Det Vardagliga

Rent och skärt utnyttjande av mina 15 minutes

in

Alltså min bloggstatistik är det sjukaste jag sett sen de glada dagarna när Jeppis Pride var i ropet. Helt jävla övergalet egentligen.  Först vill jag säga tack till alla som skriver så himla fina kommentarer och trycker på like. Utan er hade jag nog legat under täcket och gått under av ångest. Det är en konstig sak när ens kropp plötsligt står i centrum för nån debatt. För er är det kanske bara en kommentar men för mig är det så mycket mer. Jag är så tacksam över det stöd jag fått. Det är som en sån där tillitsövning när man ska falla bakåt och låta sig fångas av nån. Det känns som att jag blivit fångad av tusen varma armar. Fun fact: det är ungefär så många armar som krävs för att orka fånga min kropp, höhö. 

Aaanyhoo, jag tänkte göra nåt jag lärt mig av ingen mindre än Blondinbella. Först skriver man något provokativt och nåt som folk går i gång på och när besökarna är som flest och alla pratar om din blogg så slår man till och gör reklam om något, t ex en hudvårdsserie. Skitsmart. Och nu skulle jag vilja be er om en sak. Ni som bor i Jeppis. 

Jag vet inte om ni har lagt märke till det, men vår lilla stad har börjat befläckas av klistermärken från Nordisk ungdom. Nordisk ungdom är, för den som inte vet, en ganska äcklig organisation som härstammar från Sverige. Så här beskrivs den på Wikipedia: 

Statens medieråd bedömer Nordisk Ungdom som en fascistisk och radikalt högerpopulistisk organisation, och menar att organisationen inkorporerar "ideologiska element och politiska strategier från den italienska sociala fascismen", samt beskriver lokalen Stacken som "det första fascistiska sociala centret i Sverige". Expo kategoriserar Nordisk Ungdom som en nazistisk och högerextrem aktivistorganisation och även i media förekommer samma beskrivning av organisationen. Ibland används bara benämningen högerextrem.

Fascism, nazism och högerextremt är alltså ledorden. Inte så kul alltså. Klistermärken kan verka som en bagatell, men bagateller blir snabbt mer än så. Och jag vill inte ens ha klistermärkena från den organisationen här. Det gör mig orolig långt ner i maggropen att det finns människor som klistrar upp dem. Att nazism och fascism - för det är det de står för, inget annat - har anhängare här. Det gör mig orolig att det finns anhängare nånstans överhuvudtaget men här. Det är så nära. 

 Jag och Pär har tagit för vana att riva ner dem så fort vi ser dem. Varje morgon denna vecka har jag rivit ner ett par stycken på väg till jobbet. Varje morgon har det funnits nya på nästan samma ställen. På lyktstolpar och stuprännor mest.

Så jag vill bara be er att riva ner dem när ni ser dem, klistermärkena alltså. Det är en liten sak, men det man gör om man lämnar kvar dem är att ge dem gratis reklamutrymme på offentliga platser. Jag vill inte att sånt skit ska bli ett inslag i gatubilden man inte längre reagerar på. Det börjar med klistermärken och slutar med nåt helt annat.

Klistermärkena är oftast svarta och orangea och sticker verkligen i ögonen, av flera orsaker. 

Tack för talturen, peace out homies!

Onsdag och vardag

in

  Tjena alla coola katter! Orkar inte visa köket idag, men snor Tidstjuvs-Marias dagens-lista, eftersom listor är det bästa som finns i bloggväg. Både att skriva och läsa. Så här är min dagens.

Dagens humör: Man kunde kanske jämföra det med vädret idag. Lite grått, lite lokala skurar men asfalten är ändå framme och nånstans mot horisonten anar man nåt bättre. 

Dagens mående: Är trött som en sengångare. Som just varit på mellandagsrea. På Ikea.  Med sina trillingar. I trotsåldern. Men annars bra!

Dagens borde: Tvätta kläder.

