Kulturkonsumenten vecka 44

Vi har ju haft besök av mamma och Nortti den senaste veckan och jag har inte gjort så mycket annat än jobbat, svurit över bloggens arkiv och hängt med dem men, jag har i alla fall lyckats konsumera ein bisschen kultur. Jag har

LÄST

Jag tror det finally har hänt - jag har hittat tillbaka till läsningen efter ett par år av visserligen välvilja, men saknad diciplin och ork. Jag liksom tar mig tid att läsa igen, ser det som en rimlig grej att avsätta tid för/på och jag älskar det. Skrev för nån vecka sen om att jag läste Eva Frantz´Blå Villan på båten över från Umeå och idag satte jag mig, svältfödd på egentid efter intensiv familjevecka, ner med en kaffekopp, en kattunge och Sommarön, Frantz första bok och SLUKADE. Jag gillade som sagt Blå Villan, men tror faktiskt jag gillade Sommarön mer! Jag kan inte riktigt säga vad det är jag gillade utan att spoila för mycket, men det som slog mig med båda böckerna är hur skicklig Frantz är på att teckna karaktärer. Skulle gärna läsa en Mina vänner-bok bara med karaktärer hon hittat på. Det är igenkänning och precis lagom mycket klyshor. Är språket den stora behållningen här? Kanske inte, men det är riktigt vass underhållningslitteratur.

SETT PÅ

Alltså verkligen ingenting värt att notera egentligen. Har varken orkat gå på bio och se Tuntematon sotilas (vilket verkar vara nästintill ett krav som kommer med finska passet) eller ta mig an Stranger Things 2. Paradise Hotel däremot har jag sett denna vecka med stor inlevelse, dels för att det är ju så bra tv, dels för att Nora som bott hos oss, också kollar på det och jag är inte den som tänker ducka en chans att bonda över nåt populärkulturellt med min 15-åring till syster. Det händer ganska sällan. Jag hejar ju givetvis på Smail och Emma, förstår inte hur nåt annat kunde va möjligt.

LYSSNAT PÅ

Har däremot lyssnat på ganska mycket bra låtar, slängde ihop dem till en liten lista för att det skulle bli enklare för er *klappar på huvudet*. Nä men, kan int ni ba lyssna och bli lite blown away? Jag tycker det är så bra låtar att jag känner mig stolt över min egen musiksmak. HÄR hittar ni listan.

Nu ska jag spela in en podd, tänk he!

Det kom ett paket

Nämen titta. Ett paket. 

Vi får väl kolla vad som är i. Och ge buntbanden åt Viola.

En AdLibris-beställning, hurra! Nån kanske minns att jag fick presentkort dit av Måndagsklubben. Jag var inte sen att använda det, hehe. Vill ni se vad jag beställde?

Den som låg överst känner ni kanske igen, Marie Kondos Konstenattstäda. Tänkte att det är min tur att bli effektiv och organiserad nu. Känner mig redan som en bättre människa.

Den enda skönlitterära boken jag beställde var Mary McCarthys Gruppen. Det kan märkas out of character att beställa mer facklitteratur, men efter att jag började med ljudböcker har jag ett betydligt mindre ha-begär till romaner. Kanske det är bra om jag ska följa Marie Kondo from now on, hehe.

Kokböcker var på rea, jag älskar kokböcker och man kan inte riktigt lyssna på en kokbok. Så jag köpte den här som jag bläddrat i ett flertal gånger.

Did somebody say ”friterad pasta”? 

Den här kokboken av Tommy Myllymäki kändes också som ett rimligt köp. Myllymäkis böcker har en lyxig känsla men ganska enkla recept. Tips tips, finns även med andra råvaror, typ Fisk & skaldjur.

Ja tack!

Och till sist den här lilla pralinen. *nynnar på Skända flaggan med Alkberg*

Full med affischer om politiska frågor som inte längre känns så aktuella...

... och frågor som tyvärr känns aktuellare än nånsin.

Hur som helst väldigt mycket fint och inspirerande.

Mycket nöjd med att jag lyckades använda allt förutom 10 cent på presentkortet #skills

Och där ute är det höst.

Något lurt med pilotavsnittet!

Äntligen!

Det är här - det första avsnittet av min och Linneas podd! Det spelades visserligen in för en bra tid sen, men det kom små saker emellan; typ barnafödsel och annat, inget märkvärdigt.

