenom turistfällorna, men vill jag ha tips så frågar jag. Annars ser jag jättemycket frma emot att resa med Mia-Irene, för 1. alltid kul med kompisresa 2. vi prioriterar ganska lika när det gäller val av aktivitet.

Mest likeat 2016

Jag är ju en keen instagrammare och jag tänkte jag skulle göra som många andra har före mig - lsita mina nio mest gillade bilder från 2016. En liten disclaimer bara: skulle jag själv ha valt mina nio favoritbilder från the 'gram skulle urvalet sett ganska annorlunda ut. Jag kanske gör det, nån gång, när jag orkar. Vem vet.

Plats nummer nio, 163 likes:

"Snyggaste (och enda typ) artikeln om mig ever i Studentbladet. Vilken ära. För dem ass."

Den här printscreenen från Studentbladets artikel om mig. Den här hade kanske kommit med på min egen lista. Älskar hur snygg jag ser ut.

Plats nummer åtta, 166 likes:

"Jag är 29 år, gift och har fast anställning. Om nån undra."

När jag och Nikko bakade pepparkakor. För nån vvecka sen slängde jag de sista, nu dammiga och sega kakorna.

Plats nummer sju, 168 likes:

"Ska bära minnen av #brankisbrinner som cyanidkapslar kring halsen, redo att bitas i när det behövs. Tack! Foto: @fridaholmes"

En bild min kompis Frida tog av oss på vår bröllopsfest. Funnily enough så är många av bilderna på denna topplista tagen av nån annan än jag. Vägrar se det som en pik.

Plats nummer 6, 181 likes:

"Är det Justin Bieber? Är det nån ny trendig flata? Nej, det är bara jag som klippt håret!"

Åh, jag var så nöjd och lättad när jag klippt håret. Nu hatar jag det, för det är på värsta utväxtstadiet. Får väl bara ha tålamod. Eller joina Jaro eftersom den man-bun jag rockar allt som oftast skulle vara en helt legit fotbollsfrisyr.  Liknar för övrigt min mamma väldigt mycket på de här bilderna.

Plats nummer fem, också 181 likes:

"2 veckor till #brankisbrinner (OBS! officiella #:en!) och idag blev jag provsminkad. Here comes the fucking bride!!!"

Aaah, the likes man får som bride to be. Saknar nästan de tiderna.

Plats nummer fyra, 224 likes:

"Fun fact: vi gifte oss just!"

Ja, så här berättade vi för den stora allmänheten att vi gift oss. Som sagt, the likes man fick som brud. Och det är givetvis hovfotograf Nikko M. som tagit bilden.

Plats nummer tre, 225 likes:

"Om jag nånsin får ge ut en bok tror jag detta ska vara mitt författarporträtt. Foto; @nikko_"

Denna pärla från bara några veckor sen var en favorit hos er. I can see why, jag älskar den också. 

Plats nummer två, 235 likes:

"Det är roligare att bada än vad det är att bry sig."

Den här bilden skulle få vara med på min egen topplista, mest för att det är min fjortonåriga lillasyster som tagit den och jag hoppas att den kan hjälpa henne vara mer vidsynt vad gäller kroppar än vad jag var i den åldern. Jag är ganska stolt och lite chockad över hur gott självförtroende jag hade då, idag tycker jag det är jobbigt att titta på bilden och speciellt att publicera den här. Därför gör jag det också. 

Plats nummer ett, med överlägsna 445 likes:

"Här sitter Årets blogg och äter chips ur pokalen. Jag smet hem pga ålderdoomi (och chipssug) men TACK."

Åh, denna kväll. "Ålderdoomi" som jag kallar det här var en begynnande bakfylla, trötthet, hälta och ska jag vara helt ärlig lite lätt panikångest. Fick för övrigt runt 60 nya Instaföljare över en natt tack vare vinsten. Kul grej.