Dagens frisyr:

En fläta som känns lagom kysk och kristen. Bästa håren har ju (som bekant väl?!) folk i karismatiska väckelserörelser och sekter. Ju galnare tro, desto bättre hår. Undantaget Hare Krishna.

Dagens smink: Inget alls. Inte av spelad kyskhet den här gången utan för att mitt aprilhärjade ansikte är så torrt att det ser ut som ett uttorkat vattendrag under torrperioden som djuren överger för att söka efter grönare områden <- allt detta berättat med David Attenbouroghs röst. Försöker vara snällt mot mitt lilla fejs, hence inget smink.

Dagens klädsel: Stretchjeans, svart tröja och rosa sneakers. Ärketypisk jobbdagsoutfit. Bekvämt och inte så fult att jag måste skämmas.

Dagens planer: Hälsa på fammo. Eventuellt köpa ny vattenkokare. Antagligen inte tvätta, se dagens borde.

Dagens materiella vill ha: En ny vattenkokare. Och vår jävla säng nån gång!!!! 

Dagens fundering: 

Eller nej, frågan är saxad från ett nummer av Darling. Men sorgligheten i att jag känner igen mig i funderingarna kring vem som är okej i indiekretsar. Jag var fjorton och älskade indiepop. Jag var också fjorton och tjock och högljudd. Inte alls söt, quirky eller snygg i lugg och halsknäppta skjortor liksom. Säg vad man vill om kvinnosynen inom hiphop och RnB men jag har aldrig känt mig så exkluderad av en kultur som av indien på grund av vad jag inte var. Indiepopen straffar inte bara den som inte passar in, den straffar även den som visar att den försöker.

Dagens beroende: Det vanliga. Nikotin och Neko Atsume.

Dagens tråkigaste: Snöblandat

Dagens längtan: 

Tills jag får sova lika sött som Kantele på bilden. Kul att få till jobbet på morron när ens husdjur ligger och ser ut att drömma en fucking Fritidsresor-reklam.

Dagens superlängtan:

Tills jag blivit svinrik på mina böcker jag skrivit och kan försörja Pär så kan han sitta och göra vad han vill, t ex researcha till och korrläsa mina romaner. Jag är en maktfaktor "att räkna med" enligt media och katterna har personlig massör och vi äter alla av guldfat som vi med ett skratt kastar bort efter varje måltid.

Dagens tidning: Har inte läst nån annan än good old ÖT. 

Dagens låt: Hurulasnyaste. 

Insta-fejt och Insta-fab

in

Ni följer väl mig på Instagram? När bloggen många gånger haltar, levererar Insta nästan jämt. Jag heter förresten ell.en.degenerate , ett något jobbigt namn, men ellen.degenerate var förstås upptaget och larsmoellen som jag hette först funkade inte, eftersom alla trodde att det var nån som hette Lars nånting. Alltså är jag i lite namnkris just nu, men jaja, innehållet är desto bättre!

Inredning!

Mat!

Katter!

Selfies!

Och min egen personliga favorit: saker man kan hitta på Erkin Halli!

Jag är långt ifrån nån bra fotograf, men jag vill påstå att jag kan vara ganska rolig när jag sätter den sidan till. Plus att jag är ganska generös med vad jag delar med mig av, så är ni skvallerlystna (hej, no shame, jag är också) så får ni er del av kakan också. KUL! 

Jag säger nu som den nyss uppstådde Jesus (vet ni när man leker med en baby och ba "var är babyn? Var är babyn?" och sen "DÄR är babyn!" och med lite tur lockar fram ett sånt där porlande babyskratt? Vet ni? Okej, _ exakt_ så känns påsken för mig. En tittut-lek med Jesus som pågått i 2000 år. Det är värsta sorgliga stämningen på långfredagen och Jesus är död och man får inte leka utomhus före sex på kvällen, bara för att på måndagen, I ÅR IGEN, ba shit, han är uppstånden! Wohoo! DÄR är Jesus! Vi vet ju, i alla fall vi som fått inpräntat bibliska historien grundskolan igenom, att han med all sannolikhet uppstår i år igen. Babyn kommer fram igen. Men var å ejn me sett, som det heter och sist och slutligen, och är det inte lite beundransvärt att orka göra det med samma inlevelse åt efter år?) ... Eeh, var var jag? Ja, jag säger som Jesus nu då, följ mig! På Instagram alltså. 