Hur som haver, här är det nu. HÄR. Kommer nästan inte alls ihåg vad vi pratar om, men hoppas ni gillar det. Varannan onsdag är det tänkt vi ska leverera en podd, så håll utkik! För att inte missa nåt avsnitt kan du ju t ex fortsätta troget läsa min och/eller Linneas blogg eller följa Något lurt på Fejjan som pappa skulle säga.

Bokcirkelns första bok!

Minns ni att jag kanske berättade att jag drog igång en bokcirkel för nån månad sen? Well, det gjorde jag hur som helst och i söndags hade vi vår första officiella träff om vår första officiella bok. Och jag ska int ljug - det var jättejättejätteroligt!

Vi är en ganska löst sammansatt grupp där den yngsta medlemmen är på strax över 20 och den äldsta medlemmen är 60-ish. Vi har folk som jobbar med att läsa böcker och folk som nyss börjar läsa böcker igen efter flera års paus och folk som köper för mycket böcker (jag) och allt som allt är vi nio stycken cirklande boknördar. 

Som första bok valde vi nyutkomna Den svavelgula himlen av Kjell Westö. Vi har inget egentligt tema vi läser efter, utan går efter känsla och försöker rösta demokratiskt.

Det var asroligt att diskutera en bok på det här avslappnade men ändå strukturerade sättet. Vi plockade verkligen isär Den svavelgula himlen i småbitar, nästintill pulveriserade den. Jag häpnade över alla smarta insikter mina bokcirkelsvänner kom med och vilka olika infallsvinklar vi hade som läsare. Vår diskussion gav verkligen läsningen ett mervärde, plötsligt såg jag boken ur alla möjliga synvinklar jag inte automatiskt får till själv.

Utan att avslöja alldeles för mycket om vad som diskuterades - det är trots allt ett slutet sällskap vi sysslar med - kan jag som den gode konsumentupplysare jag är berätta att det rådde vitt skilda meningar om Westös bok. Det vi nästan alla hade reagerat på var de endimensionella kvinnoporträtten och att de störde. Andra detaljer som påpekades var också det nonchalanta sätt Westö namedroppar platser och barer och gator i Helsingfors - vissa gillar det och vissa kände sig exkluderade. Det är ju ingen hemlighet att Westö är en Helsingforsromantiker av stora mått och det får man ju va, men ibland blir det kanske lite väl inside.

Däremot var vi rörande överens (eller var vi...?) om vilken välskriven roman det här är, så helgjuten och mättande. Det är också en otrolig övertygande berättelse om bristande kommunikation människor emellan och mellanförskap i hierarkier byggda på klass. Att skämmas och avsky, försonas och överraskas av både var man kommer ifrån och vart man strävar. Det är också en protagonist som är en sympatiskt osympatisk, en opålitlig men medryckande berättare. Sånt gillar man ju.

Man kan lätt skylla Westö för att skriva samma bok om och om igen, men om man gör det så bra, varför sluta? Jag, helt oberoende av bokcirkeln, ger Den svavelgula himlen...

Blejk, fejt & på TV

Glömde så klart puffa min medverkan i Efter Nio på förhand, men eftersom vi lever i ett sånt trevligt tidevarv med digitala public service-tjänster så kan du och det tv-sällskap du föredrar se afsnittet på Yle Arenan. Det är verkligen inte nån slags spelad nonchalans där här med att jag glömmer utan det är det att jag har jobbat på AE, suttit och jobbat på manuset, sökt present, skyndat hem, slängt i mig rester från igår och sen umgåtts med vänner. Det var först när det plingade till i telefonen med ett par meddelanden med beröm som jag kom ihåg det. Hur som helst, HÄR kan du se en tvättäkta Larsmo-bo på TV. Andra gången jag är i riks-tv detta år. Det har helt klart stigit mig åt huvudet, se på det här aset: 

Kleerupsk nivå på dryghet alltså. Hur dom helst pratar jag om kroppsaktivism och det var det många som hade önskat sig mer av här på blögga så varsågoda.

Jaja, nu ska jag sova. Byssan lull på er allihopa.

686 Baby

Sällan jag utnyttjar min plattform på det här sättet för jag tycker det är ganska tråkigt när andra gör det MEN det här är för bra för att riktigt _inte_ sprida och dela. Dessutom är det fredag och ni kanske vill ha nåt phett att lyssna på när ni hackar rödlöken till fredagstacosen. 

[embed width=480 height=270 class=left thumbnail=https://i.ytimg.com/vi/fDQd-PZM614/hqdefault.jpg?r=84496]http://youtu.be/fDQd-PZM614[/embed]

Okej, fuck it jag vill bara skryta om folk jag känner. Hur som helst - lyssna!