För mer av den här varan plus en massa anant som ni tydligen inte gillar lika mycket typ mat jag ätit, kattbilder och roliga screenshots -> @din.bff.ellen

Grabbing 2017 by the balls

Okej, skoja ba, hittills år 2017 har jag bara legat och sett på Downton Abbey. Jag har sett på det så mycket att jag börjat kalla Pärry för milord när jag vill honom nåt. Inte så mycket ball-grabbing men ni vet vad jag menar!!! Det nya året börjar ju ändå inte på riktigt före jag jobbar igen, vilket jag gör nionde.

Til sidst og syvende så är ju varken ditt eller mitt liv annorlunda den första januari från hur det var 31:a december. Jag tvivlar på att jag kommer vara en annan människa nionde januari än vad jag är nu. Inga förändringar sker över ett tolvslag, tyvärr. När jag var liten förväntade jag mig alltid att känna av eller till och med se med blotta ögat hur ett år blev ett annat, men nu för tiden är jag ganska säker på att de flesta förändringar kommer smygande.

Ändå tycker jag om att bli nostalgisk den här tiden på året, försöka hitta en gemensam nyans för de senaste 365 dagar. Sia om nyansen på de 365 dagarna framför mig. Om inte annat för att jag en sekund under denna nyårsafton upptäckte att jag ändå stod och väntade på att tolvslaget skulle dra förbi de immiga fönstrena och att jag skulle se det med blotta ögat. Jag kanske behöver de här uppdelningarna, det kanske vi alla gör. Och om nåt hjälper dig att våga gå in ett nytt år, oavsett om det är stöpta nyårslyckor, horoskop, visionboards, böner eller nyårslöften så tycker jag man ska ta vara på det.

Man brukar ju säga att så som man tillbringar tolvslaget symboliserar hur man kommer att tillbringa resten av året. Jag vet inte om jag tror det på det, men jag vet inte heller om jag tror på det mindre än på andra spådomar eller hjälpmedel.

foto: Nikko

Detta tolvslag stod jag på ett improviserat dansgolv i en liten lägenhet med ett tiotal andra. Svettades, drack skumpa rakt ur flaskan, sjöng med i Happy New Year och kramades och pussades med de vänner som var runt mig. Och med Pär. Viskade saker i hans öra, som bara är för oss, och trivdes allt igenom. Jag vet inte vad det säger om mitt 2017, men jag hoppas att jag inte är alldeles för optimistisk om jag utläser följande:

- jag kommer fortsätta vara omringad av olika slags vänner

- jag kommer inte glömma de avgrunder som öppnar sig runt om mig men

- jag kommer hitta trygghet i gemenskap

- jag kommer fortsätta tillåta mig njuta av allt gött i livet

- jag kommer skita i om jag svettar sönder frisyren & eyelinern när nåt är riktigt roligt

- jag kommer fortsätta både viskas och förenas i jubeltjut med Pär

Om jag får allt det, så behöver jag inte så mycket mer.

Men med det sagt, kanske jag kan slänga av mig den här ödmjuka kappan jag iklätt mig och säga att jag tror 2017 kommer bli ett riktigt bra år för mig. Jag vet faktiskt att det kommer bli det. Jag trodde länge att 2016 var året då jag peakade, men nu är jag ganska säker på att det bara kommer bli bättre. Jag hoppas ni följer med, jag lovar blogga om allt.

Jag har varit i Umeå

I ett par dagar med jobbet. Shoppat, druckit drinkar på Wasaline, gått på Kvinnohistoriska och bott på Gamla Fängelset. Är så himla trött ännu att jag inte orkar berätta mer utförligt, men så ni vet.

Rent och skärt utnyttjande av mina 15 minutes

Alltså min bloggstatistik är det sjukaste jag sett sen de glada dagarna när Jeppis Pride var i ropet. Helt jävla övergalet egentligen.  Först vill jag säga tack till alla som skriver så himla fina kommentarer och trycker på like. Utan er hade jag nog legat under täcket och gått under av ångest. Det är en konstig sak när ens kropp plötsligt står i centrum för nån debatt. För er är det kanske bara en kommentar men för mig är det så mycket mer. Jag är så tacksam över det stöd jag fått. Det är som en sån där tillitsövning när man ska falla bakåt och låta sig fångas av nån. Det känns som att jag blivit fångad av tusen varma armar. Fun fact: det är ungefär så många armar som krävs för att orka fånga min kropp, höhö. 