Orsaken till mitt följarfiske är att jag lite slagit vad med en viss sambo att jag kan få 500 följare före midsommar. Så... Don't leave a sister hangin! PEACE!

Påsken so far

in

Jag har verkligen inga påsktraditioner, påsken har alltid varit (eller efter att jag slutade gå påskhäxa i alla fall) en icke-högtid. Brukar ha årets värsta krapula på långfredagen vet ja, men inte ens det har jag prickat in i år.   

Långfredagen gjorde vi inte så mycket, myste med katterna. Kantele är oerhört nöjd med att ha en ny människa att styra och ställa över. Pär är mycket snällare än vad jag är och låter henne hållas på ett helt annat sätt. 

Så här ser det ut om man sitter i soffan, vilkeeet jag har gjort rätt mycket i helgen och i fredags. Ja, det ser inte alltid ut så här, allt som oftast är Kantele och Viola invirade i nån dödskamp om Lejonklippan (eller vad kattdjur nu bråkar om) men i stora drag så. Visst har vi ett trevligt hem? 

I fredags hade vi också besök kom jag just på, först av Eva och Jaakko och sen av Ronja och Minerva, men som vanligt glömde jag fota dem. Så här är en bild av Eva, för sex år sen, när jag just hade kommit hem från Tyskland och hon mötte mig för frukost i Åbo.

Trevligt var det hur som helst, både för sex år sen och nu. Av Ronja eller Minerva hittade jag inte en enda bild?! Ni får föreställa er två coola bruders i alla fall.

Och så åt vi påskig mat och kollade på första delen av Det mest förbjudna, men i alla fall jag blev inte helt övertygad. God bless Kerstin (och hon som spelade henne) men tyckte det blev lite hoppigt och segt. 

I lördags, alltså igår, hade vi bunkrat upp med massa godis on case of påskhäxor. Men det kom inga. Godiset ligger i en gammal grötskål från Dalarna, som härstammar från nån Pärs förfader. Bästa med att flytta ihop är ju att man får ha nån annans fina saker i sitt eget hem. Okej, näst bästa, efter det uppenbara att man får dela vardagen med nån man gillar.

Igår var jag bjuden på afghansk fest, vilket var en upplevelse. Jag: 

- insåg hur hopplöst stel och finsk jag är och jag förbannade mig själv extra mycket eftersom jag kom 25 minuter för tidigt och fick vänta på Zahra (som dessutom var 25 minuter för sen) i ett gathörn hundra meter bort från festlokalen eftersom jag inte vågade mig fram. - hur otroligt vackra afghanska festkläder är, kände mig som en grå mus i jämförelse. - åt kött för första gången på kanske... fyra år? Jag vågade inget annat. Det var gott, nån gryta med fårkött och linser, jag ska inte hyckla, men efteråt hade jag en hinna av animaliskt fett i munnen och huvudvärk på kvällen - drabbades lite av panik när de försökte få med mig i dans. Jag har typ tre moves, som alla gör sig bättre på dansgolvet på Melody än bland massa människor som alla rör sig supergraciöst och med såna där fina handrörelser. Ångrar lite idag att jag inte vågade, men så är det. - hade det jättetrevligt och blev fantastiskt välkomnad av alla, om än något utstirrad. Om nu nån trodde motsatsen.

På väg hem från festen tittade jag upp till Maja, där Pär och ett gäng andra hade tillbringat kvällen. Jag stannade och drack kaffe, åt vegansk marängtårta och pratade om kapitalet, gummibåtar och rökning tills vi gick hem, båda nöjda med våra respektive kvällar. Idag ska jag inte göra nåt alls tror jag.