Projekt S

Senast igår skrev jag om att jag allt för sällan går på teater, men hah fick jag! Igår kväll såg jag och Pär Unga ScenkompanietsProjekt S. Var ganska nyfiken eftersom hade jag hört rykten om en ganska dräpande recension. Inget får mig så intresserad av en kulturyttring som en sågning. Dessutom har jag sett annat Unga Scenkompaniet har gjort och jag tycker ofta de gör intressanta saker.

Ni kanske tänker, vänta lite, har jag läst det här inlägget förr? Nej, det har ni inte, men när vi stod och väntade på att föreställningen skulle börja hör jag plötsligt ett rappt "Hej Ellen!" och vem står inte där om inte Linn Jung? Tror jag aldrig lyckats va på Wasa Teater utan att känna typ 50% av salen... Det är både tryggt och kvävande att va finlandssvensk. Hur som helst, Linn har också bloggat om pjäsen HÄR.

Först och främst: jag har liiite svårt för folk som spelar teater och scenkonst. Jag tycker det är liiiite krystat och pinsamt och många gånger jobbigt med ”teaterfolk”. Hör ihop med att jag har svårt för den där slags beräknade spralligheten som innebär att nån plötsligt kan brista ut i nån steppdans och lite musikalsång. Så att sätta mig på första parkett på en ganska intensiv och experimentell (vet inte alls vad som räknas som experimentellt inom teater men jag menar att det inte fanns en tydlig början och slut och inga kulisser eller egentlig rekvisita) är inte så tacksamt. Men där satt jag. Stel och obekväm. Tyckte visserligen det var lite jobbigt men hade ändå en övervägande bra upplevelse.

Projekt S har samlat in österbottniska och icke-österbottniska ungdomars berättelser och sammanställt dem till en föreställning. Det är inte feel good direkt alltså. Men den som gick runt och trodde att finländska kids har det bra idag så borde kanske byta sömnmedicin och vakna lite. Eller försätta sig i hypnos och frsöka komma ihåg själv hur det ar när alla känslor och intryck var upphöjda till tusen. Försök känna allt det i en samtid som är digital och skitsnabb och obarmhärtig, så tja. Jag tror ju inte Projekt S är underdrivet på nåt sätt.

pressbild från ungascenkompaniet.fi foto: jonas axberg

Det tog ett tag före jag riktigt kom in i berättartekniken, skådespelarna pratar ofta i mun på varann och avbryter och blandar repliker med upplästa fakta, sång och dans. Det här låter kanske riktigt wack men det funkade hur bra som helst efter att man kommit in i det. Trots att jag personligen föredrar ett visst avstånd mellan scen och publik förstår jag poängen i att det ska va in yo face och omöjligt att värja sig ifrån. För det är viktigt att vi lyssnar. Gillade dansinslagen jättemycket och hur skådisarna använde sina kroppar, det skulle jag säga va den största styrkan. Utöver det tyckte jag om hur pjäsen var skriven, jag tyckte det var ett smart sätt att väva in olika historier och ge liv åt så många olika slags ångest som inte har så mycket mer gemensamt än att de handlar om unga människor. Enda jag inte förstod var Skam-referenserna som kom mitt i, tyckte det var en ganska billig och onödig blinkning.

Det är en behjärtansvärd föreställning och kritiken som framförts av Recensenten på Lokaltidningen bestod bland annat av att det här inte skulle få unga att må bättre, att det blev för mycket elände. I call bullshit! Att få se historier man känner igen sig i, oavsettt hur tragiska de är, på scen tror jag hjälper de flesta. Jag förstod också att recensionen tyckte att man borde erbjuda nån slags lösning om man presenterar ett problem, vilket jag skulle hålla med om det handlade om politik, men nu är det här faktiskt teater och teater baserat på tonåringars upplevelser. Att begära att de tonåringarna, eller konstnärerna bakom teatern ska ha lösningar på de hör problemen är att begära mycket. Ett första steg är alltid att belysa problemen och det gör Projekt S. Förutom ångest är skam det övergirpande temat och om det finns två saker som mår bra av att pratas om så är det ångest och skam.

Projekt S är tydliga med att de har lånat historier även från utom-österbottniska ungdomar och det ser jag inte som ett problem. Även om en specifik historia inte hänt här, så händer det utan tvekan liknande saker, geografin är sist och slutligen ganska oväsentlig.

Jag hade älskat att se den här pjäsen på min skola när jag hade en skola. Köp in föreställningen ni som har makten att göra sånt och starta en diskussion i era skolor. Det är kanske inte en lösning, men det är ett steg på vägen.

