Egentligen har inget ändrat, förutom adressen då, och förutom att här är fulare än ett hobbyrum på nittiotalet i en mexitegelvilla. Jag ska ändra en massa, men är orkeslös pga feber just nu, så för tillfället får ni stå ut med detta estetiska hemfridsbrott sm är min blogg. Jag är glad om ni fortsätter läsa bara.
Det Vardagliga
Ett av tusen loppisrace
Idag åkte jag med Emmi på Loppisrace till Forsby. Alla byar med självrespekt har loppisrace i år, men jag har inte orkat åka på några andra ännu, eftersom 90 % av det folk säljer är barnkläder eller annat skräp. Men i Fossbyji har vi vissa kontakter, så det kändes som ett säkert kort.
Bl a min kollega Sofia sålde massa. Hann knappt ut genom bilen hos hennes innan jag köpt det här pennskrinet. Katter, pennor, ja, det hade nästan mitt namn på sig.
En ny kökslampa hittade jag också. Fick en plötslig insikt att den här bloggen enbart innehåller uppräkningar av saker jag köpt. Gott folk, konsumera medvetet. Och när jag sagt det kan jag fortsätta.
Vi åkte vidare till Purmo och Lundagård också. Har aldrig varit där tidigare och ville således köpa det mesta jag såg. Men jag begränsade mig något.
Den här sovjetiska ABC-boken måste jag i alla fall köpa. Ja, för 8,50 då som ni kan läsa på prislappen jag så smidigt gömt undan på min arm.
Ja, ni ser ju själva. Absolut nödvändigt köp.
Jag är väldigt, väldigt svag för reseskildringar och sånt från förr i världen (orkar inte tidsbestämma men typ 1850-1970). Om man bortser från den uppenbara rasismen och så, så är det något charmigt med att läsa beskrivningar av andra platser när de platserna fortfarande var liksom... exotiska och inte varje student med ett pass åker jorden runt och hittar sig själv på nån strand. Just den här boken har varit något samlingsalbum för bilder man tydligen fick med margarinpaket.
Alla bilder är inte inklistrade, men man kan ändå lära sig mycket om lite allt möjligt, t ex abessiniska hövdingar.
Och om ni undrar vad den vackra blommiga bakgrunden till ett par av bilderna så är det min disco-kappa. Också ett loppisfynd från ett par år sen. Det är väl en morgonrock egentligen, men den funkar perfekt om man vill ha en sån där avslappnad pyjamaslook med tofflor, flares och rock. Och det ville givetvis idag. Som ni ser ligger det fucking dammtussar (och kläder) mitt på golvet här hemma så det nästa jag ska göra är att städa. Tror jag.
Och om nån undrar vad jag gjorde igår kan jag berätta att jag och Nikko satt och funderade vad vi skulle göra ungefär hela kvällen. Vi åt glasspinnar, drack cider och vodka och lyssnade på min playlist Punkfest jag gjort åt oss in case vi skulle gå på Punkfest till Netti. Det gjorde vi inte sist och slutligen inte, men playlisten funkar ändå (det är mest Nicki Minaj på den).
Nu ska jag städa.
Från loppisveckan som gått
Hej alla barn! Här är en gullig bild av mig och Viola. Myzzz. Mammsen och Nortti (Noras självklara finska smeknamn) var ju som bekant här en vecka och modersbesök brukar betyda ett par saker. Bl a att jag får åtminstone ett orationellt nervsammanbrott, många kiss och bajsskämt men också mycket loppis-shoppande. Inte för att jag inte ägnar mig åt den sporten de resterande 51 vekorna i året, men ja, det intensifieras något med mor min vid min sida. Tänkte bjuda er på en kavalkad av fynd.
De här fyndade jag inte själv, men Julia och mamm hittade dessa nästan som nya Doc Martens åt mig. Helt okej, med tanke på att jag betalade en tiondel av ursprungspriset. Att de är nästan som nya märks speciellt av skoskavet jag fått av dem :(((. Men skit i skoskav, nu är jag en i gänget igen, mamm, Nortti och Julia har alla sportat Docs i flera år nu.
Släpade hem några liter böcker förstås, bl a två snygga Selmisar.