Långsam långfredag

in

Vi börjar äntligen få allt på plats och allt i ordning. Pärs grejer kom i tisdags och sen dess har vårt liv bestått av att rada in böcker, riva sönder pafflådor, bära upp saker på vinden och komma överens om garderobsutrymmen. Roligt på ett sånt där symboliskt nu-är-det-vi-sätt, fruktansvärt tråkigt på ett det-här-måste-göras-sätt. 

Men nu, idag, vaknade jag upp till ett hem som faktiskt ser ut som ett hem. Och det är satans skönt att inte snubbla över nåt som måste fixas, det första du gör. Vi har t o m fått svenska kanaler fixat, så nu kan Pär också titta på teve! Bara vi får vår säng vi beställt snart så fattas mig ingenting alls. Två på 120 går snabbt från mysigt till ryggont. Mvh snart 30.

Och ja, glad påsk förresten. 

Första semesterdagen

in

Flyttlasset kom inte idag, utan kommer imorgon. Fick vi just veta, efter att rastlöst väntat på det hela dan. Besvikelsen alltså, hade sett fram emot att äta vår simpla kvällsvard vid ett matbord idag och inte i vår soffa, som för tillfället är enda platsen som finns att hänga på. Men okej. Imorgon.

Utöver det har jag haft en 10+ första semesterdag. Brakbrunch med paprika-svamp-seitansalami-äggröra, ett efterlängtat nummer av Vi Läser på hallmattan, bra läsning och påskpyssel. Påskpyssel eller pynt är inte något jag annars hänger mig åt, men vad ska man göra när man har extra fritid och en hoper gulliga ägg från Emmis höns i kylen? 

Roliga saker

in

Jag har gjort två riktigt roliga saker den här veckan. Första är att jag har haft min första sånglektion! Så spännande och så roligt. Tror all slags kreativitet är bra om man vill bli proffs inom en slags kreativitet (t ex bli författare) och sen så är det ganska skönt att göra nåt helt prestigelöst också. Har inga som helst ambitioner med sången. Eller som jag sa åt Rachele, min lärare, jag skulle vilja vara självsäker nog att sjunga med högt i Ja må han leva på folks födelsedagar och inte bara stå och mima typ. Och så har jag alltid velat ta sånglektioner och nu är jag så pass vuxen att jag har självdistans nog att göra det. Menar inte att låta som jag borde vara nå slags förebild men tycker vuxna borde ha mera hobbies. Spela i band och lära sig nåt nytt och så.  Och sen, det andra; igår var jag och kollade på Carl Knifs RED-föreställning. Alltså dans. Har aldrig sett en modern dans-föreställning så jag var lite tveksam till om jag överhuvudtaget skulle gilla det. Men alltså jag hade gåshud, tårar i ögonen och fladder i hjärtat när det var slut. Så himla berörande och känslosamt. Och inte alls svårt eller svårtillgängligt. Om ni har möjlighet att se den, se den! 

Imorgon ska jag göra en tredje rolig sak, kanske den roligaste av allt. Hämta Pär från flygfältet så klart! Pirrigt, från och med imorgon är det på riktigt på riktigt. Men jag har större tilltro till framtiden än på länge. 

Och om ni trodde mitt liv är blott nöjen - jag jobbar sju dagar denna vecka och cirka 12 timmar idag. Så jag bloggar kanske först nästa vecka när jag faktiskt har semester!!!

Mars, april har knopp i håret

in

Det här inlägget är delvis skrivet onsdag kväll och delvis på min kafferast på jobbet på torsdag morgon, om nån undrar över den udda publiceringstiden. Det är däremot inte sponsrat av nån, men jag kunde tänka mig ta emot pengar, hehe. Nu är det mars och nu är det bara två veckor kvar till Pärlan kommer. I helgen beställde vi också ny soffa och nya bokhyllor, så vårt hem börjar så småningom bli liksom... klart. Köpte t o m gardiner till stora vardagsrumsfönstret igår. Hade visionen om något väldigt transparent, eftersom jag vill behålla ljuset men ha bort lite av insynen. Sen hittade jag ett par babyrosa historier  på loppis och då flög allt det andra ut genom fönstet (höhö). Här är den enda bild som existerar på dem (och en fierce Nikko) so far.  