Kulturkonsumenten vecka 40

Hur hinner/orkar folk med allt man ska? Jag har slutat ha hobbyer och signa upp mig på saker jag egentligen kanske skulle vilja va med i, bara för att jag vet att jag inte orkar. Ändå är det nästan alltid nåt som faller bort varje dag. Ibland är det bloggen, ibland är det dammsugningen, ganska ofta är det det sociala. Men kultur - det hinner man alltid med! Därför tycker jag vi kör en good old kulturkonsument. Jag har

läst

För ett par veckor sen lyssnade jag på en ungdomsroman, Min smala axlars längtan av Maria Frensborg, som jag tyckte väldigt mycket om, så den kunde jag tipsa om. Den är inte speciell på något sätt alls, en ganska generisk historia, men jag tyckte den var väldigt underhållande. Bra beskriven huvudperson och passande språk för den huvudpersonen. Lite som en female Bert, men bättre och mindre haha-rolig.

Annars läste jag Nya Norrland av Mats Jonsson här som senast. Shit alltså!!! Det är precis som Pär säger (han läser den atm): den är så bra så jag vill bara läsa små bitar i taget. Och så sa han också att Mats skriver om allt som Pär tänkt de senaste åren. Jag snor kallt de två sägningarna. Kanske Pär borde göra det här istället för mig? Eeeeh hur som helst Nya Norrland handlar om urbaniseringen av Sverige (kunde lika gärna vara här) och den allt mer döende glesbygd'n och författarens eget dåliga samvete för att vara en av dom som lämnade och avskyn gentemot det hippa urbana. Jättejättejättebra och igenkänning i nästan varje ruta. Läs det här bara:

Liv. Nötskal. Jag.

tittat på

bild från oppetarkiv.se

Faktiskt inte så mycket förutom Paradise Hotel ofc. Förra veckans parceremoni, ammiright?! Jag håller på med tredje säsongen av Unbreakable Kimmy Schmidt men jag blir uttråkad i varje scen Titus inte är med. Däremot är jag inte uttråkad en sekund när jag och Pär ser på Glappet. igen. Kanske en av de bästa serierna SVT ever producerat.

lyssnat på

[embed width=680 height=382 class=left thumbnail=https://i.ytimg.com/vi/ClO8kdwEyPc/hqdefault.jpg?r=38507]http://youtu.be/ClO8kdwEyPc[/embed]Jag såg typ precis ut som Ebbot ser ut i klippet första gången jag såg den här covern på Die Mauer, min favoritlåt som tonåring. Fun fact: hade första raderna dvs Halt här får ingen passera, här kommer ingen förbi på dörren till mitt tonårsrum i urklippta tidningsbokstäver *punk* hehe. Jag tycker det här är the bomb, men vad ska man anant förvänta sig av Joy M'batha. Och speaking of Thåström; hans nya skiva som kom i fredags är en fem av femma, en fullpott, ett vänligt slag i solar plexus. Älskar Thåström ganska hejdlöst, tycker det är så fucking befriande att han åldrats med sån värdighet och inte blivit liksom... Mick Jagger. Nya skivan Centralmassivet hittar du HÄR på Spotty.

För övrigt är jag besatt av finska covern av Starman med Fredi: Muukalainen.

Instagram-favoriter

Instagram är min absolut mest använda och mest älskade app och det är väl knappast nån unik sak att känna. Tänkte tipsa om mina Instagramfavoriter just nu. Ni följer säekrt många av dem redan, men kanske hittar du nån ny. Har typ helt undvikit finandssvenska konton, inte som statement, men för att det blev så himla många och så fick jag panik när jag skulle börja rensa och jaja. Scrolla dessa konton...

När du vill vässa argumenten

@katarinawennstam

En av Sveriges skarpaste journalister och hjärnor som på ett lagom personligt och framför allt pedagogiskt och lätttillgängligt sätt förklarar patriarkala maktstrukturer. Bra både som första och tusende feministkonto att följa.

Bubblare:@chipsqueen

När du inte vet om du är nostalgisk eller edgy

@shesvague

Bara massa roliga och i viss mån inspirerande bilder från 90- och 00-talet. Mycket whale tails, strassapplikationer, breda slingor i håret och populärkulturella fenomen du hade glömt existerade en gång.

Bubblare:@popculturediedin2009

När du vill ha fashioninspo

@dinatokio

En av världens största modebloggare med den perfekt avslappnade och coola stilen. Älskar hur hon använder färger och silhuetter.