Aaanyhoo, jag tänkte göra nåt jag lärt mig av ingen mindre än Blondinbella. Först skriver man något provokativt och nåt som folk går i gång på och när besökarna är som flest och alla pratar om din blogg så slår man till och gör reklam om något, t ex en hudvårdsserie. Skitsmart. Och nu skulle jag vilja be er om en sak. Ni som bor i Jeppis. 

Jag vet inte om ni har lagt märke till det, men vår lilla stad har börjat befläckas av klistermärken från Nordisk ungdom. Nordisk ungdom är, för den som inte vet, en ganska äcklig organisation som härstammar från Sverige. Så här beskrivs den på Wikipedia: 

Statens medieråd bedömer Nordisk Ungdom som en fascistisk och radikalt högerpopulistisk organisation, och menar att organisationen inkorporerar "ideologiska element och politiska strategier från den italienska sociala fascismen", samt beskriver lokalen Stacken som "det första fascistiska sociala centret i Sverige". Expo kategoriserar Nordisk Ungdom som en nazistisk och högerextrem aktivistorganisation och även i media förekommer samma beskrivning av organisationen. Ibland används bara benämningen högerextrem.

Fascism, nazism och högerextremt är alltså ledorden. Inte så kul alltså. Klistermärken kan verka som en bagatell, men bagateller blir snabbt mer än så. Och jag vill inte ens ha klistermärkena från den organisationen här. Det gör mig orolig långt ner i maggropen att det finns människor som klistrar upp dem. Att nazism och fascism - för det är det de står för, inget annat - har anhängare här. Det gör mig orolig att det finns anhängare nånstans överhuvudtaget men här. Det är så nära. 

 Jag och Pär har tagit för vana att riva ner dem så fort vi ser dem. Varje morgon denna vecka har jag rivit ner ett par stycken på väg till jobbet. Varje morgon har det funnits nya på nästan samma ställen. På lyktstolpar och stuprännor mest.

Så jag vill bara be er att riva ner dem när ni ser dem, klistermärkena alltså. Det är en liten sak, men det man gör om man lämnar kvar dem är att ge dem gratis reklamutrymme på offentliga platser. Jag vill inte att sånt skit ska bli ett inslag i gatubilden man inte längre reagerar på. Det börjar med klistermärken och slutar med nåt helt annat.

Klistermärkena är oftast svarta och orangea och sticker verkligen i ögonen, av flera orsaker. 

Tack för talturen, peace out homies!

Onsdag och vardag

  Tjena alla coola katter! Orkar inte visa köket idag, men snor Tidstjuvs-Marias dagens-lista, eftersom listor är det bästa som finns i bloggväg. Både att skriva och läsa. Så här är min dagens.

Dagens humör: Man kunde kanske jämföra det med vädret idag. Lite grått, lite lokala skurar men asfalten är ändå framme och nånstans mot horisonten anar man nåt bättre. 

Dagens mående: Är trött som en sengångare. Som just varit på mellandagsrea. På Ikea.  Med sina trillingar. I trotsåldern. Men annars bra!

Dagens borde: Tvätta kläder.

Dagens frisyr:

En fläta som känns lagom kysk och kristen. Bästa håren har ju (som bekant väl?!) folk i karismatiska väckelserörelser och sekter. Ju galnare tro, desto bättre hår. Undantaget Hare Krishna.

Dagens smink: Inget alls. Inte av spelad kyskhet den här gången utan för att mitt aprilhärjade ansikte är så torrt att det ser ut som ett uttorkat vattendrag under torrperioden som djuren överger för att söka efter grönare områden <- allt detta berättat med David Attenbouroghs röst. Försöker vara snällt mot mitt lilla fejs, hence inget smink.

Dagens klädsel: Stretchjeans, svart tröja och rosa sneakers. Ärketypisk jobbdagsoutfit. Bekvämt och inte så fult att jag måste skämmas.