  Annars har jag med hjälp av Jutta upptäckt Christine and the Queens. Här kan ni läsa en fin intervju med henne. Och här är en av mina favoritlåtar med henne. Hon är så där skönt svårdefinierad.

https://www.youtube.com/watch?v=FONX8V7qZlw

Och sist men inte minst; en upptäckt jag och Nikko gjorde häromdagen när jag satt ihopkurad i min fuskpäls och solade.

När ens måndag inte platsar på Instagram

in

Saker jag gjort efter jobbet idag:

  1. Köpt en påse småspik på Halpa-halli för 2,95. Ska småspika upp en tavla i köket men har inte gjort det ännu. Har i alla fall köpt spik vilket är ungefär lika med spikat upp.
  2. Lagat middag. Idag i Ellens kök: ris + avocado + sojasås. Du kokar en näve ris, tärnar en avocado och häller så mycket soja du anser vara okej på allt. Idag toppade jag faktiskt med korianderblad också eftersom, luta er över mig på min dödsbädd och jag ska viska följande åt er att bära med er som ett arv: all mat blir bättre av koriander. Det här åt jag under stor njutning för jag var så där löjligt sugen på soja. Så där som man blir ibland *smajl*
  3. Sett sista tjugo minutrarna av Runaway Bride som jag började se igår för att jag ville somna till en dålig film, helst en vi nån gång har haft på VHS i Larsmo för trygghetspoäng. Runaway bride är som r i k t i g t dålig och Julia Roberts har inte ens snyggt hår i den, vilket annars brukar vara ca 80 procent av behållningen med Julia Roberts. 
  4. Mått dåligt över att bara se dåliga filmer på repris jämt så grät lite och sen tillbringade 45 minuter med att lägga till _bra_ filmer till "Min lista" på Netflix för att sen inse att jag inte orkar se nån av dem just nu men kände mig ändå lite bättre och kollade sen på gamla avsnitt av Antikrundan på Youtube.

Jag är på riktigt dåligt humör idag. Och igår. Vill inte säga det för det känns som att jag inte gör annat än gnäller på det och jag vill inte vara det exemplet som nån gubbe kan peka på och säga "kvinnor kan inte vara presidenter för de är för hormonstyrda" men alltså FY FAN. 

Jag kan som inte ens komma ihåg allt jag blivit arg på idag men nu just blev jag t ex svinförbannad när jag tänkte på ordet president. För det fick mig att tänka på en tjej i min gamla klass som argt sa åt mig inför presidentvalet 2000 att "en president ska kunna stå upp och pissa" när jag, säkert efter att ha tryckt upp mina runda Harry Potter-brillor ännu högre upp på näsan, sa att jag skulle rösta på Tarja Halonen om jag fick rösta. Det här hände alltså anno domino 2000!!! The struggle i Grisö Plågstadium alltså. 

Bonusmaterial till den här lilla storyn: morgonen efter att Tarja vann planerade jag och min bff Emmi, klassens enda Tarja-fans, vår egen entré i klassrummet. Med utstuderat långsamma steg och självbelåtna flin skred vi in. 

Jaja, vad jag egentligen ville säga var typ... Jag vet inte. Ville väl klaga lite? Hashtag måndag, hashtag vårvinter hashtag mothafucking P to the M to the S.  

Men hej, det är bara 25 dagar tills Pär kommer hit och max 30 år till klimakteriet så woop woop!

Här är den enda bild jag tagit idag, den platsade inte heller på Insta. Den föreställer Viola som vältrar sig på golvvärmen i vår toa. Samma toa som jag igår började gråta i, för att duschmunstycket ramlade i golvet. Känner nån instinktivt att dom vill ha denna HÄRLIGA QVINNA i sitt liv finns jag på FB. *kjamiz*