I söndags var vi i Evijärvi på loppis och strax innan vi gick till kassan ryckte jag till mig denna oumbärliga pappershållare i ren desperation för att jag inte fyndat mer. Är dock ganska nöjd, ser det här som mitt första steg mot ett mer organiserat liv. Och se där, som av en slump, Jens Lekman-brevet längst fram.
Den här väskan fyndad jag också i Evijärvi. Alla utom jag enades om att den var skitful och mamma sa att den är "Gran Canaria 87" vad det nu betyder, men jag tycker den är fjällig och fin. Syns inte så bra på bilden men den är alltså svart och (flagnad) brons. Känns som bra mix mellan punk och art deco. Täcket som figurerar i bakgrunden är också ett loppisfynd för två euro.
I veckan tog jag och brorsan också tillvara på allt det som Petter lämnat kvar efter sig när han flyttade tillbaka till GBG. Som att gå på loppis men gratis och finare. Jag tog bl a den här dinosaurien (vars svans man kan blanda drinkar med som partytrick fick jag som tips av Petter). Förutom dinosauren tog jag ett par krukväxter, en gammal bakspegel från en bil, en ficklampa utan batteri, en hängmatta, en handspegel och två andra plastdjur. Allt absolut nödvändigt ofc.
Bästa fyndet i denna veckolånga loppisorgie var nog ändå Whitney. Husgud osv. Inte för att jag har en vinylspelare men att.
De här är heller inte köpt på loppis, men ändå! Jag har äntligen köpt egna tarotkort. Så nu är jag Sabrina the teenage witch minus teenage. Lär mig fortfarande, men jag är nog en naturbegåvning inom det spirituella. Tror jag.
Det var allt. Så här coola var vi mellan loppisarna. Notera mina träskor. Nu har Nikko väntat en kvart på att jag ska blogga färdigt så nu ska jag umgås med honom. Tack och hej.
Livstecken
Så har det plötsligt gått två månader utan ett livstecken här på bloggen. Var det meningen? Nej, inte direkt, men jag har väl fallit ur bloggrutinen. Förr hade jag det i ryggraden, "det här ska jag blogga om" och så, men jag vet inte vad som har hänt det senaste året, bloggen är inte något jag tänker på dagligen längre. Eller ens varje vecka. Men jag ser mig fortfarande som en bloggande människa. För jag har ju liksom alltid bloggat, allt från pinsamma Lunardagböcker via min ännu pinsammare första blogg och till Blejk,fejt och fab-storhetstiden, när jag plötsligt började ha rätt så många läsare. Bloggen är också på det sättet ett så bra prestationslöst (i bästa fall) sätt att skriva också. Jag har lekt ett par gånger med tanken, under det här året att bara skita i det, sluta blogga. Ingen dör av att jag inte bloggar. Det kunde ju vara skönt det med. Men jag kan inte förmå mig att göra det heller.
Och så är det en liten röst i mig som också viskar om att man nu om någonsin måste visa att det finns en opposition och ett alternativ. Min blogg har aldrig varit speciellt politisk och jag har heller inte någon framtidsvision om att den ska bli det heller, men jag tänker att i det här samhällsklimatet som råder kan man vara politisk genom att bara existera. Eller nåt, jag vet inte. Kanske är min framtidsvision ändå att bli lite mer vass och tydlig med vad jag tycker och tänker. För efter att först ha blivit nedslagen i skorna över valresultatet och sen regeringen och allt skit som bara fortsätter, så kom jag på en sak. Vi måste skrika högre, vi måste skrika längre. Så kanske jag börjar skrika lite mer i alla fall.
Hur som helst är jag nog inte riktigt färdig med bloggandet ännu. Vet bara inte hur jag ska komma in i rutinen igen. Men det är väl bara att göra't.