Dagens planer: Hälsa på fammo. Eventuellt köpa ny vattenkokare. Antagligen inte tvätta, se dagens borde.

Dagens materiella vill ha: En ny vattenkokare. Och vår jävla säng nån gång!!!! 

Dagens fundering: 

Eller nej, frågan är saxad från ett nummer av Darling. Men sorgligheten i att jag känner igen mig i funderingarna kring vem som är okej i indiekretsar. Jag var fjorton och älskade indiepop. Jag var också fjorton och tjock och högljudd. Inte alls söt, quirky eller snygg i lugg och halsknäppta skjortor liksom. Säg vad man vill om kvinnosynen inom hiphop och RnB men jag har aldrig känt mig så exkluderad av en kultur som av indien på grund av vad jag inte var. Indiepopen straffar inte bara den som inte passar in, den straffar även den som visar att den försöker.

Dagens beroende: Det vanliga. Nikotin och Neko Atsume.

Dagens tråkigaste: Snöblandat

Dagens längtan: 

Tills jag får sova lika sött som Kantele på bilden. Kul att få till jobbet på morron när ens husdjur ligger och ser ut att drömma en fucking Fritidsresor-reklam.

Dagens superlängtan:

Tills jag blivit svinrik på mina böcker jag skrivit och kan försörja Pär så kan han sitta och göra vad han vill, t ex researcha till och korrläsa mina romaner. Jag är en maktfaktor "att räkna med" enligt media och katterna har personlig massör och vi äter alla av guldfat som vi med ett skratt kastar bort efter varje måltid.

Dagens tidning: Har inte läst nån annan än good old ÖT. 

Dagens låt: Hurulasnyaste. 

Insta-fejt och Insta-fab

Ni följer väl mig på Instagram? När bloggen många gånger haltar, levererar Insta nästan jämt. Jag heter förresten ell.en.degenerate , ett något jobbigt namn, men ellen.degenerate var förstås upptaget och larsmoellen som jag hette först funkade inte, eftersom alla trodde att det var nån som hette Lars nånting. Alltså är jag i lite namnkris just nu, men jaja, innehållet är desto bättre!

Inredning!

Mat!

Katter!

Selfies!

Och min egen personliga favorit: saker man kan hitta på Erkin Halli!

Jag är långt ifrån nån bra fotograf, men jag vill påstå att jag kan vara ganska rolig när jag sätter den sidan till. Plus att jag är ganska generös med vad jag delar med mig av, så är ni skvallerlystna (hej, no shame, jag är också) så får ni er del av kakan också. KUL! 

Jag säger nu som den nyss uppstådde Jesus (vet ni när man leker med en baby och ba "var är babyn? Var är babyn?" och sen "DÄR är babyn!" och med lite tur lockar fram ett sånt där porlande babyskratt? Vet ni? Okej, _ exakt_ så känns påsken för mig. En tittut-lek med Jesus som pågått i 2000 år. Det är värsta sorgliga stämningen på långfredagen och Jesus är död och man får inte leka utomhus före sex på kvällen, bara för att på måndagen, I ÅR IGEN, ba shit, han är uppstånden! Wohoo! DÄR är Jesus! Vi vet ju, i alla fall vi som fått inpräntat bibliska historien grundskolan igenom, att han med all sannolikhet uppstår i år igen. Babyn kommer fram igen. Men var å ejn me sett, som det heter och sist och slutligen, och är det inte lite beundransvärt att orka göra det med samma inlevelse åt efter år?) ... Eeh, var var jag? Ja, jag säger som Jesus nu då, följ mig! På Instagram alltså. 

Orsaken till mitt följarfiske är att jag lite slagit vad med en viss sambo att jag kan få 500 följare före midsommar. Så... Don't leave a sister hangin! PEACE!

Påsken so far

Jag har verkligen inga påsktraditioner, påsken har alltid varit (eller efter att jag slutade gå påskhäxa i alla fall) en icke-högtid. Brukar ha årets värsta krapula på långfredagen vet ja, men inte ens det har jag prickat in i år.   