Bubblare:@palomija

När du vill ha sminkinspo

@killercolours

Viola är förutom skitsnygg även otroligt bra på läppstift, ägare till en väldigt söt hund (och katt!) och verkar ha sunda värderingar = hon lyssnar på Broder Daniel och är vegan. Mycket snygga vardagslooks och en del lite mer spejsade saker som detta ↑

Bubblare: @smulsex

När du vill ha tips på kulturfenomen

@konstkvinnor

Mycket bra intervjukonto som lyfter kvinnliga och ickebinära konstnärer, t ex Sara Vide Ericson som målat bildexemplet. Högt och lågt och garanterat att ge dig nån ny favoritkonstnär.

Bubblare: @nordfrancke

När du vill skratta högt

@1337likes

Ingen skräll kanske, men Tova bakom 1337likes är roligast i Sverige. Sparkar neråt, uppåt och alltid självdistanserat. God bless detta konto alltså, önskar bara hon var två miljoner gånger aktivare och postade jämt. Men som det är nu så är det gansak hög lägstanivå, så okej då.

Bubblare: @tidningenstarlet

När du vill ha matinspo

@zeinaskitchen

Bred, enkel och pedagogisk matbloggare som bjuder på vardagsmat från cirka hela världen. Allt som Zeina gör låter enkelt och framför allt gott. Lagar en del kött, men tillräcklgit sällan för att vegetarianer som jag ska orka hänga med.

Bubblare: @killmaterskan

När du vill ha inredningsinspo

@anotherblog.se

UnderbaraClaras syster som är färggladare och mer 60-tal än 20-tal. Jag blir inspirerad av allt som Anna gör, vare sig det är att plocka lingon i Jokkmokk, stå och posa på New Yorks gator eller fotografera stilleben. Sysslar mycket med mode-återvinning vilket alltid är bra.

Bubblare: @tegelbiten

När du vill se på fina saker

@lauracallaghanillustration

Supercool illustratör som gör superdetaljerade pastelldrömmar med tydlig flickrumsvibe. Känns som illustrationer från Veckorevyn på 80-talet, om Veckorevyn på 80-talet hade varit bra.

Bubblare:@stina_persson_illustration

Det var det! Förr har jag bl a tipsat om feta brudar med feta fashionsenses. Hoppas ni hittar nån ny favorit i alla fall eller tycker du jag har missat nån, vill du tipsa om ett jättebra konto - det kan vara ditt eget! Jag söker alltid efter nya konton att följa. Och följare! Ni hittar mig på @din.bff.ellen, komsi komsi! Alla är välkomna, utom DU ditt creepo som jag blockade idag. Jag skiter vad du tänder på, men mina selfies är inte till för din upphetsning TACK OCH HEJ!!!!

Alla bilder är från de länkarna.

Något lurt på gång!

En av de födelsedagspresenter jag tänkte ge åt mig själv är nåt jag velat ha länge. Tanken har grott i mig de senaste åren och 20:e maj skrev jag så här i bloggen angående saken:

Jag har velat ha en podd en längre tid men inte riktigt hittat formen. Visst, jag och Pär levererade ett avsnitt av nåt vi kallade Scener ur ettannat äktenskap (så jävla bra namn dock) men det blev aldrig nåt andra avsnitt pga ingen av oss orkade riktigt engagera oss för att göra det till en ordentligt podd med nåt intro och ett visuellt utseende och så. Men på samma gång jag skrev det där på bloggen så insåg jag ju att svaret på mina poddfunderingar hade legat rakt framför mina ögon hela tiden. Jag och Linnea skulle ju GIVETVIS podda tillsammans. Varför? Jo:

1. Vi tänker lika, men tycker kanske inte lika alla gånger

2. Linnea är en av de skarpaste hjärnorna around

3. Vi är intresserade av samma saker plus att vi redan på ganska så oregelbunden basis pratar om samhällsfenomen, bloggar och kultur.

Jag hade inte så stora förhoppningar om att det skulle bli nåt av hela grejen, men så skrev Linnea så här femte juni:

Wohoo!

Vi började fila på upplägg och teman och det gick sist och slutligen jäkligt snabbt för det var ganska självklart vad det skulle bli av det här. Jag bad Nikko ta lite bilder av mig, minns ni?

Sen tog vi sommarlov och semester och nu är det september och hög tid att börja lansera det här. Det verkar ju dessutom vara bra poddsäsong nu, så tii ba på ba. Riktigt än kommer inget avsnitt - men snart! Se det här som en trailer! Visst låter allt det här som nåt som redan borde finnas? Något lurt med Ellen & Linnea - er blivande favoritpodd!