Känn dig som Blemma
Okej, så länge jag lyser med min frånvaro här kan ni hurra över att Blemma nystartats! Än så länge lite försiktigt, men jag har stor tilltro till mina medsystrar. Jag kommer inte figurera så mycket där till en början, eftersom jag försöker "få ihop livspusslet" <- jag hatar att jag är DEN människan just nu. Jag har, i min aldrig sinande tro på att framtids-Ellen klarar allt, anmält mig till två nätkurser, en i flickofrskning (som jag kanske nämnt tidigare) och en i genusvetenskap. Alltså skitbra, otroligt intressanta ämnen och jag lär mig hela tiden. Men de äter upp en stor del av min fritid, den fritid som är kvar efter heltidsjobb, skönlitterärt skrivande och diverse annat, typ ungdomsgrupper och möten. Sen är mina social relatinoer ganska viktiga för mig och dessutom har jag ett stort behöv av egentid (äta glass, catch up on my 90's sit-coms, lacka tånaglarna, ligga på soffan, lära mig Drake-texter, googla Acne-sneakers och sucka över priset, ni vet) och ett hushåll med tre katter som jag är ensam om att sköta, så... Det blri nite så mycket tid över för annat. Typ bloggen, som inte fyller nån livsviktig funktion för nån.
Men jag vill fortfarande blogga, så jag återkommer nog. Tills vidare... BLEMMA! (Och jag är mycket mer aktiv på Instagram under namnet larsmoellen. Ba ti föli!)
2015
Jag har tagit lite jullov från bloggen, men nu när klockan slagit 2015 är det väl tid att sammanfatta och blicka framåt. 2014 var ett spännande år, ett intensivt och jobbigt år på vissa sätt, men också ett av de roligaste. Jag firade nyår omgiven a gamla och nya vänner och så hoppas jag året fortsätter i samma anda. Jag lovar att vara lite bättre på att blogga 2015 om det tröstar någon.
Hard knock life
Idag har jag simmat, solat, sovit, läst en bra bok, druckit en öl och ätit chips till middag.
Det här är första året jag har annan nyans på huden än Snövit-och-de-sju-dvärgarna-som-alla-är-blinda-för-de-råkade-titta-rakt-på-mina-ben-i-solljus. Det är skrämmande hur beroendeframkallande det är. Senast jag hade en solbränna var när jag sommarjobbade på ett ställe de hade solarium. Såg ut som en läderväska den sommaren. Ska försöka hejda mig före jag uppnår den effekten igen.
Imorgon ska jag typ göra samma sak.
Det kom ett paket
Häromdagen fick jag ett uppmuntringspaket av mamma på posten. Hon tröttnade väl på att höra om hur synd det är om mig när jag inte kunde åka med till Tyskland.
Jag har ärvt min loppis-fabläss från min moder, så innehållet var föga förvånande loppisfynd.
Så länge Viola tog hand om silvertejpen från paketet...
... ägnade jag mig åt innehållet. En fin Tage Danielsson-bok.
Amen, Tage. Amen.
Och en bok om barnstjärna Deanna Durbin. Den för mig hittlls okända barnstjärnan, men nu är jag lite mer upplyst.
Här är det inte tal om något trashigt skvaller om nakenchocker, knarkskandaler och psykbryt.
Fast hon verkar ju också lite mer helylle än typ Amanda Bynes.
Tack mamma!
Som tack hade jag tänkt brodera kungen och Silvia åt dig, men tyvärr följde inte mönstret med dess Allers jag köpte på loppis förra veckan. Så tyvärr.
En miljon på banken men ingenting att leva för
Jag har ju inte alls nämnt här på bloggen (eller...?) att Daniel Adams-Ray spelar här på AE i sommar.Men det gör han. Jag har faktiskt inte lyssnat så mycket på honom, men jag gillar hans stil. Gillar hans estetik. Och jag har en favoritlåt med honom, den här. Så satans fin.
Sen tänker jag lyssna jääni på honom fram till juli då. Här kan ni annars lyssna på hans sommarprat från nåt år sen, det var rätt fint.
Nu ska jag fortsätta se OITNB, erkänn att andra säsongen är så långt från en besvikelse man kommer, aaaah! Älskar bra TV (älskar visserligen dålig TV också men det hör inte hit).
SEMESTER!!!!!!
Jag vet inte hur det är med er, men jag tycker semester är en av de vackraste orden i svenska språket just nu. Speciellt eftersom min semester började alldeles nyss. Imorgon åker jag till Stockholm (där jag ska träffa F baby) och senare till Skåne för att hälsa på modra mi och syster 1 & 3 och sen ännu till Köpenhamn där bl a Heidi finns. Är så SATANS PEPP att jag har svårt att sitta stilla. Jag kanske bloggar under veckan, men inga garantier. Först och främst ska jag njuta av nåt annat än vardagen.
Peace out!