Långfredagen gjorde vi inte så mycket, myste med katterna. Kantele är oerhört nöjd med att ha en ny människa att styra och ställa över. Pär är mycket snällare än vad jag är och låter henne hållas på ett helt annat sätt. 

Så här ser det ut om man sitter i soffan, vilkeeet jag har gjort rätt mycket i helgen och i fredags. Ja, det ser inte alltid ut så här, allt som oftast är Kantele och Viola invirade i nån dödskamp om Lejonklippan (eller vad kattdjur nu bråkar om) men i stora drag så. Visst har vi ett trevligt hem? 

I fredags hade vi också besök kom jag just på, först av Eva och Jaakko och sen av Ronja och Minerva, men som vanligt glömde jag fota dem. Så här är en bild av Eva, för sex år sen, när jag just hade kommit hem från Tyskland och hon mötte mig för frukost i Åbo.

Trevligt var det hur som helst, både för sex år sen och nu. Av Ronja eller Minerva hittade jag inte en enda bild?! Ni får föreställa er två coola bruders i alla fall.

Och så åt vi påskig mat och kollade på första delen av Det mest förbjudna, men i alla fall jag blev inte helt övertygad. God bless Kerstin (och hon som spelade henne) men tyckte det blev lite hoppigt och segt. 

I lördags, alltså igår, hade vi bunkrat upp med massa godis on case of påskhäxor. Men det kom inga. Godiset ligger i en gammal grötskål från Dalarna, som härstammar från nån Pärs förfader. Bästa med att flytta ihop är ju att man får ha nån annans fina saker i sitt eget hem. Okej, näst bästa, efter det uppenbara att man får dela vardagen med nån man gillar.

Igår var jag bjuden på afghansk fest, vilket var en upplevelse. Jag: 

- insåg hur hopplöst stel och finsk jag är och jag förbannade mig själv extra mycket eftersom jag kom 25 minuter för tidigt och fick vänta på Zahra (som dessutom var 25 minuter för sen) i ett gathörn hundra meter bort från festlokalen eftersom jag inte vågade mig fram. - hur otroligt vackra afghanska festkläder är, kände mig som en grå mus i jämförelse. - åt kött för första gången på kanske... fyra år? Jag vågade inget annat. Det var gott, nån gryta med fårkött och linser, jag ska inte hyckla, men efteråt hade jag en hinna av animaliskt fett i munnen och huvudvärk på kvällen - drabbades lite av panik när de försökte få med mig i dans. Jag har typ tre moves, som alla gör sig bättre på dansgolvet på Melody än bland massa människor som alla rör sig supergraciöst och med såna där fina handrörelser. Ångrar lite idag att jag inte vågade, men så är det. - hade det jättetrevligt och blev fantastiskt välkomnad av alla, om än något utstirrad. Om nu nån trodde motsatsen.

På väg hem från festen tittade jag upp till Maja, där Pär och ett gäng andra hade tillbringat kvällen. Jag stannade och drack kaffe, åt vegansk marängtårta och pratade om kapitalet, gummibåtar och rökning tills vi gick hem, båda nöjda med våra respektive kvällar. Idag ska jag inte göra nåt alls tror jag.

Långsam långfredag

Vi börjar äntligen få allt på plats och allt i ordning. Pärs grejer kom i tisdags och sen dess har vårt liv bestått av att rada in böcker, riva sönder pafflådor, bära upp saker på vinden och komma överens om garderobsutrymmen. Roligt på ett sånt där symboliskt nu-är-det-vi-sätt, fruktansvärt tråkigt på ett det-här-måste-göras-sätt. 

Men nu, idag, vaknade jag upp till ett hem som faktiskt ser ut som ett hem. Och det är satans skönt att inte snubbla över nåt som måste fixas, det första du gör. Vi har t o m fått svenska kanaler fixat, så nu kan Pär också titta på teve! Bara vi får vår säng vi beställt snart så fattas mig ingenting alls. Två på 120 går snabbt från mysigt till ryggont. Mvh snart 30.

Och ja, glad påsk förresten.